Här ser ni en inte alls stagead bild av mig på mitt lokala bibliotek. Det ser lite ut som att jag står och sover med ögonen öppna men det är kanske inte jättelångt ifrån sanningen. Dessutom var det här alternativet av smygselfiesarna jag tog:
HAHAHAHA! Jag ser ut som att jag just sett ett människohuvud i hyllan eller nåt. IRL är jag det längsta ifrån rädd jag kan vara när jag är på bibban, jag upplever där vad jag antar religiösa upplever när de stiger in i en kyrka eller moské eller tempel. Sinnesfrid, lugn, vördnad, oändlig nåd.
Jag minns inte när jag först förstod att alla dessa böcker är up for (tidsbegränsad, men ändå) grabs, men jag slås titt som tätt av den insikten. Alla dessa samlade kunskaper och erfarenheter och hjälpmedel finns här - för alla. Allt till alla. En demokratins högborg. Osv osv osv, jag ska inte bli tårögd och långrandig. Men trots att jag idag styr över min egen ekonomi och kan handla alla böcker jag vill (nästan) och dessutom faktiskt FÅR en hel del recensionsex, så är det fortfarande nåt magiskt med att gå till biblioteket.
Förr i världen, för sisådär fem år, sen bloggade jag regelbundet om vad jag hade lånat från bibblan. Nu vill jag införa det igen. Att man rapporterar vad man lånat, kan inte ni alla göra det? Det är så kul, på samma sätt det är kul att tjuvkika vad folk i kön framför en handlar.
Dessutom har vi ju nu för tiden ett ypperligt ord; haul för såna fenomen. Låt oss ta den typiska haulen från billighetskedjorna och miljöfientliga transporter jorden runt till de snälla och ofarliga biblioteken. Jag börjar!
Det här blev mitt byte för idag. Mysig belysning courtesy of lysrören i vårt kontor.
Jag tycker bäst om att gå till bibban utan att egentligen söka efter något, bara browsa och se vad man hittar. Jag tror det här är en ganska typisk hög för att vara jag. En del ungdomsböcker, en del “jag vill läsa en riktigt jävla mustig roman”-romaner, en del “den här har jag hört om” och en del impulsköp- jag menar lån. Vi tittar närmre.
Först ut: ungdomsromanerna. Jag slukar ungdomsromaner. Andra boken i Zoo-serien, Hjärtattack av Ted & Kaj. Har faktiskt inte läst första vilket jag i vanliga fall skulle störas ihjäl mig av, men nu försöker jag rise above störandet och bara läsa. Har varit så nyfiken på de här, jag var ju ett stort fan av Bert-böckerna som yngre.
En av de starkaste bokköpsminnena jag har är när vi var med familjen i Stockholm när jag var kanske 9-10 och vi barn fick alla tre välja EN sak att köpa på vad jag i efterhand har tänkt måste ha varit Åhlens. Jag gick direkt till bokhyllan och stod länge och valde bland Bert-böckerna. Mätte ryggarna mot varandra och tog till slut den som var allra tjockast, så att den skulle räcka längst. Det blev Berts ytterligare betraktelser. Tror den kostade 149 kronor. Har fortfarande kvar den.
Den andra som jag hittade hade en blurb av Amy Poehler och mer behövdes det inte. Att den dessutom handlar om en brud som startar ett feministiskt fanzine, well, Moxie av Jennifer Mathieu, du är tagen.
Vidare till mustiga romanerna. Vi har ju just läst Min katt Jugoslavien av Pajtim Statovci i bokcirkeln och jag tyckte mycket om den, så jag var inte sen att grabba tag i Tiranas hjärta av samma författare när jag såg den. Ormen i Essex av Sarah Perry såg lockande ut i hyllan och vid en snabb scanning av baksidan fastnade fraserna “London 1893”, “socialistiska väninna” och “mystisk sjöorm” i ögonen och så fick den också följa med hem.
Avdelningen “Åh, nämen den här!”. Läste klart Bruna flickor av Koko Hubara och blev sugen på att läsa Toni Morrison. Och där stod Tonis Älskade som en gåva. Hilma af Klint känns väldigt it-girls konstnär just nu (2019s Marina Abromovic if you may) och jag har varit sugen på denna en bra stund tror den till och med är markerad som “ska läsa” i ljudboksappen. Men fysisk bok är ändå lite trevligare än ljudbok. Ser nu att det står roman på den, vilket jag borde ha fattat eftersom jag plockade den ur skönlitteraturen, men av nån anledning var jag helt säker på att detta var en biografi i stil med den om Ester Blenda Nordström MEN OKEJ. Roman är också kul. Anna Laestadius Larsson har skrivit den hur som helst.
Och så likt en Sisu-ask man slänger på köpbandet i sista stund nappade jag till mig dessa i rena farten. Peach av Emma Glass för att den var snygg och Modernista brukar ha intressant utgivning. Dessutom marknadsförd som “årets litterära sensation”, så okej då. Sympatisören av Viet Thanh Nguyen var röd och fin och blurbad av Yukiko Duke. Svårare än så behöver det inte vara.
Nu är det er tur! #bibbahaul :a järnet på era kanaler och länka i kommentarerna eller tagga mig i det, så blir jag jätteglad.