Hon är vår nya katt, hoppas vi i alla fall. Det är ju inte problemfritt att föra samman två vuxna honkatter, men vi har hopp. Hon är sex år och hon behövde ett nytt hem och vi behövde en ny katt, så nu försöker vi.
Hon är ganska svår att fota, för hon är så lurvig och mörk. Men hon är väldigt gosig och vill mer än gärna vara i famnen. Dessutom har hon brun blixt i pannan och en brun krage under hakan mitt i allt det mörka, så hon ser lite ut som om Harry Potter och en grizzlybjörn hade fått barn.
På minussidan finns egentligen bara två saker. Hno fräser så fort hon ser Viola och hon skiter nåt enormt mycket/illaluktande. Tror hon lider av IBS eller nåt och fått stressmage av flytten, för det är obeskrivligt. Sorry om ni tycker det är TMI, men det här är vår verklighet. Kattskit och fräs.
Vad tycker Viola då? Tja, ni ser ju. Nej, hon är faktiskt mer nyfiken än aggressiv, tyckte bara bilden var rolig. Hon vill gärna snusa lite på Pixie, me ndet får hon inte för då börjar Pixie morra. Men det går bättre! När de äter kan de numera vara sida vid sida utan morr. Idag stod de nos mot nos i kanske trettio sekunder utan morr. Och Pixie har börjat våga sig ut ur kontoret, som har var hennes eget näste de första dagarna. Så jag tror det kommer gå bra. Jag hoppas det. Man får bara ha lite tålamod. Vilket jag inte har, men nåjo.
Pixie och Viola, jag tycker det låter som ett punkband.