Det här inlägget är en del av SKRIVSOMMAR som Kugge och jag håller i nu under sommaren. Vi kommer båda att publicera varsitt inlägg på ett visst tema varannan torsdag under sommaren. Den här veckan handlar det om gestaltning.
Gestaltning är en återkommande grej man pratar om på skrivkurser och i skrivande sammanhang. Men vad är egentligen gestaltning? Jag tycker det är svårt att förklara kort och koncist, men när man pratar om show, don’t tell på engelska, tycker jag man kommer närmast en enkelt förklaring.
När jag besökt skolor brukar jag göra en skrivövning, som helt klart handlar om gestaltning, även om jag aldrig presenterar det så. Varje elev får en känsla tilldelad till sig, oftast genom att dra en lapp ur känsloburken. De får sen i uppgift att skriva ett dagboksinlägg där en person känner den här känslan genom hela dagen, men de får inte nämna känslan vid namn. Sen får resten av klassen gissa vilken känsla det är. Om du fått känslan ARG på din lapp - hur får du fram det? Hur äter en arg människa frukost? Hur går en arg människa till sitt jobb eller skolan? Vad gör en arg människa på fritiden?
Det här funkar att göra med alla åldrar, men det är extra roligt att göra med barn eftersom de ofta kan sitta på helt nya och egna men ändå självklara sätt att beskriva något. Barn känner ofta känslor i kroppen på ett mer direkt sätt än vad man kanske som trög vuxen gör. Och som alltid är varje litet moment av tävling eller gisslek en hit när man kommer in som gäst i en klass.
Men gestaltning handlar inte bara om känslor. Gestaltning är kött på benen, men också märgen. Gestaltning är det som gör en text till litteratur. Gestaltning är det som gör det här:
screenshot från Wikipedia
till det här:
från BBCs Pride and Prejudice (1994)
Gestaltning är också hur du snickrar fram en personlighet eller en stämning eller en miljö utan att skriva läsaren på näsan. Tänk på dig själv som en inverterad detektiv. Istället för att vara den som upptäcker detaljer eller ledtrådar som ger oss en bild av en gärningsman eller karaktär, så är det ditt jobb som författare att placera ut just de detaljerna och ledtrådarna för nån annan att upptäcka.
Tänk dig att du vill beskriva en viss klass-skillnad mellan två av dina karaktärer. Du vill inte skriva det rakt ut, att Person A har ett större kulturellt om inte ekonomiskt kapital än Person B, men du vill ändå belysa skillnaden. Hur beskriver du deras respektive morgonrutiner? Eller vardagsrum? Om du vill får du gärna svara på det i kommentarerna!
Ibland kan det vara detaljerna som berättar något du redan vet som författare, ibland är det tvärtom. Du skriver dig fram till en personlighet eller en stämning eller en klass-skillnad genom detaljerna. Oavsett tror jag att många duktiga skribenter gestaltar en hel del per automatik, men det är inte en dålig sak att ha bakom rävörat när man skriver.