klåda
Nu har jag dragit två vinnare i Klåd-tävlingen. Det blev…
… Aami och Anna den här gången! Jag har mejlat er.
Tusen tack till alla som deltog och delade med sig av superfina läsminnen, jag rekommenderar att man läser kommentarsfältet där, jag blev både tårögd och fnissig. Köp gärna Klåda eller låna den på ditt bibliotek, det gör mig glad. Ännu gladare blir jag om man ni delar tankar och bilder under #bokenklåda på sociala medier.
Vet ni, nu brakar det alldeles strax lös - Klådhösten! Och då menar jag inte älflugorna, utan att jag med min lille bok ska dra land och rike runt för att prata om (och förhoppningsvis sälja?) bokjäveln. Land och rike runt är väl att ta i, men i alla fall. Jag ska vara med på ett par ställen och jag tänkte försöka hålla er uppdaterade om var och när unterwegs, så att ni kan komma och säga hej!
Denna vecka är en liten exklusiv smygstart för Klåd-hösten. Boken kommer från tryckeriet först nästa vecka, men redan på söndag kan ni komma och lyssna på mig på fantastiska evenemanget Litteratur och retur i Vasa! Det är bla KulturÖsterbotten som ordnar denna litteraturhelg och jag deltar på söndag med följande program:
Det är program på hela söndan på Ritz och jag deltar visserligen bara en gång, men jag tänkte också va med som publik och lyssna på stjärnskottet och bombnedslaget och käftsmällen Rosanna Fellmans poesiuppläsning. Och så kommer Karin Smirnoff dit!!!! Som jag fangirlat hennes fantastiska roman Jag for ner till bror. Jag hade tänkt hinna läsa fortsättningen Vi for upp med mor före söndag, meeeen jag tror inte det kommer funka. Men om det bara går ska jag köpa ett signerat ex på söndag <3333 Resten av söndagen (och hela lördagen!) är också fullproppad med gött program, HÄR hittar du hela. Kom förbi en sväng! Känns så otroligt lyxigt med bra och mycket litterärt program i Vasa. Känns som att allt sånt alltid händer nån annanstans.
Pausbild av mitt fejs
Sen är det ju Bokmässa i Göteborg i år igen! Jag deltar fredag, lördag, söndag med fem programpunkter allt som allt. Så här ser det ut:
Det är färre än i fjol, men jag klagar inte - tycker mina programpunkter i år är SJUKT bra. Jag ska få prata med Ulla Donner, Rosanna Fellman, Yrsa Keysendal, Flora Wiström, Julia Wickholm, Maria Maunsbach, och Sanna Tahvanainen - helt ljuvligt program! Plus att geniet Peppe Öhman kommer vara moderator för samtliga punkter - wohoo! Känns tryggt. HÄR kan ni se mitt program med lite mer detaljer. De flesta punkterna ingår i mässbiljetten och är gratis att lyssna på.
Jag ska också försöka hänga lite mer på mässan i år och catcha lite seminarier själv och sånt, jag gjorde inget sånt förra året, jag bara flög runt som en yr höna. Dessutom kommer jag säkerligen hänga en del i S & S’ monter - om inte för annat så för att Pär Jonasson, den guldklimpen, ska jobba lite där. Hoppas vi ses där!
Idag kom Schildts & Söderströms höstkatalog ut! Så många bra böcker som kommer i höst, så många bra typer som är representerade i den här katalogen alltså! Malin, Karin, Ulla, Emma… Är så glad att få vara en del av den katalogen. För det är jag ju - nu får ni äntligen se ur Klåda ska se ut! Jag tvivlar på så mycket angående den här boken för tillfället, men en sak som i alla fall är säker är och det är att jag IGEN har en väldigt snygg pärm, kolla bara:
Visst är den fin!!! And one more time, for the finnish speaking seats in the back:
Det är nämligen så att S&S finska systerbolag S&S Kustantamo ger ut Klådan på finska och då heter den Syyhy! Så himla glad över att få översättas! Jag hoppas ju så klart på att en översättning ska leda till en annan och att mina böcker nån gång ska hitta ut ur landet också, men för nu är jag bara jätteglad att boken ska finnas att läsa på finska också.
Omslaget hade jag en ganska tydlig idé om den här gången. Bakgrundsmålningen är från min kompis Eleonora Hagströms utställning Amyldaga som jag såg på Helsinki City Museum i höstas. Redan då sa jag “jag skulle vilja ha nåt av det här som omslag”, och så mejlade jag åt min Förläggar-Anna och sa det och så hux flux var det bestämt. Själv omslaget har Ulla Donner gjort igen (hon kommer också ut med en serieroman i höst - yes yes yes!) och jag ville att boken skulle se bra ut bredvid Jaga vatten, men ändå helt vara sin egen. Det är ingen fortsättning, de hör inte ihop mer än att jag har skrivit dem båda.
Foto: Nicklas Mattson
Eleonora är ju en tredjedel av det klassiska crewet Turd Floor och extra roligt är det att vi alla tre är representerade på nåt sätt, Nikko har nämligen tagit nya författarfoton på mig. Det är inte det att det egentligen behövdes, men vet ni hur trött man blir på sitt eget fejs efter att ha sett samma bild på det ett år i sträck? Så när Nikko hälsade på i februari tog jag med honom upp på vinden och så tåg vi några nya bilder. Jag ser otroligt ledsen ut på alla, men det är för att jag vägrar le desto mer på en bild jag ska behöva se på ett år framöver här nu och mitt resting face är inte så mycket “bitch” som “sad puppy”.
Foto: Nicklas Mattson
Men faktum är att jag inte alls tyckt det varit speciellt roligt att skriva den här boken. I kortkorta perioder har jag drabbats av den där hybrisen som kommer när man har flow och då det man skriver känns som det bästa som nånsin skrivits, men speciellt nu i slutet har det mest känts tungt, jobbigt och svårt.
Är rädd för recensionerna, för läsarreaktionerna, för att folk ska tänka att jag var en one-hit-wonder som råkade skriva en helt okej debut, men som nu med sina andra bok bevisat att hon inte är något annat än en medioker gris som borde hålla sig till något annat. Men ojdå, hon har visst sagt upp sig från sin fasta tjänst för att fokusera på det här - piiinsamt!!!
Dels är det det men sen är det också som att jag inte riktigt vet vad jag har skrivit, jag känner inte riktigt texten tycker jag. Folk frågar som alltid vad den handlar om, men jag har svårt att säga. Jag vet inte riktigt. Jag är också rädd att jag stressat fram en text och jag egentligen borde ha vilat lite nu, andas lite och fyllt på reserverna. Men det fanns liksom inte det som alternativ nån gång, som vanligt när jag gör något sak det hända snabbt och explosivt. Jag skulle aldrig ha haft tålamod att vänta till nästa år med Andringen. Så egentligen är jag glad, men jag är också en boll av ångest. Igår kväll hade jag ett riktigt litet bryt där jag upprepade allt det här jag just skrivit åt Pär, men med snorbubblor i näsan och tårar på kinderna och med sprucken röst.
Man kan ju fråga sig varför man utsätter sig för det här frivilligt då, om det är så hemskt. För att det är så förbannat jävla skitkul också. Så klart. Jag ska ju givetvis skriva en tredje bok. Och en fjärde. Jag har redan börjat på två. Jag vet inte vad jag annars ska jag göra.