1. De ropar upp ditt bloggnamn och du försöker gå oberörd upp på scen, men under din t-shirt dundrar hjärtat på i technotakt.
2. Sen försöker du prata avslappnat på scen, men egentligen vill du bara sätta dig ner och försvinna långt bort från folks blickar. Så här ser du ut då, lite som att du just skitit ner dig:
Tack Pisa för bilden och mejlet, jag blev jätteglad!
3. Så får du en hel massa saker du ska försöka transportera ner från scen på ett värdigt sätt. Du kommer knappast lyckas.
4. Sen är det kaos i ungefär en timme. Folk vill prata med dig överallt och en tv-människa nästan anfaller dig och väser fram att du inte får gå nånstans före Alexandra pratat med dig. Folk grattar dig till höger och vänster. Du börjar få huvudvärk, klassisk började dricka för tidigt-symptom.
5. Du gör en lite intervju med kameran och får ett meddelande av din bror strax efteråt:
6. Sen börjar grattis-meddelanden strömma in. Du och ditt sällskap går mot efterfesten men vid det här laget gör allt ont på dig. Du blir inte långvarig.
7. Du tar en taxi hem (ja, till syrrans) och ditt sällskap fortsätter ut i natten, för att senare komma hem fem på morgonen och väcka dig genom att stå och visa gangsigns. Du äter chips och värktabletter i soffan medan din svåger spelar dator i rummet bredvid. Du går igenom priserna. Förutom Livboxen och Fresitaflaskan och pokalen får du ett halsband. Du blir glad.
8. Du sover oroligt och vaknar av fem missade samtal från Vasabladet, sextio nya följare på Insta, tre förfrågningar på Messenger och ett Whattsapp-meddelande av en (full) vän som skickar bild på att hen är rörd till tårar av din vinst. Du ringer upp Vasabladet och försöker att låta så lite bakfull och nyvaken som möjligt. Du försöker höra på dina vänners berättelse om gårkvällen samtidigt som du pratar med Radio X3M, Svenska Yle och vad jag trooor var Radio Vega. Försöker hitta på nya svar på frågan "Hur känns det?" varje gång, men det går så där. Meddelanden från alla möjliga oväntade och väntade håll fortsätter välla in.
9. Ni är alla bjudna på familjemiddag och ni beger er ditåt. Under middagen består underhållningen till 80% av din syster Julia som sjunger "Fameee, I'm gonna live forever..." varje gång nån nämner Bloggpriset.
10. Det blir på nåt sätt ändå måndag. Och du måste ändå gå till jobbet. Framför dig väntar en vecka av grattisar av kunder du aldrig trodde skulle bry sig om bloggpris (t ex uniformerade poliser). Men också av sorg, för livet och döden är konstanter som inte tar hänsyn till galor. Men allt det vet du inget om när dina kollegor hälsar dig välkommen till jobbet med godis, pommac och applåder.