Jag är född:
19 september 1987, alltså snart 30 år sen.
Under mitt årtionde hände det här:
Jag vet liksom inte vilket som ÄR mitt årtionde. Är det åttiotalet? Jag minns ju inget av det. Är det nittiotalet? Jag känner mig inte heller som en nittiotalist. Jag känner mig alltid ofantlig gammal och vis bland nittiotalister. Men okej, lite av varje kanske.
Slutet av åttiotalet och början av nittiotalet var ju en turbulent tid, rent politiskt. Muren föll och Sovjet med den och lågkonjunkturen här och kriget i Jugoslavien och nynazistiska och fascistiska rörelser vädrade morgonluft. Hmm, det låter bekant på nåt sätt...?
Jag har alltid haft en känsla av att jag är född mitt emellan två generationer och känner mig inte riktigt hemma i nån. Jag är född för sent för att riktigt hinna med i den bästa indiepopen och hardcoren och jag förstår inte alls hela emo-scenen som kom efter. Jag tänker alltid generationer i musik, hehe. Jag var alltid lillgammal som barn och tonåring och var alltid för ung för ALLT och den känslan sitter i på nåt sätt. Jag märker det så tydligt när jag pratar med Pär, som är född fem år tidigare: alla konserter jag ville gå på, gick han på osv osv. Men det som hände och som jag är glad jag växte upp med är nittiotals-RnB <3333, Spice Girls och boybanden och när hiphopen blev hushållsgenre.
Folk klädde sig på följande sätt:
Jag hade en stor oversized rosa Mimmi Pigg-collegetröja som jag ÄLSKADE. Man kunde vända den båda vägarna, den hade ett annat Mimmi-mönster på avigsidan. Andra plagg från min barndom jag minns är: diadem, halsband med tygband och stora silvriga eller guldiga solar och månar (man kunde köpa dem på Tiimari), batikmönstrade tröjor, röda snickarbyxor, namnhalsband, mönstrade leggings som kallades för pantalonger och orange tröja och neongröna byxor (i kombination!). Som lite äldre barn blev det mycket "högbottnare" (skor med platåsula), Adidas-byxor med knäppen på sidorna, Fila-hoodies och fiskarhattar. I ett skede av min barndom tyckte jag helt oironiskt att Bomfunk MCs Freestyler-videon var höjden av stil.
[embed width=600 height=337 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/ymNFyxvIdaM/hqdefault.jpg?r=80138]http://www.youtube.com/watch?v=ymNFyxvIdaM[/embed]
Minns att ONLY hade en kampanj inför Y2K med Lene från Aqua som gick i lite samma stil. Mycket grått och glansiga material och dragsko på allt. Och på tal om stilbildande musikvideor: Emilias Big big world. Shit vad alla ville ha läderkappa och basker! Och på nåt sätt förknippar jag 3/4dels-ärmen med Emilia..? Minns det som ett nåt nytt och fräscht när just 3/4dels-ärmen kom in i mitt liv.
[embed width=600 height=449 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/wpkS2DU_qMs/hqdefault.jpg?r=9536]http://www.youtube.com/watch?v=wpkS2DU_qMs[/embed]
För övrigt är jag en av de här miljoner människorna som gick med en bild av Jennifer Aniston till frissan (i mitt fall mamma) och sa "typ nåt sånt här". Jag var 10.
Mitt årtionde förknippar jag med:
hade gärna velat ha nåt catchy svar här men idk. Det framgår väl i mina andra svar tänker jag. Nittiotalet var en rolig tid att vara barn och tonåring på, men jag upplevde ju inget av det där som folk kollektivt vill minnas som bra och coolt från nittiotalet: jag såg ju liksom Twin Peaks först långt in på 2000-talet. Så mitt 90-tal är ett barns 90-tal.
Den bästa låten från året jag är född:
[embed width=600 height=449 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/eH3giaIzONA/hqdefault.jpg?r=31856]http://www.youtube.com/watch?v=eH3giaIzONA[/embed]
I wanna dance with somebody
[embed width=600 height=449 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/XmSdTa9kaiQ/hqdefault.jpg?r=9220]http://www.youtube.com/watch?v=XmSdTa9kaiQ[/embed]
eller With or without you kanske. Eller nån Smiths-dänga från det året, jag är säker på det finns nån.
En kändis som är född samma år:
Tom Felton, Ellen Page, Blake Lively och Zac Efron enligt google punkt com.
Min generation växte upp med:
-bibliotekskort i papper med maskinskriven kod och faktiska lånekort i böckerna
-Coca Cola-jojon
- OH-apparater i skolan
- Den glider in på repeat när vi vann hockey-v
- den internationella feelisen när Pringles plötsligt fanns att fås bland Taffel-chipsen
- marken som blev euro och förvirringen kring det
- Robyn före hon blev artsy
- Ipren-mannen
- apokalypskänsla inför det nya millenniet
- Elton John som sjöng på Lady Di:s begravning
- Robinson-Robban
- Martti A. som president
- Voxpop (rrring och rrrösta!) och Jyrki som musikleverantörer på teve
- beställa efter en logo man hade tittat ut i en tidning till sin Nokia 5110
- få sin första Nokia 5110
- måla skalet till sin Nokia 5110 med nagellack
- hårgele med glitter i
- pirret i magen när både fötterna och flaskposten blinkade när man loggade in på Lunar
- stringtrosor som klättrade upp över den i och för sig mycket låga byxlinningen
- E-types skräckfilmsmusikvideos
- betala 50 mark för att se blockbustern Titanic TRE gånger på bio
- och sen spara ihop till videokassetten som kostade 99 mark
- nyheten CARAMBOLA som en häftig och fräsch ingrediens i den alkoholfria bål man serverade om man hade disko hemma
- Rebecka Bovallius som TVs största bitch (skulle iofs inte ha bangat ett jobb på hennes "modeföretag" Beckasin men ok)
- zick zack-bena
- osv osv osv jag kunde prata sånt här i evigheter
Det bästa med att vara född under mitt årtionde:
är att jag har ett hum om hur det var innan internet och att jag fick uppleva det hisnande med när internet kom. Att jämställdheten gått framåt så mycket. Och att det har varit tryggt och fredligt under min livstid, i alla fall häromkring. Nu viner det ju runt knutarna men, än så länge känns det ju inte så mycket i vardagen. Och att vi åttiotalister ändå inte verkar vara riktigt så jobbigt överambitiösa och presterande som 90-talisterna är. Eller så är vi bara äldre, jag vet inte. Det återstår att se.