Höst! Skolstart! Ett nytt år, så tänker i alla fall jag. Visserligen har årets upplaga av sommaren varit extra prövande, men jag är alltid glad när sommaren börjar ta slut. Älskar att det är svalt i sovrummet när jag går och lägger mig, älskar att frukt- och grönsaksdiskarna är fulla och frodiga i affären, älskar att jag måste ha fram kalendern igen. Får också obändlig lust att återuppfinna mig själv, slipa ner all bullshit och bygga på de bra delarna.
I år mer än nånsin tänker jag att jag måste försöka dokusera på att hitta tillbaka till bra rutiner och till det som får mig att må bra i vardagen. Avsätta äkta tid på att ta hand om mig själv. intressera mig för mig själv igen. Jag har börjat kalla det Project Me.
Jag har ju varit jobbat som projektkoordinator tidigare så jag vet ju vilket märkligt jobb det är och vilken slags diciplin som krävs. Och: hur viktigt det är med en projektplan! Nu har jag inte en konkret projektplan till pappers (än..?) och även om jag hade det så tror jag inte det vore nå jag ville dela med mig av i det här skedet. Men jag är hoppfull, det är jag faktiskt.
Jag har beställt nya parfymprover, för att hitta en ny signaturdoft. Jag prövar en ny frisy, funderar på om det är så här jag ska se ut i höst. Jag skriver listor i mitt huvud, på saker jag tycker om med mig själv. Jag scrollar mitt eget insta-arkiv, tiden före pandemin. Vem var jag då? Har ålagt mig nätshoppingsförbud (minus parfymerna då…) under hösten. Jag har impulshandlat så mycket kläder att jag borde veta att det inte finns nåt plagg som får mig att bli en annan människa. En parfym däremot….! Hehe.
Förra veckan var jag i Helsingfors tre dagar för att jobba, mest med ett ännu lite hemligt projekt. Jag hade det så bra! Dels bara detta: att dricka några öl med dina kollegor och vänner, gå genom en annan stad en kväll. Se hus och människor du inte känner igen. Men mest att bli riktigt hög på jobb. Jag hade glömt hur bra jag mår av att jobba, när det går bra. Hur mycket jag älskar att jobba när man har flow. Det kändes som en bra kick off för Project Me. Sak försöka bära med mig känslan av typ… hopp? Undrar om det var det jag kände. Pirr inför framtiden. Det kanske var det! Pirr inför framtiden, vilken bortglömd känsla.