Gjorde mitt första virtuella skolbesök idag för en etta och två och pratade lite om Maggan. Det var roligt, men jag kände mig ofokuserad. Har en så tydlig roll jag stiger in i när jag pratar om mina böcker inför folk och när de yttre omständigheterna inte finns där och jag bara sitter i mitt vanliga kontor och ser min vanliga utsikt är det svårt att behålla den för mig ganska nödvändiga rollen.
På lunchen tog jag en kort promenad runt kvarteret, bara för att få lite dagsljus. Solen orkade nästan igenom molnen. Mina skor orkade nästan hålla greppet om udnerlaget. Det är också en roll som är svår att hålla fast; rollen som författaren som förstår sitt eget bästa och agerar efter det.