Det var påsklov, det var ledigt. Det blev inte så mycket gjort.
Eller, det började bra. Skärtrosdagen åkte vi ut till Harrbådan, en gammal fyr som ligger lagom vid en naturstig. Vi gick i skogen, fick leriga skor och drack kaffe och åt smörgås vid fyren. Det var ljuvligt välgörande. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, luften gick liksom ur mig. Vi drack lite vin, gick på ettårskalas, åkte ut till torpet - där det riktiga påsklovet skulle börja.
Jag hade storslagna planer på att låta svetten rinna, röja och ordna, fixa och dona. Istället satt jag i ett och samma soffhörn i tre dagar, stickade på min tröja, såg på äventyrsfilm och åt lät mina baljor kaffe bli kalla i den snåla inomhustemperaturen. Sov korta nätter, var aldrig riktigt vaken om dagarna. Fick absolut inget gjort.
Till mitt försvar, vädret var inte på min sida. Det var soligt och vackert när vi kom, men blev mulet, blåsigt och snöigt under tiden vi var där. Lagom till att vi packade katterna i bilen bröt solen fram igen. Till mitt försvar, vila kan se ut på många olika sätt. Till mitt försvar, jag gör väl vad jag vill.
Jag kunde gärna sitta kvar i samma hörn än idag, två dagar senare. Men istället sitter jag i mitt kontor igen och försöker se om det som faller på andra sidan fönstret är snö eller regn.