Igår när jag kom hade jag fått post. Inget läskigt fönsterkuvert, inte en bunt reklam men…
… en bok! Ett ex av Tamara Mivellis debut Jag klyver er itu. Blev så glad!
Jag bestämde mig för att läsa den bums, trots att jag egentligen fortfarande håller på att traggla mig igenom Jakobsböckerna. Men orka plocka upp den mördarboken efter 12 timmars jobbdag. Jag åt min glammiga caesarsallad ur påse och läste den som middagslektyr sent igår kväll (måste verkligen få nån rutin på mina dagar).
Jag klyver er itu handlar om Maryam som kallas Mary och som är ganska ledsen. Hennes familj är trasig och hon hänger mest hemma hos sin pojkvän Filip.
Det är sommar och på Filips gata med suterränghusen står allt stilla, ändå är det lättare att andas där.
Det här är en ganska liten, spröd bok och går nästan för snabbt att läsa. Boken är uppdelad i korta stycken och vid första anblick står allt stilla, precis som på Filips gata. Men boken är liksom lite som ett kalejdoskop. Först tänkte jag att det handlar om det här, sen vrider man en liten centimeter på det och så inser jag att det handlar om det här och så vrider jag en liten centimeter till och så ba nej men det är ju DET HÄR som är det viktiga. På baksidan står det så här:
Om man sätter händerna som skärmar runt ögonen och fokuserar på en liten bit skulle allt kunna vara som det ska.
Och lite så är det att läsa den här boken, man ser bara en liten bit i taget men anar hela tiden allt det andra.
Skitfin bok, både till in och utsidan! Läs den!
Tack till gulliga Cecilia på Rabén & Sjögren som trodde jag skulle tycka om den - du trodde rätt! Tack för att du känner mig! Och sorry Sandra att jag snor ditt sätt att blogga om böcker men se det här som ett tips, tror du skulle gilla den.