Sista dagen som 34

Jag har varit ganska bra på att ta hand om mig själv senaste veckorna, post-sommar. Verkligen försökt komma ihåg: vad är det som får mig att må bra? Vad är det jag gör när jag inte mår bra? Hur snappar jag out of såna beteenden när jag märker dem? Välja dom där enkla sakerna som inte alltid är dom enkla valen. Hitta nåt fint i allt piss. Vill verkligen inte säga “tänka positivt” men bara kanske inte tänka så negativt.

Jag och Pärry har börjat med en sån här grej för att reda upp när någon av oss har ångest. Då ställer den andra frågan: men är det fakta eller fiktion? Alla tankar kan delas in i fakta eller fiktion. Hatar alla dig? Fiktion. Hatar du alla? Förmodligen även det fiktion. Både fakta och fiktion-tankarna får ju finnas, men bara man håller reda på vad som är vad. Är det här populärpsykologiskt krafs? 100% fakta.

Nedan följer några vykort från veckorna när jag Project Me:at.

I början av månaden slet jag lös hatthyllan och målade vårt lilla hallskrymsle grönt. Tog mig bara fem år att gå från tanke till handling. Klassisk Project Me-grej att göra: genomföra. Tog mig ett dygn (inklusive torktid på mellan lagren) och kostade mig 30€.

Har satsat rätt hårt på att laga bra mat. Bra mat är god mat, enkelt mat, mat med tuggmotstånd. Mat man blir varm av. Mat man orkar mer av. Här nån slags varm bulgursallad.

En fredag var det marknad i den lilla lilla staden där den lilla lilla gumman bodde. Köpte ett knippe nejlikor, gick hem i min trenchcoat med dem på armen. Var beredd att bli stoppad av streetstylefotograf när som helst men det hände inte. Nejlikorna lever dock ännu, två veckor senare. Jävla kämpar!

För att riktigt bloggifiera mitt liv: här är en latte på en uteservering. Den får representera att jag är nöjd över att jag vågat och orkat höra av mig till både nya och gamla vänner. Till exempel Ida, en relativt ny kompis jag drack den här latten med en eftermiddag i Vasa.

Katten Sixten får representera gamla vänner. Han är visserligen ny i gänget, men hans matte Emmi är kanske min äldsta vän. Vi åkte en lördagkväll och hälsade på Sixten med familj.

Har förstås hängt med kattliven hemma också. Sylvi lite på avstånd som vanligt…

… Viola lite närmare. Alltid nära.

Har förstås jobbat. Kommer ha en sjuhelvetes oktober jobbmässigt men det mesta betalar bra eller är roligt, så det får gå. Varje kontorsdag jag bara hinner gör jag ett collage i min collage-bok. Till vilken nytta? Ingen alls faktiskt och det är ljuvligt. Har snart en full bok. Kunde sitta och klippa och klistra alltid.

Gräsmattan tar sig på bakgården vid torpet. Ser så fram emot nästa sommar. Det känns så bra att göra topet till vårt, till sitt bästa, en liten sak i taget. Nästa sak som sak göras är att dra om elen lite. Inte mycket, men tror det är ett (fungerande, visserligen) hemmabygge som det är.

Kanske det roligaste denna månad: vår önskekör Destiny’s Choir har äntligen kommit igång ordentligt! Vi har bara hunnit ha två körövningar men jag känner det i ryggraden att det kommer bli en livlina nu i höst. Vi har en otrolig körledare som förstår visionen: en kör för alla som inte kan, men gärna vill sjunga. Inga noter, inga avancerade stämmor, men glädjen och balsamet det är att sjunga tillsammans. Mest 90- och 00-tals dängor. Det är som ett gym för själen.

Igår åkte vi med papp på auktion. Har aldrig varit på auktion tidigare, ropade in en låda gamla ullsaxar och vävnålar bara för att ropa in något. Åt en korv och drack en kaffe. Riktigt lagom utflykt.

Hänger gärna med familjen när jag bara hinner. På bild en mycket ung familjemedlem hemma hos en mycket äldre familjemedlem. Alla knappar ska testas, allt som går att peta på ska petas på. Kan man ju känna igen sig ibland, även om man lärt sig stävja några impulser med åren.

Speaking of åren: imorgon fyller jag 35. Det är första gången på nästan tio år jag känner något av en ålderskris. 35 känns som ett stup. Så mycket äldre än 34. Men är det fakta eller fiktion?

Som 35-åring ska jag ta tag i delarna av Project Me som jag ännu inte gjort: jag ska gå på gym igen, jag ska gå ut och dricka typ en öl en torsdag bara för att jag kan, jag ska minnas mina vitaminer och jag ska läsa mer. Jag ska fokusera på det positiva. Jag har kanske inte allt jag hade velat ha som 35, men jag har mycket.

Men först ska jag fira min födelsedag framför drottningens begravning på tv.

Project Me

Höst! Skolstart! Ett nytt år, så tänker i alla fall jag. Visserligen har årets upplaga av sommaren varit extra prövande, men jag är alltid glad när sommaren börjar ta slut. Älskar att det är svalt i sovrummet när jag går och lägger mig, älskar att frukt- och grönsaksdiskarna är fulla och frodiga i affären, älskar att jag måste ha fram kalendern igen. Får också obändlig lust att återuppfinna mig själv, slipa ner all bullshit och bygga på de bra delarna.

I år mer än nånsin tänker jag att jag måste försöka dokusera på att hitta tillbaka till bra rutiner och till det som får mig att må bra i vardagen. Avsätta äkta tid på att ta hand om mig själv. intressera mig för mig själv igen. Jag har börjat kalla det Project Me.

Jag har ju varit jobbat som projektkoordinator tidigare så jag vet ju vilket märkligt jobb det är och vilken slags diciplin som krävs. Och: hur viktigt det är med en projektplan! Nu har jag inte en konkret projektplan till pappers (än..?) och även om jag hade det så tror jag inte det vore nå jag ville dela med mig av i det här skedet. Men jag är hoppfull, det är jag faktiskt.

Jag har beställt nya parfymprover, för att hitta en ny signaturdoft. Jag prövar en ny frisy, funderar på om det är så här jag ska se ut i höst. Jag skriver listor i mitt huvud, på saker jag tycker om med mig själv. Jag scrollar mitt eget insta-arkiv, tiden före pandemin. Vem var jag då? Har ålagt mig nätshoppingsförbud (minus parfymerna då…) under hösten. Jag har impulshandlat så mycket kläder att jag borde veta att det inte finns nåt plagg som får mig att bli en annan människa. En parfym däremot….! Hehe.

Förra veckan var jag i Helsingfors tre dagar för att jobba, mest med ett ännu lite hemligt projekt. Jag hade det så bra! Dels bara detta: att dricka några öl med dina kollegor och vänner, gå genom en annan stad en kväll. Se hus och människor du inte känner igen. Men mest att bli riktigt hög på jobb. Jag hade glömt hur bra jag mår av att jobba, när det går bra. Hur mycket jag älskar att jobba när man har flow. Det kändes som en bra kick off för Project Me. Sak försöka bära med mig känslan av typ… hopp? Undrar om det var det jag kände. Pirr inför framtiden. Det kanske var det! Pirr inför framtiden, vilken bortglömd känsla.