I lördags var jag ute på krog för första gången på jag vet inte hur länge. Nikko hälsade på från Barcelona och vi hade en klassisk utekväll på schemat. Det var kul, men det börjar på riktigt vara typ, o-värt att gå ut och dansa på det där sättet, det går åt så mycket tid och energi till återhämtningen att nackdelarna börjar väga upp fördelarna.
Låg exakt hela dagen i sängen igår. På andra sidan persiennerna lyste solen och mitt flöde fylldes av folk som grillade korv och åkte pulka och promenerade på isen och umgicks med varandra. Kan alla bara slutaaaaa må bra de dagar när jag mår piss?
Den här selfien lade jag upp på lördag kväll och fick rekordmånga likes för, den måste ha liksom prickat rätt i alla algoritmer, för det blev nästan nån slags rekord. Jag fnissade lite när jag såg mig själv i spegeln igår morse - hur denna like-raket till ansikte kan vara det samma som mötte mig i spegeln då, inte ens 24 timmar senare. Jag tog ingen selfie då, för inte ens jag har ett sånt stort behov av att vara ärlig med er.
Nikko sov över hos oss i gästrummet och när vi vaknat och sågs i vardagsrummet på förmiddagen satt vi mest och stirrade på varandra. “Jag är typ sugen på… gräddfil.” sa jag lakoniskt. “Jag ska åka hem”, svarade Nikko. Utanför lös solen.
-
Jaja, idag är det måndag och ny vecka och jag är så nära återställd jag kommer bli. Bakfylla är ingenting att stylea med, så nu är det slut med det!!! Den här veckan tänkte jag gå och se Karina på AE på fredag kväll. Jag har också två deadlines och en kurshelg och det är väl ungefär där då. “Två deadlines och en kurshelg” förresten - låter som den tråkigaste Hugh Grant-filmen nånsin.
Fast nu måste jag faktiskt berätta - ibland är mitt liv ganska romantiskt. Imorse när jag öppnade kylskåpet pga frukost stod en liten grön burk gräddfil på mittersta hyllan. Pär hade köpt den och ställt den där utan att säga nåt.
Jag ska klia honom extra länge på ryggen ikväll.