screenshot från sevendays.fi
Jag läste den här artikeln här om dagen på min modersida Sevvan. Så jävla vidrigt och tragiskt och fel förstås, men inget nytt under solen. Det är inte första gången vi hör den här historien. Såna här larm kommer ju ett par gånger i året. Videor från fabriker som blir virala, folk som delar sanningstyngda artiklar och reportage på sociala medier.
Men jag reagerar alltid lite dubbelt när jag ser hur de här grejerna delas, ofta med uppmaningar om att konsumera medvetet och rätt. Å ena sidan blir jag glad, glad över att folk bryr sig och folk reagerar på orättvisor. Det är verkligen ett jätteproblem, detta med barnarbete och modeindustrin överlag. Ett problem vi måste ta tag i.
Men så är det där å andra sidan som gnager i mig. För å andra sidan kan jag ibland tycka att uppmaningarna om att sluta handla på H&M och company, att det osar lite... Lite klassförakt.
För å andra sidan har vi just nu en regering som är som Robin Hood fast precis tvärtom, de tar från de fattiga och ger åt de rika. Vi har en växande arbetarklass som blir fattigare och större hela tiden. En söndervittrande välfärd. Samtidigt matas vi med fler och fler bilder, snabbare trender, snabbare reklamer, snabbare uppmaningar om att konsumera, konsumera, konsumera.
Och där står H&M där med sitt 9,90s alternativ.
Som för många kanske är det enda alternativet. På riktigt det enda alternativet. Inte bara ett val för att man inte har tålamod eller ork att spara ihop till den där okej producerade, men tio gånger dyrare, tröjan. Många har inget att spara ihop med. Loppis säger ni och jag säger ja! Men det är inte alltid det går att hitta vad man söker och let's face it, second hand är bara coolt om man är rik nog att aktivt välja second hand.
Är det då så konstigt folk blundar lite starkare och handlar på H&M?
Det här är inte ett försvarstal för H&M, för dom är svin, men det här är ett försvarstal för de som handlar på H&M. H&M (och alla andra stora bolag som drivs på detta viset) utnyttjar de fattiga i båda ändorna.
Det är inte alltid det att folk inte vill vara medvetna. Ibland har folk inte råd att veta. Bokstavligen.
Det är ändå ett privilegium att kunna konsumera medvetet.
Det är ett privilegium att kunna välja den ekologiska mjölken.
Det är ett privilegium att kunna stödja den lokala butiken.
Det är ett privilegium att kunna handla bra, inhemskt rättvist producerade kläder.
Kan man ska man naturligtvis utnyttja det privilegiet. Så klart. Jag ska försöka bli bättre på det, för jag kan det, i alla fall ibland. Men man kan inte utgå från att alla kan det. Och att läxa upp folk för att de är fattiga -eh, I know, det är poppis (handen upp den som använt uttrycket white trash), men låt oss sluta med det, okej?
Vi kommer aldrig att få bukt med de hemska, hemska arbetsförhållandena i Burma - och det måste vi! - eller nån annanstans, så länge vi inte gör nåt åt situationen här. Jag vill inte rangordna om de bägge situationerna, men jag vill påpeka hur allt hänger ihop. Hur en större förändring än att H&M stänger en fabrik måste till. Arbetare i alla länder, förenen eder osv osv osv.
Om nåt ska ändras måste vi göra det tillsammans. Och det främjar väl knappast gemenskapen att skambelägga nån som faktiskt inte kan annat än att handla på H&M?