Jag har en massa dagböcker från fem års ålder med en massa lite pinsamma, men mest roliga, grejer skrivna i. I min dagbok från när jag var sjutton hittade jag den här låtsasintervjun som jag skrivit under rubriken INTERVJU MED MIG I ELLE. Tänkte jag skulle bjuda på den, bara för att det är riktigt roligt att läsa vad jag tyckte verkade vara som rimliga mål och drömmar i livet. Den är skriven 28 juni 2005.
Vissa tycks ha allt. De finns de som gör en grön av avund över allt de har. Sen finns det de som har allt, men som ändå lyckas kännas som din syster. Ellen Strömberg är en av dem.
Ellen föddes och växte upp i en by 10 mil norr om finska Vasa, Larsmo. Hennes uppväxt präglar ständigt hennes böcker och hennes filmer. "Jag var lycklig i Larsmo, men samtidigt hatade jag allt och alla där. Jag tror alla som växt upp i en småstad eller by har ett hat-kärlekförhållande till orten", har hon tidigare sagt.
När jag möter Ellen på ett litet café ("jag hatar stora glassiga barer") i Gamla stan är det inte en liten småstadstjej som hälsar mig välkommen. Ellen ser snarare ut som en New York-amazon, komplett med Balenciaga-väska och vintage YSL-solglasögon. Håret är slarvigt uppsatt och jeansen smutsiga. Hon skrattar lite när hon tar av sig solglasögonen och ersätter dem med ett par vanliga glasögon med tjocka svarta bågar, "ibland är jag så töntig". I det ögonblicket kan man ana att Ellen bara är 20 ännu, men annars verkar hon mycket äldre.
- Jag hade som mest fem småsyskon så jag blev naturligt den som tog ansvar. Dessutom har jag i perioder haft det rätt tungt, så jag åldrades med det antar jag. Folk tror ofta jag är 30.
Hur då tungt? Som du beskriver i din debutroman Ingenting?
- Ja... Depressioner och så. Men jag mår bättre nu. Absolut.
Finlandssvenskan klingar när hon pratar och hon är mån om att berätta att hon är från Finland.
- Ja, min mamma bor ju i Skåne, men hon flyttade dit när jag var 13, så jag känner mig inte alls svensk. Fast jag hatar bastu. Och korv, haha!
Du är omtyckt i Finland, både av svensk- och finsktalande. I december blev du inbjuden till den årliga finska självständighetsbalen. Hur kändes det?
- Jag har alltid vetat att jag en gång skulle dit. Det är varje finnes dröm. Det var kul, Tarja Halonen är riktigt mysig. Jag hade en Viktor&Rolf-klänning och Johnny hade en kostym av dem.
Ja, ditt sällskap det, Johnny Depp, har det pratats mycket om. Hur är det med honom egentligen?
- Bra, vi är själsfränder, trots att han är nästan 25 år äldre. Han är den smartaste och snällaste man jag någonsin träffat. När vi inte är tillsammans gråter jag efter honom varje kväll. Sad but true... Lily Rose, jack och jag kommer väldigt bra överens. Jag ser mig inte som en mamma för dem, mer som en kompis. Vanessa (Paradis, reds. anm.) är en underbar mamma åt dem, de behöver inte mig. men jag älskar dem som mitt eget kött och blod. Och jag... Nej, älskar är för litet ord för Johnny.
Det låter som om du skulle vara väldigt god vän med Vanessa, är du det?
- O ja, no hard feelings.
Men hur träffades du och Johnny?
- Han hade läst mina böcker och tyckt de var bra. Alltså, det var slut mellan Johnny och Vanessa redan innan. I alla fall, han bjöd mig hem till hans på middag eftersom jag var i Frankrike då. Han lagade mat, vi kollade film och sen pratade vi hela natten. Det klickade direkt. Helt sjukt. Min familj och hans familj var först ltie tveksamma på grund av ålderskillnaden, men nu är alla vänner.
Det låter som en saga. Din karriär då?
- Två böcker, två filmer och en teveserie. Plus mina konstutställningar.. Och Suck me Stella, mitt skivbolag. Ingen rast och ingen ro. Men jag trivs.
Hur har du hunnit på två år?
- Mycket arbete. Manusen till filmerna och böckerna var redan färdiga innan så... Klart det har tagit mycket fritid, men nu ska jag ta det lugnt. Koppla av med Johnny. A year off...
Vad har du ännu för mål? Vad finns det mer att vilja?
- Spela tennis. Jag håller på att bli bra. Jag skulle vilja spela lite golf och pröva på bungyjump och sånt. Och utarbeta en matematisk formel, lära mig japanska och portugisiska. Få flera Oscars. Köpa hus i Larsmo. Bli bibliotekarie vore häftigt. Jag har alltid en massa impulsanfall. När jag var 17 spelade jag saxofon. Året därpå började jag med fågelskådning. Ganska töntigt.
Är Johnny med på allt?
- Hehe, han är min vapendragare. Det är han som tar emot mig när jag har bestämt mig att klättra i träd.
Har du många vänner utanför branschen?
- Mmm (här blir Ellen lite allvarlig), det är svårt att hålla kontakt med alla från Larsmo och Jakobstad. Men jag skriver massa brev. Och pratar i telefon, alldeles för mycket. Mina närmaste vänner håller jag kontakten med maniskt. De blir nog rätt trötta på mig. Min äldsta bästa vän, Emmi (VD på Suck me Stella, reds. anm.) har jag åtminstone kvar.
Det ryktas om att du ska designa din egen linje under Gucci group?
- Inget är bestämt, men förhoppningsvis. Jag älskar kläder. Det är rätt underligt, jag är fruktansvärt töntig och lyssnar mest på en massa indiemusik. Trots det läser jag Vouge, Elle och Bon som biblar. Men jag vill inte fastna i ett fack.
Intervjun börjar ta slut och jag håller på att packa ihop när en mörk man dyker upp vid Ellens sida. Herregud, Johnny Depp! Han visakr något i Ellens öra och och kysser henne sen. Ellen presenterar mig och Johnny säger på felfri svenska: "trevligt att träffas". Sen mumlar han något på franska åt Ellen och hon skrattar och ursäktar sig med orden: "Han känner sig obekväm när alla stirrar på honom." Vad hon tycks vara helt omedveten om är att alla stirrar på henne.
HAHAHAHA! Kan inte sluta skratta åt sista meningen. Tur att man kanske ödmjuknat lite med åren. Också: två böcker, två filmer, en teveserie, ett skivbolag och ett förhållande med Johnny Depp (något jag a l d r i g skulle drömma idag, fy fan) på tre år, ganska bra jobbat. Hoppas ni gillade inblicken i sjuttonåriga jags huvud.