Jag bestämde igår att använda mig av alla mina frustrationer och se om jag kan göra det till nån slags bok. Jag har svårt att tänka på annat just nu, så jag kan lika gärna försöka göra något konstruktivt av det. Ignorerade mina andra halvfärdiga projekt, öppnade ett nytt dokument i Scrivener, döpte det till Hatet och började skriva. Det gick bra, skrev 1500 ord utan att ens tänka. Bara lät det komma, allt det där som sjuder i mig som jag vanligtvis inte vill ge utlopp för. Förlade händelseförloppet och känsloströmmen i gymnasiemiljö för att vara på den säkra sidan. Som en förklaring till alla eventuella barnsligheter. Hittade på en antagonist till min huvudperson, en fiktiv galjongsfigur för allt som är piss i livet ibland. Det var jättekul, men jag kommer nog aldrig kunna använda det till något. Huvudpersonen, jaget, framstår allt för osympatisk.
Så oväntat.