Hej från Helsingfors! Jag sitter som den unga, urbana, kreativa människa jag är på café i Helsingfors och skriver. Caféet har såna där vattenglas som är liksom bredare än vad de är höga och små smakfulla lattekoppar utan öron. Jag tror att det är tänkt man ska känna sig lite spontan eller typ att de här glasen och muggarna ska hänga lite i handen på den och matcha de högt uppdragna jeansen som liksom hänger i midjan. Lite som oj råkade jag lägga på mig de här jeansen idag och råkade jag gå in hit till det här caféet och beställa en latte. Men det är ett trevligt cafe.
Igår kväll hade jag och Ulla Donner så kallad Bokfika på Luckan här i Helsingfors. Det var fem pers i publiken, men det var trevligt ändå. Imorgon ska jag ut till Ekenäs och kulturkarnevalen där jag ska jobba hela helgen. Det är sista extra uppdraget/jobbresan för i år och ärligt talat vill jag mest att det bara ska vara över. Jag är helt övertygad om att det blir roligt bara jag kommer igång med kulturkarnevalandet, men så här dagen före känner jag mig bara matt. Vi pratade om det igår; att det måste vara nån slags form av nervositet det här att man känner sig som en ballong utan luft före nåt framträdande eller jobbuppdrag.
Det verkar som att många har haft eller har en tung höst. Är det kanske alltid så, eller är det nån astrologisk retrograd på gång eller är det det kanske så att när man själv har det tufft så är mer mer uppmärksam på andra som har det tufft? I couldn’t help but wonder osv.
Efter denna vecka ska jag ta julledigt. Eller inte julledigt julledigt, jag har ju fortfarande rätt mycket kvar att göra på mitt “vanliga” jobb, men jag ska inte åka nånstans och jag ska växla ner lite. Och kanske börja… julpynta lite? I alla fall plocka fram nån stjärna i fönstret och lite mer värmeljus. Bona in mig före julen. Jag är så redo för några veckors lugn och ro. Läsa böcker, äta choklad, dricka vin och bara hänga.
Tills dess lyder jag uppmaningen jag hittade på ett skolgolv här förra veckan:
