What a time to be alive!

Just nu, när jag skriver och publicerar det här sitter jag på ett flygplan! I luften! Mitt emellan Helsingfors och Stockholm. Inte nog med att mänskligheten* uppfunnit en maskin som flyger och vi är så vana med det** att de måste visa tecknad film på skärmarna och bjuda på kaffe då att folk inte ska bli uttråkade, inte nog med det men nu kan jag mothafucking sitta och blogga här ovan molnen. Vi är myrsteg från Jetsons, folks!

Jag inleder förresten en ny skrivkurs i o m med detta Stockholmsbesök. I ett år framöver ska Monika Fagerholm handleda mig genom skrivandet - och livet kanske, vem vet. Är himla glad för det. Just nu känns det som att jag nog ändå kanske har den där romanen inom mig, nåt jag tvivlat på ganska länge.

Ja, men egentligen ville jag bara blogga för att jag kan blogga. I lufteeeeeen!!!

*= är det inte konstigt hur man, när det gäller uppfinningar och framsteg räknar sig själv till "mänskligheten" och tar lite cred, samtidigt som man, när man pratar krig och frågar sig vart samma "mänsklighet" är på väg stället sig vid sidan om?

**= jag är så inte van...