Tack Malin för att du var klok nog att säga ”men då kanske du borde vara hemma och ta det lite lugnt?” precis efter att jag hade tackat ja till en jobbdejt idag, men i samma andetag tillägga att helst inte för tidigt bara för jag har två aslånga dagar bakom mig.
Fotnot angående verbet tillägga: jag blir alltid tvungen att läsa det verbet i dåtid-form, tillade, två gånger om jag stöter på det i text. Först läser jag det som jag trodde det hette när jag var liten: med samma betoning som jag skulle säga ”dillade”; med kort a alltså. Sen inser jag att nej vänta nu, det är till-laaade det heter. Allt det här sker alltså i huvudet på mig så jag vet inte hur intressant det här sist och slutligen var.
Ja, tack Malin igen för att du påminner mig om vikten av balans. Du borde åtminstone få en Merci-ask för besväret!
Har jobbat i mjukisbyxor och katt i famnen idag och även om det också är jobb, är det nåt annat. Och nu ska jag ta en liten paus med min favorittidning som så passande kom in genom brevinkastet idag. Som ett depå-stopp mitt i veckan. Föreställer mig en massa supersnabba små människor som byter däck på mig och tankar mig, hehe.
Sen ska jag steka till nån mat åt oss och sen iväg på ordkonst. Tjing!