Jag vaknade 07:40 idag och låg och stirrade upp i taket en lång stund, förstod inte varför jag hade vaknat. Jag var inte kissnödig, väckarklockan hade inte ringt ännu och jag somnade dessutom vid två nångång. Hade kunnat skriva nåt om Oscarsgalan, men faktum är väl att jag oftast somnar runt ett-tvåtiden. Och så insåg jag plötsligt vad det var. Det var ljuset. Det var inte midvintermörkt längre morgontid. Det kanske inte varit det på ett ar veckor, men idag var första dagen jag lade märke till det.
Jag satt och sminkade mig extra länge, lyssnade ikapp alla förra veckans poddar jag inte hunnit med. Åt ett par mackor till frukost, drack mitt vitaminbrus och satt och stirrade på lilla skålen med godis som stod kvar på soffbordet från min treat yo’self-kväll igår. Jag såg fem avsnitt Sopranos på raken - halvsov eventuellt genom ett eller två - och åt lösgodis. Tänkte alla möjliga tankar kring godis, så mycket associationer kring det.
Den här veckan är det sportlov i nejden, vilket passar mig utmärkt. Inte för att jag på nåt sätt är ledig, men för att allt lugnar ner sig lite i en vecka och man har chans att komma ikapp lite. Ingen mejlar en och utanför kontorets dörrar är det tyst och stilla, hela campus är uttömt. Jag ska jobba som vanligt och så ska jag skriva två miljoner ord i timmen, för på fredag har jag deadline. Det är inskrivet med stora orangea bokstäver i kalendern och utöver det står det inte så mycket annat akut på det sättet.
Ja, förutom det lilla faktum att Nikko kommer på besök från Barcelona <3333333 Vi (jag) har planerat in roadtrips, fotosessioner och tv-kvällar framför RuPauls Dragrace säsong 11 som börjar nu i veckan.
Och jag och Pärry-boy ska gå på date och gå och se The Favourite i veckan. Det är jag kanske mest pepp på av allt, speciellt efter att ha sett fantastiska Olivia Colmans tack-tal. Älskar henne, älskar kostymfilmer.
Men nu ska jag jobba jättemycket!
