Jag kan ibland tänka att jag borde göra mer, uppleva mer, CARPE DIEMA mer för att ha nåt att blogga om. Som i helgen. Har jag verkligen gjort nåt värt att berätta om? Hur gör man ett intressant blogginlägg av flera timmar av det jag gjorde?
Gick på loppis med hittade inget fyndigt. Åt lösgodis, det var ganska äckligt. Gjorde hasselbackspotatis för första gången och det var jättegott. Kunde nästan ingenting i På Spåret. Såg på flera avsnitt av Sunset Beach, min nya nostalgifavorit. Läste en bok, den var bara så där. Låg och stirrade upp i taket och kliade Viola bakom örat en lång stund och lyssnade på A Sudden sickness på repeat. Grät till samma låt när Nils Bech uppträdde på Skavlan. Drack whiskey och spelade Yatzy på lördagskvällen. Pratade om galna släktingar och slogs av insikten att jag har en visserligen djupt frikyrklig på sina ställen, men ganska normal släkt. Det är kanske jag som är den galna.
Det var inte alls en dålig helg, men en lågmäld och ointressant en. Jag är nöjd med den men gör den sig som bloggmaterial? Knappast. Skulle jag vara bekväm med att göra nåt annat bara för att ha nåt att blogga om? Knappast det med. Så här står jag nu. Nöjd men tråkig.
Alltså föreslår jag nu att vi har frågestund. Jag vet att det inte är så längesen jag hade en sån, men mitt läsarantal har dubblats ett par gånger sen jag gick och vann det där priset, så jag föreställer mig att folk har frågor till mig. Att ni går och funderar på en massa saker om mig. Eller önskar att jag tog upp nåt särskilt. Jag har väl inte speciellt hög integritet, så passa på nu.
Och om jag nu går och inbillar mig att jag är intressant och ni inte undrar nåt alls om mig och årets blogg så kan ni väl hitta på en fråga eller två ändå. Det är så pinsamt när det ekar tomt i kommentarsfältet. Så fråga på nu, så ligger jag här och är nöjd men tråkig ett tag till. Här är en avslutande bild på kattorna:
Det här är så kärleksfullt det blir mellan dem.