När jag var liten tyckte jag alltid det verkade så mysigt att vara sjuk. Så där som när Madicken har hjärnskakning och hon får massa presenter och frukost på sängen. Jag och syrran, vi delade rum på den tiden, brukade försöka bryta benet. Jag hade en klassisk skrivbord-under-sängen-högsäng och från stegen upp till sängen brukade vi hoppa ner på golvet, i hopp (höhö) om att bryta benet lite. Och vi skulle bli så där ompysslade och alla skulle tycka synd om oss. Skitmysigt. Vi bröt aldrig nåt ben (antagligen för att man som barn inte bryter ett ben av att hoppa ner i en hög med kuddar från en höjs på max tre stegpinnar) och det här med att vara sjuk förlorade sin glans.
Idag är det ju mest bara jobbigt att vara sjuk. Enbart jobbigt faktiskt. Det kommer aldrig lägligt och är man som jag, och blir däckad av alla influensor som går, året om, så blir det snabbt tröttsamt att ligga på soffan och hosta.
Den här veckan har jag då, än en gång, varit just sjuk. Inte alls speciellt mysigt, även om Pär har gjort sitt bästa för att hålla mig vid humör. Men det har varit riktigt tråkigt och jag är trött på allt man kan göra liggandes i en soffa - se på Netflix, spela Candy Crush, dricka cokis och ta svettiga tupplurer varannan timme.
Men idag! Idag hände det nåt. Idag hade jag nästan en sån där Madicken-sjukdag. Förutom att jag tvingats sova på soffan i natt av min äkta make pga min förkylda snarkningar och att jag inte orkar sitta upp länge än nån timme eller två i gången då. Men, ändå en fantastisk dag på många sätt!!!
Det började med att det ringde på dörren. Det var brorsan i sin yrkesroll, d v s postiljon, som kom med bokpaket från Förlaget!
I paketet låg Hannele Mikaela Taivassalos nya, In transit. Den har jag fått som recensionsexemplar och det är mitt första recensionsexemplar någonsin av nånting alls och det kändes jättefint och jättemäktigt. Tänkte precis skriva att "tänk att jag kan leva på det som startade som min hobby, bloggen", men så isåg jag att LOL det kan jag ju inte, men en gratis bok är fan långt mycket mer än vad jag nånsin begärt. Jag ska skriva om den så fort jag har läst den. Otroligt snygg är den i alla fall och ligger bra i handen. Det är mitt första omdöme.
Sen hände det märkligaste. Eller märkligaste och märkligaste, men kanske det mest oväntade på hela dagen. Jag fick en för tidig födelsedagspresent av pappa- Det var inte nåt från min lista här på bloggen, men det var nåt jag önskat mig ganska länge.
En uppstoppad korp!
"Helt lagligt skjuten, för den är från Lappland", obs obs. Pappa är ju, om det gått nån förbi, dedikerad jägare och viltvårdare och har själv en ganska imponerande samling uppstoppade saker. Han har en korp som jag försökt gnälla lös i några år, men nu fick jag min alldeles egen. Hans kompis hade haft en extra i frysen (I kid you not) och då hade pappa fått den och fört den till uppstoppar'n lagom till min födelsedag. Så jävla gulligt, om än på ett dött djur-kind of sätt gulligt! Jag har förresten berättat om när pappa ger presenter förr, men i o m den här korpen levla han upp avsevärt alltså.
Viola är extremt intresserad av vår nya familjemedlem, som vi har döpt till Kristina. Kristina är ett bra, lagom strängt namn, som passar bra på en så pass auktoritär och symbolisk fågel som korpen.
Och ja, jag fattar att man lätt kan kritisera hela grejen med uppstoppade djur, jag är inte helt världsfrånvänd. Men jag tycker att det är okej - och fint framför allt! - så länge du vet ungefär hur och när djuret har blivit skjutet/dött och så länge det inte är nåt utrotningshotat som typ en tiger. På samma sätt som jag tycker det är okej att äta kött som kommer direkt ur skogen. Älg skjuten i skog och styckad och uppdelad i jaktstuga - fine, industriframställt kött - nej tack. Men det är min okej-gräns och alla behöver inte tycka likadant. Min systers första kommentar till exempel när hon hörde om min present var "fy faaaan".
Och sist men inte minst så vann jag 30 euro på min fredagslott! Varje fredag skrapar vi varsin Onnensanat pga vi är ett litet pensionärsspar och den här veckan vann jag och inte Pär! Det händer cirka aldrig, så jag är mycket, mycket nöjd.
Så trots förkylning och tandagnisslan och dessutom missad Juthbackamarknad (skulle så stort gå i år, eftersom jag inte varit på flera år och så blir jag sjuk?! Buuuuu) så har det varit en riktigt trevlig fredag.