I helgen ska jag börja beta av er frågor, ni hinner ännu kommentera nåt.
Från årssikftet jobbar jag 80% på mitt "riktiga" jobb, After Eight och torsdagar är numera vigda åt skrivande och annat. Det är kanske det bästa beslut jag gjort på en lång, lång tid. Pär kan intyga att jag höll på att gå under i höstas av känslan av att aldrig komma ikapp. Jag tror många av er vet precis vilken känsla jag menar.
Jag skulle rekommendera att jobba en dag mindre för alla som bara har den ekonomiska möjligheten. Egentligen borde hela systemet ändras, trots att vårt sätt att jobba och hela samhället ser så brutalt annorlunda ut idag har knappt ingenting hänt de senaste åren när det gäller arbetstider och semestrar. Sex timmars arbetsdag eller tredagars helger för alla vore mer lagom och det skulle även skapa fler jobb och optimera folks effektivitet och minska sjukskrivningar och allt sånt MEN tills dess är jag tacksam att ha ett jobb som inte bara förstår utan även uppmuntrar mina författarambitioner. Och att jag och Pär, trots att vi är allt annat än rika, ändå lever så pass avslappnat att jag kan förtjäna lite mindre.
Avslappnat liv.
Idag är alltså tredje skrivtorsdagen och jag njuter orimligt mycket av att ostört få sitta vid datorn och pyssla med mitt. De tidigare torsdagarna har jag som bekant suttit i Skrivarlyan med Malin och Sofie och varit rätt så strikt i mitt skrivande. Visst, godis till fikat och ostörda luncher och massor av prat med mina medskribenter, men ändå, jag har skrivit massor de dagarna och suttit framför datorn från morgon till sena eftermiddag. Är otroligt stolt över min egen diciplin.
Idag bestämde jag mig dock för att stanna hemma. Jag har känt mig lite krasslig - nästäppa och heta kinder och hals om kvällarna - den senaste veckan och vad vore jag för chef över mitt eget skrivande om jag inte tillät mig den farligaste, men ljuvligaste förmånen av att vara chef över sig själv - en pyjamasdag. Farlig på så sätt att jag fått betydligt mindre gjort än tidigare, men ljuvlig för att det är ljuvligt i ordets sannaste bemärkelse att få bre sina frukostsmörgåsar långsamt och lyssna på radion när man äter dem.
Men nu måste jag skriva åtminstone några hundra ord till, för annars kommer jag aldrig ha samma känsla av tillfredställelse och därför inte kunna njuta av den bästa tv-kvällen på hela veckan: Antikrundan och Samtidigt i Hofors. Om ni inte sett det senare ber jag er vänligt men bestämt att klicka in er på SVT Play NU och se det. Det är det bästa jag sett på TV på länge, länge.