Vi har alla vi väl Den Där Lådan. Eller lådorna. De kanske är pafflådor som står halvt glömda i nåt skåp, kanske är det en hel byrålåda, kanske är det översta lådan i en kökhurts. De fylls med små saker, värda att sparas men inte värdefulla nog för att få en egen plats ute i solljuset. Innehållet och lådorna i sig må skifta men vi har alla nån form av dem, det är jag säker på.
Jag har flera såna här lådor. Vissa lite större, mer tematiska typ "sladdar jag inte vet vart hör", sen har jag vissa mindre mer kaosartade. Jag kallar dem grejsimojs-lådor. Vi är ju som ni säkert förstått mitt uppe i en flytt, vilket gör att man kanske faktiskt tvingas inventera de här lådorna. Igår hade vi en tillfällig men mycket välkommen paus i flyttandet och gick på bröllop - inte vilket bröllop som helst, utan min bästis Heidis. Det var en väldigt fin dag; skrattade så magmusklerna är ömma än idag, grät tills tårkanalerna torkade ut och dansade t o m lite. Var klok nog att äta en burgare, dricka ett glas vätskeersättning (bästa grejen, relativt billiga brustabletter på apoteket) och ta en huvudvärkstablett innan jag somnade så jag mådde ändå ganska bra idag. Visserligen sov vi till långt in på eftermiddan, men ändå, vi har lyckats göra en hel del idag med. Kanske var det ändå den slöheten som gjorde att jag förlorade mig själv i en av de här mindre, mer bortglömda grejsimojs-lådorna.
Lådan har stått i vår tv-bänk relativt orörd som senaste åren. Blev så filosofisk över tanken att den här lådan innehåller nästan ett helt liv, i små till synes obetydliga detaljer. Tänkte jag skulle visa det mesta av det som fanns i den.
(sorry not sorry för dammiga söndagsbrallor)
Den här anteckningsboken låg överst och jag hade nästan glömt den. Jag hade börjat skriva nån slags dagbok i den och det var daterat i november 2007. Tio år sen. Jag läste igenom den men bestämde mig för att faktiskt slänga den. Fick alldeles ont i magen av att läsa hur dåligt jag mådde. Jag skriver om demoner som inte lämnar mig i fred och att jag hatar mig själv för att jag är feg för att ta livet av mig. Det var nästan chockartat att läsa, det är så nattsvart. På en sida hade jag med stora svarta tuschbokstäver skrivit "Kommer jag nånsin att bli lycklig? Förtjänar jag ens att vara lycklig? FÖRMODLIGEN INTE." Ni kanske tycker att jag borde ha sparat den, som nån slags dokument över hur dåligt man kan må och hur mycket bättre det kan bli, men jag vill inte läsa skiten nån mer gång. Även med tio års perspektiv på allt slungades jag tillbaka in i den där mörka spiralen. Den där anteckningsboken borde ha ett stort jävla TRIGGER WARNING stämplat över sig. Det är ändå fint att tänka att det kan bli nåt helt annat. Hoppas att ni fattar det, ni som är i min 2007-sits. Allt läker, t o m hål i magen och demoner. Och hejdå boken fuck off, det är inte du det är jag, sashay away.
Nu till lite roligare saker!
Pinnar som hör till en sockarvaddsmaskin jag och Nikko lånade (och sen fick behålla) till vår stora Liver efter Döden-nyårsfest. Vi hade gemensam nyårsfest på Turd Floor (vi bodde alltså vägg i vägg) där Nikkos lägenhet var himlen och där vi bjöd på sockarvadd, marshmallows och en blåbärsbål. Niko var klädd helt i vitt och på ena väggen visade en projektor en blå himmel med moln. Min lägenhet var helvetet och var pyntad med röda ljusslingor överallt, alla snacks var chilikryddade och bålen var det fan också chili i tror jag. Jag var klädd i rött och svart och hade kniveggs-eyeliner. Mycket lyckad fest, varsågoda att sno konceptet.
Tändstickor från baren vi alltid satt på i Hannover.
Rela tabs från sommaren jag gick på antibiotika sex veckor i sträck...
En full tejprulle - jag som ALDRIG har tejp när jag behöver det.
Min senaste digikamera, strax innan kamerorna i mobilerna blev vad de är idag.
Ett särdeles sympatiskt vykort Eva skickat åt mig från Tyskland. Vi hade en tradition i många år att skicka ett fult vykort från ställen vi besökte. En gång fick jag ett reklamvykort från Subway med hälsningen "Det sker".
En ask luftbösseskott. Tror det härstammar från när vi hade personaldag från jobbet och jag ordnade prickskytte med luftbössa. Tror eventellt också pappa har frågat efter de här skotten ett par gånger.
Ett hänglås som Cari från Pittsburgh lämnade efter sig när hon hälsade på. Vet inte kombinationen till det och har glömt fråga.
Ett par örhängen av snäckskal. Jag hade ALLTID stora örhängen för sisådär fem-tio år sen, men använder nästan aldrig smycken längre.
En liten bunt fotografier, t ex det här av lilla byxlösa mig från 91. Står vid "mitt" äppelträd hemma hos mommo och moffa.
Pins från en DJ-duo jag var medlem i en gång, Dating school. We were all about the merch.
Virknål, cykelnyckel, nagelfil.
En kork från en ginflaska en kille jag hade en crush på en gång hade med på en fest. Det blev aldrig nåt mer än en crush, men korken hänger med än.
En ring som jag tror är Heidis...?
Och på tal om Heidi, en Juthbacka-marknad för många år sen köpte hon ett par solglasögon med stora runda, blåa glas åt mig för en euro tror jag. Det här ena glaset är allt som är kvar av dom.
Ett sandigt (?!) USB-minne med reklam för pappas jobb och lite pennor varav noll funkade längre.
Måttband.
Ett desperat inköp när jag försötke ha tre katter en gång och Trean, kattungen jag fostrade i ett par månader aldrig riktigt blev rumsren. Hon fick flytta tillbaka eftersom det trots allt finns en gräns för hur många gånger man orkar komma hem till kattskit från köksmattan. Sprayen hade inte nämnbar effekt.
Gem.
Samlarstickers med Vår värld-tema från tyskt godis/flingor/nåt liknande. Tror jag fick dem i födelsedagspresent av Björn nåt år.
Ett lagom hårigt kattkoppel, använt en gång. Den gången försökte jag rasta salig Kantele, med följden att hon helt kallt lade sig ner på trottoaren och jag fick släpa henne i kopplet för att komma framåt.
Två tändare, en stapelvara i alla mina lådor, fickor och väskor. Trots det är jag alltid utan eld när jag behöver det.
Ett litet brev från första födelsedagen med Pär <333
Ett litet häfte med viktig statistik från när jag och Sawandi tävlade mot varann i Vem vet mest?
Clip-on örhängen från min mesta "indie with a 60's-twist"-fas.
Min biljett från min första Håkan-konsert!!!! Den här lilla papperslappen är nästan exakt 16 år gammal på dagen. Tänk det. Visste inte att jag hade kvar den. Den är ltie missfärgad efter många år uppe på min anslagstavla hemma i Larsmo, där den hängde bredvid en pepparkaka med Broder Daniel-loggan på i många år, lolololol.
Några små teckningar från min korta med lovande serietecknarkarriär. Jag skickade, med en tonårings självförtroende, in nån serie till en kortlivad kulturtidskrift som hette Pajazzo och fick med den. Var så stolt! Serien handlade om när jag och Emmi var på Provinssi. Fun fact: just den tidningen hade Pär läst och våra vägar korsades alltså långt före vi matchade på Tinder. Och!! Han hade hört Catzos podd Hallongrottan (hette den så?) där hon intervjuade mig och Lisen. Den lilla stalkern ass, han visste vad han gjorde när han swipeade höger, hehe.
Och så det obligatoriska bottenskrapet; några cent, två hårband, en handfull smygspännen och två gamla batterier.
Och så var lådan tom!
Imorgon börjar Jakobs dagar här i stan for realz, så vi får väl se hur mycket jag hinner blogga. Det brukar bli en hel del jobb, så atteeeeee. Vi hörs!