Som varje år blir jag sentimental och lite sorgsen när jag packar undan granen och stjärnorna och tomtarna. Det är nämligen så att det är nu det börjar; min sämsta tid. Allt fram till julen brukar jag tycka går bra, det riktiga eländet börjar nu och håller i sig fram till midsommar typ. Det är ju inte som att jag blir gravt deprimerad varje år, men jag tycker det ofta är något av en pisstid.
Även i år, när jag egentligen går i i vad som mycket väl kan bli mitt livs lyxigaste år i livet, när jag har det otroligt GÖTT både yrkesmässigt och personligt känns våren extremt lång. Kanske lite extra också för att jag är så otroligt trött efter hösten. Jag fattade inte riktigt hur trött jag var före jag blev ledig nu kring jul och nästan bokstavligen kollapsade på soffan. Jag är också ganska socialt utmattad och har tackat nej eller duckat de flesta inbjudningar i en månad typ nu. Antagligen inte det bästa strategin men vad gör man.
Men va fan det här skulle ju inte bli nån jävla buhu jag jobbar så mycket och mår så trött-inlägg, det skulle bli ett sånt där mysigt Sofia Woodigt inlägg om snittblommor!!!! Jag är usel på det här med lifestyle-blogg.
Jag ville ju bara berätta att jag städade undan julkrafset idag på förmiddagen och gick ut och köpte mig en tulpankvast som belöning. Lite också för att jag sedan jag loppade denna glasvas för 2€ i höstas har tänkt på hur snyggt det vore med tulpaner i den. Se så symboliskt ändå, de friska nya tulpanerna i vas och tro hopp och kärlek nedtaget.
Sen ringde en bekant på dörren för att hämta en Saltkråkan-dvdbox hon skulle få och hade med sig värsta lyxbuketten som tack!
Och plötsligt lever vi i ett blomsterpalats utan dess like. Sällan har tomrummet efter tomtarna känts mindre och jag känner mig faktiskt lite mer i takt med tiden. Är det detta som är tricket? Hitta pynt för varje årstid?
(alla världens psykologer i kör: neeeeeeeeej!!!)