Egentligen skulle jag skriva ett fyratimmarspass idag i L & S's skrivarlya på eftermiddagen, men efter mycket eftertanke så tog jag en så kallad rain check på det med (den helt ärliga) ursäkten att jag behövde lite tid att ta det lugnt och göra ingenting idag för att orka jobba nästa vecka. Turns out att ingenting kan innefatta en hel del. Det kan till exempel innefatta:
Göra havregrynsgröt till frukost. Min mening var att göra sån där cool blogg-gröt som alla äter med massa frön och skit men turns out vårt skafferi är lika hippt som fammos. Med andra ord inte ett endaste chiafrö eller nån jävla amaranthflinga i sikte. Så då blev det good old havregryns med mjölk och köpesylt. Inte bloggigt och coolt nånstans. Fotnot ett: ja, det där är mitt kaffe. Är typ känd för att jag helst dricker mitt kaffe med mera mjölk/grädde än kaffe och helst lite kallt. Fotnot två: är hittills inte sååå impad av The cursed child. Har läst kanske halva och tja, det är ju svårt att komma i stämning när det är i manusformat. Men det är också inte så jättebra alltså... Men, jag uppskattar nästan alltid fan service på det här sättet. Och Harry är Harry... ~*always*~.
Städa till tonerna av denna väldigt skitbraiga skiva. Och kolla så snygg hon är på omslaget! Så, så snygg alltså. Plus att Varje gång jag ser dig är kanske en av mina bästa favoritlåtar någonsin. Ett av det bästa med att bo med Pärry är att jag kan använda hans vinylspelare. Min vinylkonsumtion på loppis har ökat med cirka 300 procent. Mitt drömfynd är Mariah Careys Music box. Tills dess så funkar Lisa bra.
Städa enormt råddig garderob! HELA garderoben, även hyllorna med odefinierade "mys- och hemmakläder". Plötsligt känns det som att jag har massor av kläder och dessutom är jag ännu mer pepp på hösten, för efter att ha vikt alla mina plagg har jag insett att inget jag äger gör sig bra sommartid. Jag tycker överlag inte om sommarkläder.
Medan jag städade lyssnade jag på två avsnitt av vad kan vara min nya favoritpodd - Mellan raderna med Öhman och Jihde. Det är ju ingen ny podd, men det tar alltid så länge för mig från det att jag registrerar att nåt intressant finns tills att jag faktiskt lyssnar/ser på/läser det. Jag kallar inte den min nya favvopodd för att smöra åt Peppe, utan för att jag på riktigt saknat en podd som handlar om böcker på ett sånt där sätt som jag tycker om böcker. Inte för pretto litteraturvetigt, för vem orkar sist och slutligen med typ Dostojevskij, men ändå lite ambitiöst för man blir ju tom i själen av att aldrig möta tuggmotstånd. Fylls av sån skön läslust av att lyssna på dem, även om jag inte alltid håller med dem, hashtag Khemiri.
Ha handledningssamtal med Monika F. En otroligt osmickrande selfie (försöker bli bättre på att använda bilder som inte är smickrande) av mig när jag väntar på att hon ska logga in på Skype får representera den halvtimmen.
Göra mat och servera den från samma fat som gröten. Men de är ju så snygga! Mycket roligare att äta från snygga fat. Mycket roligare att blogga om vad man ätit om faten är snygga i alla fall, hehe.
Nåt av det värsta jag vet i matväg är fryspåsar med ärt-majs-paprikablandning. Det är seriöst så satans vidrigt och bara åsynen av dem i frysdisken får mig att med avsky minnas min värsta maträtt som liten: ris, köttfärs och ärtmajspaprika blandat. Mamma gjorde det ibland, sori nu mamm, men det har väl aldrig varit nån hemlighet att jag inte tyckte om det. Jag vet inte varför jag inte gillar blandningen för både majs och paprika är två favoritgrönsaker. Ärtor är jag visserligen lite skeptisk till men jag kan äta dom. Men dom där påsarna alltså *spy-emoji*.
I alla fall, dagens mat blev ju nästan som en variant av ärt-majs-paprikablanding insåg jag nu när jag skulle skriva vad som ligger på det där snygga fatet. Hade jag tänkt den tanken från första början hade jag nog inte gjort klart maten, lol. Det som ligger på det där fatet är i alla fall majsbiffar gjorda efter det här receptet och couscous med vitlök, paprika och färska ärtor. Och det var riktigt gott, fast nästa gången ska jag krydda biffarna mer.
Nu är det här blogginlägget jättelångt. Tack och lov var det ungefär allt vad det där ingentinget innehöll.
Just nu sitter jag och lyssnar på Frank Oceans nya album - har inte bestämt mig för om det är bra nog att förlåta att han har haft oss att vänta så länge. Genom musiken tränger den närliggande Jaro-matchens ljud igenom.
HEJ! Här är förresten en idé till en feel good-film som jag bjuder på: Tänk er ett litet underdoggit lag och deras all male hejaklack. Hejarklacken blir en frizon för att visa känslor den österbottniska manligheten sällan tillåter. Mellan hejaramsorna uppstår kärlek inte bara till laget, utan mellan två medlemmar. De två dudsen får varann samtidigt som laget stiger till en högre division. Alla gråter av glädje. The End.