Nu blir det klassisk blogg i form av: vad jag gjorde i helgen.
Fredagen var en historisk dag, eller i alla fall en ovanligt lyxig dag. Min Helsingfors-based förläggare var på besök här uppe och vi hade manussamtal- i vårt vardagsrum??? Sylvi fann sig direkt till ro bredvid Anna. Får jag pluspoäng i eko-boken för den rosa garn-lagningen av soffan förresten?
Manussamtal är en ganska märklig grej, sist och slutligen. Lika delar härligt att få släppa lös egot och lika delar… Om inte besvikelser, så nån slags “jaha”-ig känsla. Så texten var alltså inte felfri? Så hemskt.
Efter att jag kört Anna till bussen hämtade jag upp Grimbolo Grimbert Grimsson och vi gick till affären för att köpa fredagsgodis. Och eftersom han har en faster helt utan impulskontroll köpte vi också en pulka, eller ursäkta, snow flyer. Helt ogenomtänkt var köpet kanske inte, jag anser ändå att varje hushålls fordonspark behöver innehålla åtminstone en pulka, men det har inte riktigt blivit av förrän i fredags, då jag hade experthjälp i valet av pulka. Vi teståkte ett par varv, men ingen av oss orkade uppbringa nån större entusiasm den tiden på dygnet och veckan så vi åkte hem ganska snabbt.
Och åt monsterspaghetti framför tv:n. Monsterspaghetti är en pastarätt där alla ätande får välja topping själv och så äter man det under högljudda monsterljud. Vissa valde noll topping…
… andra valde de långsamt ugnsrostade körsbärstomaterna som puttrat med en hel vitlök i ugnen under eftermiddagen, parmesan och solrosfrön.
Efter att Grim åkt hem såg vi på På spåret och slöade. Vi var båda ganska sega efter veckan.
På lördag åkte jag och syrran till fammos med syrrans kids. Papp och Mia kom också dit, de hade med sig en Spidermandräkt åt Julia, så glad hon blev!
Skoja! Hoho, haha. Det var ju Ruben Rubensson som fick dräkten. Det är mycket Spiderman just nu, så det var en hit. Jag såg precis ut som papp här när jag tog den här bilden.
“Nå, skåda hii tå!”
Vi åt Runebergstårtor för vad är en Runebergshelg utan tårtor?
När vi åkte hem brann himlen.
Väl hemma försökte jag väga upp Runebergstårtlunchen med mycket grönsaker till middag. Man känner sig 300% mer som en masterchef om morötterna har olika färg.
Rötterna af mo ugnsrostades och blev ärligt talat, PERFEKTA i tuggmotstånd och rostningsgrad. Däremot blev den “indiska grytan” jag gjorde ett slags mandomsprov eller vad man ska säga.
Jag hade köpte nån slags “autentisk” korma-kryddblandning som jag ba “mm, korma brukar ju vara rätt mild”. Gjorde en gryta med kikärter och bondost och nånstans måste det ha gått fel eller så har jag varit naiv i min barnatro om kormans mildhet. Det ringde i öronen, så hett var det. Men vi åt det, både jag och Pär. Men det var för starkt, det kan jag utan skam erkänna.
Lördagskvällen tillbringade jag med att måla om min låda för tryckeribokstäver jag köpte (på samma utflykt i södra Österbotten) som jag köpte körsbärstomaterna!). Obs det är otorkat och ojämnt och klottigt ännu, jag vet det, bear with me.
I vanliga fall tycker jag inte att man ska måla om trägrejer på loppis allt för lättvindigt, men just den här lådan (som jag tänkte hänga på väggen som hylla) var fläckig och ojämn och inte alls speciellt vacker i innanmätet, så nån slags åtgärd var nödvändig. Jag tänkte att de små nicknacksen som ska få stå i den sen skulle komma till rätt med en dramatisk svart bakgrund.
Slut på bortförklaringar.
Söndag hängde jag med mina syskonbarn igen. Vi handlade till exempel.
Vid middagstid plockade jag fram korman igen, spädde ut den med creme fraiche och tomat och hoppades på det bästa. Fortfarande galet stark, men mer ätbar.
Resten av dagen satt jag i soffan och stickade och kollade tv. Såg Cunk on earth - skrattade. Såg The last of us - grät. Tredje avsnittet, hello???? Viola förblev oberörd.
När klockan slagit kväll joinade Pär, Sylvi och en stor skål popcorn oss på soffan. Vi såg ett par gamla avsnitt av Alla mot alla och jag stickade frenetiskt vidare. Jag började se mållinjen nämligen.
Mycket senare än jag vill skriva ut stupade jag i säng och imorse iklädde jag mig MIN FÄRDIGA TRÖJA!!!! I call it Johnny Rotten goes to Bretagne. Mycket nöjd med den men den är inte designad för nära umgänge med katt. Viola har redan fastnat med klorna i två olika maskor.
Det var den helgen på det stora hela. Kul med lite gammeldags blogg ibland också, det kanske händer igen. Vem vet. Man behöver inte bestämma.