Idag har jag skrivartorsdag men jag har inte skrivit ett ord. Fram till nu då. Först försvann största delen av förmiddagen i ett fikarus i skrivlyan (prinsessemlor! ny bebis! bra människor!) och sen hade jag lunchmöte (angående en grej som jag snart kan berätta) och sen har jag... Öh. Köpt fyra örngott på loppis, skrapat en fredagslott - på en torsdag!!! - och nu sitter jag här och skriver inte. Ska snart laga mat. Har en sprängande huvudvärk som börjar kännas misstänkt likt migrän. Brukar kunna ha det före mens.
Det tar emot att säga att det nog inte blir så mycket skrivet idag. Det tar emot för min skrivtid är så snäv, jag har aldrig så mycket tid jag skulle vilja ha. Jag har slutat ha tråkigt eller säga saker som att jag inte vet vad jag ska göra, för det finns alltid nåt att göra. Det finns alltid ett nytt stycke att skriva. Jag känner mig skyldig varje gång jag väljer nåt annat än att skriva, varje gång jag slösar en halvtimme på annat gnager det i mig. Och det gör jag ju ganska ofta. Så det gnager. Mest hela tiden.
Och här skulle jag kunna fortsätta gnälla om hur jobbigt det är men vet ni, nu när fingrarna hittat nån slags rytm så känns det inte så oöverkomlgit att skriva ett stycke eller två! Så nu tänker jag fan göra det så länge vattnet kokar upp och så länge migränen håller sig som ett hot på horisonten.
HAH, tack bloggen!!! Jag glömmer att den där ångesten brukar släppa så fort jag börjat. Och ursäkta för att ni serveras inlägg som inte är nåt annat än uppvärmning. Här är en skitbra låt som kompensation:
[embed width=600 height=449 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/c1JQ27c-we4/hqdefault.jpg?r=1914]http://www.youtube.com/watch?v=c1JQ27c-we4[/embed]