Varje gång tänker jag: nu blippar det till
nu lyser det rött
nu säger dom nej, nu kommer spärren emot
nu får jag inte låna mer
Men kortet bara blippar vänligt och frågar
om jag vill ha kvitto
Jag tackar alltid nej och skyndar mig ut
Varje gång tänker jag
snart säger de nog till
snart får jag nog en blick
Snart säger dom: lämna kvar nåt av nyheterna till nån annan
Men det händer aldrig
Istället öppnas skjutdörrarna och vädret kommer in och en tant kommer in
snöstormen flimrar förbi, som en tiktok-video i flödet
före dörrarna stängs igen
och det blir varmt och tyst igen
Tanten ruskar på sig och bibliotekarien
säger att det i alla fall är perfekt läsväder
och ägnar inte mig nån uppmärksamhet
fast jag IGEN står vid nyinkommet
IGEN plockar på mig
Aya Kanbar (jag har redan den första hemma, lånade den förra veckan men nu har Aftongata kommit in också), en Sylvia Plath-novell med nytt förord och Moral
(den är augustnominerad, jag satt bredvid henne på en middag en gång)
IGEN haffar åt mig före nån annan hinner
i förbifarten tar jag en färgglad bok på engelska från #booktok-hyllan också
man vet aldrig vad man blir sugen på
Och precis när jag skriver det här får jag en påminnelse på mejlen
Jag har tre böcker hemma som borde börja lämnas in så småningom
Jag förnyar lånen om det går
Ibland glömmer jag och så får jag betala böter,
några euro, då kan kortet faktiskt blippa till
men jag försöker bli bättre, komma ihåg att förnya
Man får göra det fem gånger, om ingen annan reserverat
Fem gånger fyra veckor
Jag skäms för att det hunnit bli snöstorm nu,
när jag första gången lånade böckerna
De nu påminner om hade jag jeansjacka på och
solbränna kvar
Smuts under naglarna kvar från potatislandet
tror jag.
Eller så är den andra högen
Som det var så med
Jag lånar i omlott, vill aldrig ha kvitto
lägger böckerna i en hög (jag är väldigt sugen på att köpa en boksnurra)
när jag packat upp dem från väskan
glömmer ibland bort dem
blandar upp dem med köpta, ägda böcker
Systemet fungerar tack vare påminnelserna.
Jag läser inte allt jag lånar,
så klart läser jag inte allt
Jag tror inte ens att jag ska läsa allt när jag lånar det
även om allt som får följa med hem passar in i fantasin
om hur jag ska se ut när jag läser, var jag ska vara,
vad jag ska dricka, hur håret ska vara rent och elden ska vara tänd (vi har ingen eldstad)
Läser jag hälften är det bra
Men mycket av det jag lånar umgås jag bara med
läser baksidan, läser första sidan, bläddrar igenom, stryker med handen över, fantiserar om att jag ska ta upp den nästa gång jag tvättat håret
Det är inte alltid så här
men nu är det så här
Jag är inne i ett stim, jag kommer ihåg biblioteket
Jag går dit, åtminstone en gång i veckan
lämnar tillbaka, lånar mera
reserverar en titel, plockar upp en annan
Sen kan det gå veckor, månader utan att jag kommer ihåg
att mitt i stan finns ett stort hus
fullt med böcker
som man får gå runt i och plocka på sig
vad man än vill
Hur mycket man vill (eller jag antar det finns en övre gräns men jag har inte nått den än och jag har enligt hemsidan 17 böcker hemma för tillfället)
Men så öppnas skjutdörrarna igen
vädret flimrar förbi och hittar in
och jag kommer ihåg