En tisdag

Jag har aldrig lyckats med ett Ett foto i timmen-inlägg före jag insåg att jag kunde göra det via Insta-stories. Så enkelt! Det är som att formatet löser upp nån spärr i huvudet på mig och jag kommer ihåg att göra det. Det är inte så längesen jag gjorde ett sånt här inlägg, men hej, va ska ni göra? Tänkte ni skulle få följa med på min tisdag, det vill säga igår när jag skriver det här. 

Mina vardagsmornar ser nästan identiska ut varje dag: stiga upp, borsta tänderna och scrolla, mascara + ögonbryn, på med kläder, håret i hästsvans, packa frukostlådan, sitta och stirra i väggen i ett par minuter och upp, ut och iväg. 07:07 satt jag och stirrade i väggen. 

07:43 hade jag kommit till jobbet, sparkat i gång allt som ska sparkas igång och satt mig för att räkna kassan och dricka vad jag tänker på som stötdämparkaffen, första kaffekoppen på dagen. Det finns många lyxfaktorer med mitt jobb: mörkrost och varm skummad mjölk till stötdämparkaffet gör det ännu stötdämpigare.

Jag har faktiskt hållit mitt nyårslöfte och ätit frukost varje dag. Nu för tiden der jag riktigt fram emot kafferasten när jag plockar fram frukostlådan. För tillfället äter jag naturell yoghurt med osockrad granola (Pauluns kakao och hallongranola är bäst!) och lite nötter och torkade tranbär. Ibland plus en avocado, som igår. Mosad avocado på färskt hembakat bröd, fortfarande varmt från ugnen <- lyxfaktor! Och så mer kaffe så klart.

I tisdags var det premiär för vår nya bardisk längs fönstren i caféet och det kanske låter som en skitsak, men vi har pratat om det så länge och det blev så jävla bra! Hela caféet fick liksom ett lyft. Och så februarisol genom fönstren på det, mmmmm.

Mellan 11 och 13 är det ganska omöjligt för mig att göra nåt annat än jobba, för då är det lunchtid på jobbet. Tikka Masala igår, en sv mina favoriter. Klockan ett åt jag själv lunch, precis som alla andra dagar men jag har inte sällskap av Jonne alla andra dar, men det hade jag igår. Väldigt trevligt! När klockan började närma sig två slutade jag jobbet och kom på att ta ett foto. Vädret fullkomligt skrek sportlov. Jag och Jonne skulle dock inte sporta, utan gå på loppis. Kul! Vi har varit i kompisar i typ femton år och aldrig har vi förr beträtt ett loppisgolv tillsammans.

Jag fyndade stort redan på första loppiset vi besökte - en triceratops-kompis till vår velociraptor! 1,50€ för sån högklassig inredning, det är inte dumt. Jag tycker på riktigt om att inreda som ett barn, ett bra hem är ett hem som känns lite som Pippis byrå, roliga och lite märkliga saker i alla lådor och alltid något att upptäcka. Meeen jag försöker också plocka eventuella fasterspoäng med valet av prylar, "kan vi snälla fara till faster Ellen och farbror Pärs, de har så roliga saker!" är en mening jag hoppas yttras inom de närmsta åren hemma hos min brorsa, hehe. Efter Nada Nord och Lundagård svängde vi in till jobbet igen för toapaus om ni undrar över interiören.

Efter en stund joinade Pär in på loppisrunda, så 15:27 tog jag en smygbild av mitt sällskap på Missionsstugan. 

Sen drack vi te hemma hos oss och jag passade på att rada upp mina loppisfynd fotogeniskt. Ett pussel i fin låda, en finsk (!) bok som jag faktiskt tänkte försöka läsa, en månformad kakform (bra till häxiga småkakor), en såssnipa/gräddkanna, en cowgirl med tillhörande häst och hund i gips och så triceratopsen då. 8,50€ för alltsammans och då kostade gräddkannan fem av dom eurona, så jag tycker jag fyndade ganska bra. 

Jag provbyggde pusslet och minsann - det fattades bara en bit. Ganska bra för ett loppispussel, fast jag köpte det mest för lådan. Sen åkte Jonne vidare och jag lade mig ner för att vila en liten stund innan maten som Pär hämtade åt oss. Det var nämligen dags för hämtetofu igår. 

När Pär kom hem hade han inte bara köpt med sig tofu, utan också nya Muminmuggen med trollkarlen <3333 Den har jag gått och hintat om att jag skulle vilja ha sen den kom förra veckan, men jag hade inte räknat med att Pär skulle uppfatta det, men där hade jag underskattat min make. Blev så glad att jag grät lite. 

Efter maten satte jag mig och jobba lite med en liten hallondryck som vi fick med hämtmaten av oklar anledning. Svarade på lite mejl, skickade in en stipendieansökan och bloggade lite. Drack min jävla hallondryck. 

Jag hade bestämt mig för att gå och lägga mig i tid igår pga stiger ändå upp 06:15 varje dag och då kan man inte somna vid ett många nätter i rad, det går bara inte. Men som vanligt blev det ändå lite senare än vad jag tänkt mig, men strax före 22 fick jag i alla fall duschat. Syrran gjorde lite ljusa slingor i håret på mig helgen och det blev precis som jag ville ha det - inte så mycket färgförändring, bara lite ~*fräschare*. Tycker jag är 45% snyggare nu än vad jag var före slingorna. Efter dusch + tandborst såg jag senaste avsnittet av All Stars 3 (största WTF:et i RuPauls historia: sopputmaningen?!) och nån gång efter det måste jag ha somnat, för sen finns det inte fler foton. Det tyckte jag var en bra dag. 

Det där lilla berget mellan dalarna

Hej från mig och Viola! Eller nej, scratch that utropstecken, jag har inte energi för glättiga skiljetecken. Jag ligger på soffan och försöker slappna av, men det är svårt alltså, jag har inte gjort annat än legat på den här jävla soffan hela dagen. Jag har feber och nån märklig influensa som har satt sig på oväntade ställen, typ knäna och magen.

Äh, jag vet inte, ville mest bara ge ifrån mig ett livstecken i min nya anda att bloggandet ska vara prestationslöst och kul igen. Har verkligen ganska lite att säga. Jag har sett tre avsnitt av SMILF idag och det är bra. Jobbigt att se på pga livet är jobbigt, men det är bra.  Älskar det extra mycket just nu eftersom de driver med folk som gör visionboards och tror att man kan visualisera sig ur vilken skit som helst.  Sånt folk är nämligen det värsta jag vet, kan inte bestämma mig om det är naivt as fuck eller oempatiskt as fuck men nånting o-bra as fuck är det. 

Utöver det har jag mer eller mindre sovit genom tre av fyra Hunger Games-filmer och stirrat på  omslaget till The Underground Railroad av Colson Whithead hela dagen. Min visionboard av att vara sjuk innehöll mig, på soffan, läsande MEN HAHA sånt är livet, vissa saker kan man inte visionera sig ur, t ex feber och strukturella orättvisor mellan klasser. Underground Railroad är bra, har redan läst halva, men idag har jag bara lyckats komma så långt att jag flyttat den från nattduksbordet till soffbordet. Sen orkade jag inte mer, utan somnade i nån ibuprofen-framkallad dimma. Det är ju så; det är som att åka en otroligt lame berg-och-dalbana att va sjuk. En timme, tjugo minuter kanske känner du dig okej och inte jättekall och inte jättevarm. Det här är skrivet just på toppen av ett sånt litet berg, men jag känner min vagn gunga lite nu.  Jag har försökt skriva det här inlägget i en timme och inte kommit fram till nåt att än det jag alltid skriver: jag gillar tv-serier och hatar folk, så nu får det va. Dessutom känner jag vagnen tippa över och orken långsamt tryta. Mera ibuprofen alltså.

Jag ska bara blogga lite

Jag tänkte att i enlighet med min avslutande tankegång i senaste inlägget skulle bjuda på ett klassiskt old school-inlägg. Ett "nu-skriver-jag-bara-vad-jag-ser"-inlägg. 

Sitter för tillfället på Robbans, mitt favoritcafé att skriva på, och skriver. Kom hit för ett par timmar och två koppar latte sen och har sällskap av Malin. Vi har pratat en massa, om allt från bokmässor till Tvillingarna-böckerna som vi båda två har starka band till. Vi skrattade länge och ljudligt åt titlarna på alla böcker; "Den nya Jessica", "Elisabeths stora misstag", "Enhörningarna på Hawaii". Moderna klassiker.  

---

Här emellan hann jag gå en promenad och hem. Nu sitter jag i vårt gästrum och skriver, Viola ligger bredvid mig och slickar sig i röven som vanligt. <- Det här hade ju varit en otroligt märklig mening om ni inte visste att Viola var en katt, hehe. Jag har just ätit middag och är mätt och belåten. 

Hade bara tänkt gå hem, men så sken solen så trevligt och jag kände mig upprymd av att lyckats få något gjort att jag vek av och tog en "liten sväng". Dom där "små svängarna" är bästa sättet att få vardagsmotion för mig har jag märkt. Tänker ja "nu ska jag gå en lång promenad" så blir det ett sånt projekt och så oöverskådligt att jag tappar lusten innan jag ens kommit mig ut. Tänker jag bara "ska ba gå en liten sväng, tidelipom" så känns det mycket bättre. Sen börjar jag gå och vanligtvis blir svängen jävligt mycket större än vad jag tänkt mig. Men även om jag nånstans i bakhuvudet ändå tänker att jag vill få ihop några kilometer, så måste jag korta av det när jag tänker på det och lägga upp små delmål. Och det gäller allt i livet. Jag kan inte tänka: idag ska jag städa hela lägenheten även om det är det som planen. Istället tänker jag "om jag skulle skura vasken" och "lika bra att ta hela diskbänken när jag ändå är igång" och "om jag skulle rensa kylskåpet lite". Det är lite som när Krakel Spektakel ska köpa en klubba (en bok jag för övrigt ÄLSKADE som barn, att köpa en hel kiosk, vilken dröm!). Han ska bara köpa en klubba, men så behöver han ju så klart fatet klubban ligger på, och sen duken och sen bordet och så vidare tills han har fått hela kiosken. 

bild från bonjourvintage.se

Det kan tyckas som självklarheter för andra, men det är en ganska ny upplevelse för mig att inse att det går att anpassa omständigheterna eller åtminstone instruktionerna för något istället för att anpassa sig själv. Det tog mig alldeles för länge före jag insåg hur jag bäst lär mig, vilken studieteknik som är bäst lämpad för mig. Det tog mig ännu längre innan jag fattade att jag faktiskt upplever vissa saker är svårare än vad andra gör.

Jag vill inte sätta nån diagnos på mig själv, men nånstans på ADD-skalan ligger jag ju, det är ingen hemlighet. Eller HSP eller vad man vill använda för bokstäver, det spelar inte så stor roll. Jag har (med dom förutsättningarna) alltid varit högpresterande och klarat mig bra i skolan, så det har ju inte ställt till så mycket problem, men jag har märkt det tydligt sen jag flyttade hemifrån. Men nu, efter tio år on-and-off eget hushålle så börjar jag greppa sätt som funkar för mig. En annan besläktad grej är att jag också bestämt mig att once and for all låta mig själv vara den B-människa jag är. Jag är inte morgonpigg och det är helt okej. Jag är också depressivt lagd och har perioder när det verkligen är svårt för mig att få nåt vardagligt gjort.

För mig har det alltid varit en dygd att vara morgonpigg, klara av alla sysslor precis som alla andra, att kunna sälla sig i ledet. En dygd jag jagat efter, men aldrig nått fram till. Jag tycker fortfarande det är en styrka att kunna fungera som "man ska", jag är fortfarande avundsjuk på fammo och hennes gelikar för deras förmåga att gno och slita. "He e lika bra att göra e ordentligt he som ska göras" har jag fått höra hemifrån ibland och jag håller med, men jag kan inte för mitt brinnkära liv lära mig att bli tålmodig och noggrann. Jag blir lamslagen inför "stora projekt" (t ex en lång promenad) och innan jag hunnit tänka den här meningen till slut har jag tänkt fem till. 

När Kristina Sandberg som skrivit trilogin om Maj, var här för nån vecka sen på författarbesök frågade jag henne om det är okej att som fri och feminist avundas  hemmafrun Majs liv. Jag ser ju så klart usligheten i det, tragiken och slitet, men jag tycker också att det låter så skönt, jag har alltid tyckt att begränsningar känts frigörande, motsägelsefullt nog. För mig finns det inget fantastiskt i att tänka outside the box, jag har många gånger längtat efter just nån box att stävja assocciationsbanorna med. Kristina sa förresten att jo, det finns mycket förtjänstfullt hos Maj man kan avundas.  

Nu för tiden har jag ju förstått att det jag upplever som min största svaghet, oförmågan att hålla ut och tänka en tanke klart, också kan vara en styrka. Jag håller som bäst på att lära mig konkreta användningsområden för det, så det får jag återkomma med, men att inte kunna rätta sig i ledet handlar ju inte bara om att sacka efter, utan också om att hinna före. Jag är en idéspruta utan dess like, no one can touch me när det gäller att kläcka idéer. Det är en konkret styrka. 

Och nu har jag börjat lära mig att stycka av saker. Gå en "liten sväng". Skura "bara vasken". Det är rusigt att se resultatet sen.  Jag märker att jag också kan göra saker. Jag märker att man bara behöver tweaka instruktionerna lite för att min hjärna ska orka. 

Jag har gått runt och skämts väldigt mycket för allt möjligt jag gjort och inte gjort som yngre och på riktigt trott att jag på nåt sätt har varit exceptionellt svår. Att min ungdom är ett unikum av tragik och att ingen nånsin har varit så vilsen och slarvig och ansvarslös som jag. Att ingen har gjort så dåliga beslut, gång på gång, som just jag. Men vet ni, jag har insett en sak. Jag behöver bara lite annat slags stöd och hjälp. Stöd och hjälp som inte har varit tillgängliga för mig. Jag behöver lite andra verktyg. Verktyg ingen berättat att finns.  Jag behöver bara tweaka instruktionerna lite. 

Jag håller fortfarande på att lära mig använda alla verktyg, ibland är det inte första skruvmejseln man får fatt i som passar, men det är en befrielse att hitta rätt. Jag skäms fortfarande för grejer jag gjort eller saker jag är, men jag tror faktiskt jag har förlåtit mig själv för det mesta. Jag hade inte verktygen. Ingen pekade på nån annan verktygsback och sa "har du provat dom här?" Och ska man vara sån, så var jag faktiskt inte så unikt jobbig - jag var bara ung och nu är jag äldre och det är jävligt skönt. 

Igår var jag på en workshop kring bloggande och entreprenörsskap med Malin, Kugge och Jennifer. Det var trevligt, men jag är inte så intresserad av att vara entreprenör eller göra business på min blogg - även om det är typ det jag på sätt och vis gör. Men jag tycker det kan vara kul att lyssna på andras historier och alltid snappar man upp nåt. Det bästa tyckte jag var när Malin i slutet sa att hon har funderat så mycket kring vad som är hennes nisch och att hon måste hitta sin nisch. Sen insåg hon att hon själv är hennes nisch. Det var nåt otroligt skönt i att höra det, för jag har många gånger funderat på om jag borde nischa mig mer eller specialisera mig på nåt vis men fuck it, nu har jag bestämt att min nisch är att vara Blejk, fejt och fab. Och det tycks ju funka #åretsblogg 

Nu är det här "jag-skriver-bara-vad-jag-ser"-inlägget slut, men fan vad jag fick ihop mycket! Jag skulle bara blogga lite, men det blev ändå nåt med innehåll i alla fall *mic drop* *cirkeln sluten* *säcken ihopknuten*

Var dag

​Imorgon är det vardag igen och vad passar bättre än att fylla i vardagslistan då?

Något jag värderar högt i min vardag:

Att inte behöva stressa och lagom mycket dötid. Jag behöver de där luckorna mellan grejer för att orka. Sen så måste vi alltid säga ”gonatt, älskar dig” till varann varje kväll innan vi somnar. Måste! Är vi på olika ställen sms:ar vi det. Innan vi blev ihop så sa vi ”puss och gonatt!” på messenger varje dag. Det var min höjdpunkt på dan i ett halvår.

​Det här äter jag till frukost:

Har som nyårslöfte att äta frukost varje dag och hittills har jag hållit det. Det varierar, men alltid åtminstone en frukt, ofta två. Plus nån macka eller yoghurt med strössel. Har fått pippi på kanelrostat bovete. Äter på kafferasten på jobbet, orkar inte stiga upp i tid för att hinna före.

När går jag och lägger mig:

Alldeles, alldeles för sent. Oftast inte före midnatt. Det funkar varannan vecka när jag börjar 10 på jobbet, men veckorna när jag börjar 8 är det inte så kul. Det är svårt att ändra dock, delvis för att jag är en sån nattsuddare och delvis för att Pär är ännu värre + frilansar så han jobbar när han vill. Jag har alltid trott att man attematiskt blir morgonpiggare och kvällströttare med åldern men hittills har det inte hänt så mycket på den fronten. Jag kan inte vaka till fem längre och sover inte till tre om eftermiddagarna längre, men morgonpigg blir jag nog aldrig.

Saker som står på min tråkiga vardagliga to-do just nu och som jag aldrig gör:

-organisera diverse skåp, lådor och garderober här hemma

-rensa golvbrunnen i duschen

-plantera om och se över krukväxterna

-rensa mobilen på bilder

Det här äter jag till lunch:

Jag har ju så lyxigt ställt att jag jobbar på en lunchrestaurang (och inte vilken som helst, Jeppis bästa) och får skitgod lunch jeden Tag! Så jag äter vad som finns på menyn.

Något jag vill få in i min vardag:

Vill försöka minnas hur jag gjorde när jag läste så jävla mycket förr pre-smartphonen. Har också en ganska ok rutin på G med badminton 1 gång i veckan, så att hålla upp det och försöka att få in simning 1 gång i veckan också.

Något jag vill få ut ur min vardag:

Återhämtning och mental stimulans. Utmana hjärnan i lagom doser men mest kanske en stabil rutin att grunda på.

När jag går upp:

Typ en timme innan jag börjar jobba, så antagligen 7 eller 9. Försöker stiga upp lite tidigare även när jag börjar senare, men det är ju så skönt att sovaaaaa.

Jag går till jobbet:

En kvart, tio minuter innan jag börjar. Har inte så lång väg.

Jag kommer hem från jobbet:

Om jag slutar tidigare, vilket jag gör varannan vecka så brukar jag ibland sätta mig och skriva nånstans. Det är ju jobb det med. Slutar jag fyra eller senare går jag direkt hem (ev via butiken). Men senast fem-tiden skulle jag väl säga.

En vanlig vardagsmiddag:

Ris och grönsaker!

Vad jag gör på vardagskvällar:

Den senaste tiden har det varit ganska mycket skrivande, av uppenbara orsaker. Men utöver det så kollar jag rätt mycket tv, tillsammans med Pär eller ensam. Sen vet jag inte... Städar, går på bio, lagar mat, scrollar, läser, bloggar, går en promenad, plockar ögonbrynen, hänger med nån... Dagarna och kvällarna går ju hela tiden och man fyller ju dem med nåt. Jag har sällan tråkigt på samma sätt som kunde ha som barn men ändå är inte tiden uppdelad i så tydliga aktiviteter som det var då. Oftast tycker jag att jag mest går och plockar här hemma. Med vad vet jag inte.

Har jag söndagsångest:

Rätt så ofta. Men det är ju en lättare ångest att bära än annan slags ångest, då jag tänker att det mest hör till. Jag känner också pepp inför måndagen rätt ofta så.

Bra dagar och sämre

Vad gör jag med all min tid som jag inte lägger ner på bloggen? Tja, nåt är det i alla fall. Ska vi ta den senaste veckan dag för dag? 

TORSDAG

Jag har gjort ett Excel-schema och börjat föra PMS-dagbok och i förra torsdagens lilla ruta är illröd och så står det "trött, ångest, värk". Mådde asdåligt, alltså verkligen ovanligt dåligt i torsdags. Grät kanske fem gånger under hela dagen, snäste åt Pär oavsett vad han försökte säga, åt värktabletter som smågodis och somnade mitt i en tankegång. Hade också en deadline och det var verkligen den sämsta  kombinationen ever. Låg i sängen och plirade mot dataskärmen, min mensvärk blir ibland till migrän. 

Kanske det egentligen var en ganska vanlig "första dagen mens"-dag, men jag har mått så bra på sistone och varit så energifylld och jämn (oh well, ganska jämn) att det här raset helt caught me off guard.  Finns inte en bild från den dagen och lika bra är väl det. 

FREDAG

Fredan var inte heller så kul, men betydligt bättre än dagen innan. Efter jobbet gick jag och syrran på bio och såg The greatest showman, och den var väl okej. Jättefina musikalnummer (har gått och sjungit Never enough-låten sen dess) och fina miljöer och kostymer, men alltså... manuset? Vad hände där? Känns som de försökt trycka in lite för många historier i en och så blev allt bara ytligt och stressat. Njäe. 

Efteråt hängde vi i soffan hos syrran med deras katter, t exx Knut (på bild). Jag åkte hem lagom till På Spåret och det var den fredagen det. 

LÖRDAG

Från en katt till en annan, i lördags hade jag en väldigt skön dag, trots att även den präglades av värk och gnälligt humör. Pär åkte iväg till Tammerfors i egenskap av Jaro-supporter så jag hade hela dagen för mig själv. Jag valde att städa. Jag skurade allt från diskhon till golven till kylskåpet, plockade undan och dammsög, torkade damm och ordnade upp. Det är inget som hindrar mig från att städa när Pär är hemma heller, men ibland är det så skönt att bara gå runt och gno för sig själv. 

Gick också ut en vända. Egentligen hade jag inte orkat, men det var så vackert väder och lutheranen i mig kunde inte slappna av på soffan före jag åtminstone sett lite dagsljus. På kvällen satt jag för mig själv framför tv:n och drack en drink och kommenterade Mello via Instastories. Det blev ganska uppskattat om jag får säga det själv, kanske gör det nu på lördag också, who knows? Sen kom Pär hem och jag var jätteglad att se honom. 

SÖNDAG

Vaknade ganska tidigt på söndag och kände att jag var på väg tillbaka till livet. Det är faktiskt ibland så påtagligt som ett nytt filter över Insta-bilden när det lättar. Tassade upp för att inte väcka Pär,  tog en lång dusch, gjorde i ordning världens mest bananrika frukost (hade köpte för många och blev tvungen att hetsäta de sista för att inte behöva slänga nåt)  och satte mig och jobba. När Pär steg upp ett par timmar senare hade jag nästan jobbat klart. De sista ändringarna i manuset! Snart är det klart! Snart kan jag börja skriva på nästa manus! Men först ska jag ta ett par veckor helt off från skrivandet och BARA läsa. Längtar efter att läsa utan dåligt samvete för att jag egentligen borde skriva .

På kvällen gick jag en liten sväng. Älskar vinter när det är som det är nu. Det är så skönt att gå promenad vintertid, när det biter i kinderna och snön knarrar och allt ser ut som ett vykort. 

MÅNDAG

I måndags löneförhandlade jag med Sylvi. 

Nej, givetvis inte, men tycker det är nåt roligt med katter som sitter till bords på det här sättet. 

Däremot var jag och Pär och lyssnade på Kristina Sandberg samtala med Sofie på bibban. Det var väldigt trevligt, Kristina gav intryck av att vara väldigt symppis. Före Kristina entered the stage så hade de nepalesiska studenterna från Centria program. Jag drabbades av akut förälskelse i min hemstad.

Fördelarna med att bo i stora städer är väl självklara och behöver knappast redogöras för, men jag tror många gånger att man sist och slutligen blir en mindre fördomsfull människa av att bo i ett litet samhälle. Här måste du dela alla offentliga rum med alla. Under Poetry slammet bryter ljudet av trimmade mopeder från gatan igenom, författarkvällen inleds med nepalesisk nationalsång. Det går inte att värja sig. Här är vardagen så liten att allt ryms med. Jag älskar det. Det finns mycket jag har svårt med i den här stan också; ytligheten och det helt villkorslösa Sverige-vurmandet. Jag tycker så väldigt mycket om att bo i en liten stad. 

TISDAG

Jag har hållit i en workshop i kreativt skrivande för ungdomarna på jobbet den här veckan. Eller två dagar av den här veckan, men för en relativ nybörjare som dragare känns två dagar som en ganska lång tid. Men det har varit så roligt!!!! På bilden sitter jag och smygmyser för mig själv medan jag har dem att skriva nån övning. 

Det är nåt magiskt med skrivarkurser, det är något som händer när folk bjuder in en att tjuvkika i vad som försigår i huvudet på dem. Och vilka guldkorn som vaskas fram under de här skrivövningarna! Ibland kommer det så oväntade och magnifika saker fram att jag lämnas ltie mållös. Jag skulle alltid vilja gå eller dra skrivarkurser, det är det bästa jag vet. Om jag får inflika ett försenat nyårslöfte så är det att verka för mer skrivarkurser i mitt liv. Har lite lösa planer redan som jag återkommer till. 

Efter det jobbet satte jag mig med mitt andra jobb. Ska inspirationsprata på ett FSS-event på lördag och jag behövde fundera ut nåt lämpligt att säga tills dess. För att undvika att somna i soffan där hemma gick jag till mitt favoritskrivcafé (skulle jag inte jobba på AE skulle AE naturlgitivs vara min favorit, men kan inte slappna av där eftersom jag känner att jag skulle behöva plocka lite disk eller nåt) och beställde min usual koffeinfria latte. Är ganska känslig för koffein och ska egentligen inte dricka kaffe på eftermiddagarna alls MEN dricker så himlans gärna kaffe när jag skriver. Ett problem ända till upptäckten Den Koffeinfria Latten.

När jag kom hem hade jag fått present av Pär <333333

ONSDAG

Igår efter workshopen var jag på så gott humör att jag gick en liten runda efter jobbet. Lyssnade på Agnes Lidbäcks Finna sig och NJÖT av att det är ljust på dagen och att vädret såg ut som nåt Marimekko designat. Var iskall på ett bra sätt när jag kom hem. 

Lagade mat och allt var bara så perfekt. Är det inte märkligt hur det kan va. 

Hade tänkt gå och lägga mig i rimlig tid och stiga upp supertidigt och gå och simma idag, men så började jag läsa Elins Inlandet. 

02:27 stängde jag boken, färdigläst. Jag tycker så väldigt mycket om den här lilla historien. Så klart speciellt att läsa nåt man har sett lite av processen bakom, men även utan det. Vilket knivskarpt språk, vilket öga för detaljer. Den här boken smyger sig på dig, slingrar sig in i dig och lägger sig tillrätta som en spinnande katt i ditt knä. Behaglig är väl bästa ordet. 

Det här är mitt favoritställe i boken tror jag. Det säger så mycket, med så lite. Gör dig själv en tjänst och läs Inlandet!  Det blev ingen simning imorse men jag ångrar ingenting. 

IDAG

Och precis så här ser det ut nu från var jag sitter och skriver.  Min lilla familj.

Måste återgå till att jobba på inspirationstalet NU , så det får va färdigbloggat för idag. Ha en bra torsdag! 

Min måndag

Idag är det fredag, måndagarnas antites, men tänkte vi ändå skulle se vad jag gjorde i måndags. Jag gjorde ett slags ”ett foto i timmen”-inlägg via min Instastory, så följer ni mig där (ni borde följa mig där) så har ni sett the visuals redan.  

07:03 var jag färdig sminkad och satt och djupandades några minuter innan jag gick till jobbet, jag började lite tidigare. Ni vet när man är så trött att det gör fysiskt ont? Jepp.

07:52 kändes det mycket bättre, som alltid. Jag hade ställt i ordning konferensen som var orsaken till min tidigare jobbstart och unnade mig en kaffe. Lyssnar alltid på ljudbok på morgonen, för tillfället Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren. Jättebra minus att uppläsaren en gång uttalade Borgå: ”bårj-å” och förvirrade/irriterade mig. Men det är kanske inte så lätt att veta.

09:18 åt jag frukost. Jag har ätit frukost varje dag nu sen nyår. Det är lite trögt vissa dagar men det hjälper verkligen att hålla humöret och hungern lite stabilare genom dagen.

Jag hade en sån ovanlig dag att jag satt nästan hela dan i kontoret och jobbade. Oftast får man sneaka till sig en kvart här och där men nu fick jag flera timmars uninterrupted kontorsjobb gjort, så nu är nästan hela våren planerad. Hurra!

Ja, som ni kan läsa på bilden så glömde jag fota min vegelasagne men den var skitgod. Bästa med mitt jobb är lagad lyxlunch varje dag.

Träffade Moa och Johan. Annan bra sak med jobbet: träffar många vänner naturligt sådär. Tyckte Mobert matchade väggen ypperligt!  

En annan kompis, brorsan, kom in samtidigt som jag slutade för dagen. Satt en stund och pratade med honom. 

Gick och handlade efter jobbet.  Broccoli, zucchini, morötter, grädde och halloumi. The usual.

Kom hem. Det är nästan ljust när man kommer hem nu. Nästan.

Köpte blommor åt mig själv. Blev väldigt glad av det och det är ju tacksamt att fota snittisar. Men jag tror nog inte jag blir nån fredagsbukett-människa, har inte råd och tycker liksom inte det är hållbart. Men fint är det. Köpte lite tulpaner, nejlikor (my fave), nån ranunkel och två körsbärsgrenar. Katterna gnagande så klart bort alla blommor på körsbärsgrenarna det första de gjorde. Oh Well.

Började göra mat. Av det här plus lite annat blev det en slags pytt. Det var gott. 

Maten är klar! Ändå attans snyggt med rosa blomster till blått porslin. Kannan har jag köpt på loppis för ungefär två miljoner år sen. 

Efter maten lade jag mig och lyssnade på olika fågelläten på Youtube. Storspoven alltså. Sommarkvällar med lugnt vatten. Så vemodigt och somrigt.

Efter det blir det ett hack i rapporteringen. Under de timmar jag inte fotade nåt sov jag lite, hade ett gräl med Pär, blev sams med Pär och tittade på ett par avsnitt av The Office. Sen fick jag veta att Dolores från Cranberries hade dött och det var sorgligt. Har lyssnar ganska mycket på Cranberries märkte jag när jag sorgelyssnade lite på Spottan. Kunde texten till väldigt många låtar? Har aldrig tänkt på mig själv som ett Cranberries-fan, men det kanske jag är.

Sen gick jag och la mig och så var den måndan slut. 

Nu ska jag äta nåt, duscha badminton-svetten av mig och sen kollapsa i soffan framför På spåret.  

Årets hittills bästa helg

Hello all you crazy lovers out there! Jag har haft en _otroligt_ skön helg och vill gärna berätta om den. Känner mig för en gångs skull utvilad. Får man inflika ett litet nyårslöfte ännu? Då vill jag verka för att göra mer helger lik denna. Vi börjar:

Jag och syrran bjöd in oss på AW hos brorsans på fredag eftermiddag. Grim var glad för det så klart.

Sen åkte jag hem och vi (jag, Pär, Emma, Ronja och Johan) såg På Spåret och Skavlan och delade en flaska vin. När sen Nikko och Ellu ville facetimea var jag lite så där lagom salongs och drack mer än gärna en drink med dom. Jag tycker en av de bästa sakerna med att bli vuxen är det förändrade supbeteendet. Ett par, tre glas vin framför TVn på fredag är nämligen PERFEKT. 

Hur som helst, vi pratade mest om sex och delade små pinsamma anekdoter kopplade till sex med varandra. T o m jag, som annars är den pryda i gänget drogs med lite. 

På lördag vaknade jag trött och lite sliten men ändå i helt okej skick tack vare min bakfyllekur (1 Resorb, 1 Burana, 1 smörgås och 1 glas vatten intages före sänggående). Tur var väl det, för jag och syrran hade badmintondejt klockan 10.  

En timme spelade vi. Eller spelade och spelade, vi är så pass kassa ännu att vi får igång nåt slags spel typ var tredje serv. Men ändå, det är jättekul! 

Efteråt åt jag världens brakbrunch, för hade inte riktigt ätit nån frukost före. Avocadomackor, ägg, vitaminbrus, kaffe och kiwi.

Sen ”skrev” jag lite. Uppdaterade Nikko om läget. Men jag tror bara att jag måste tillåta mig själv ha en ganska lång startbana, för efter att jag hade suttit och scrollar hit och dit en bra stund så började jag skriva och så hade jag plötsligt 1,5 sidor på den novell jag jobbar lite på sidan av med här.

Tog lite mellanmål mellan raderna. Jag föredrar alltid Cola framför Pepsi men jag föredrar Pepsi Max Cherry framför allt. Önskar mig en livstids förbrukning av PMC i 31-årspresent.

I nåt skede orkade jag inte skriva mer och då låg jag bara kvar i sängen (jag skriver oftast i gästrumssängen, trots att vi har flertal ergonomiska stolar och bord här hemma) och lyssnade på musik. Vet ni hur längesen det är jag bara legat och lyssnat på musik? Flera år typ! Skön tonårig feeling i att ligga på en säng, stirra i taket och lyssna på musik.

Viola höll mig sällskap. 

Slumrade nästan till lite men vaknade för att göra middag åt de här två. Jag gjorde nån slags gryta med linser och bondost. Skulle va curry i men den va schlutt så blev lite annat ihopplock. Gott var det iaf.

Sen blev det TV-kväll för hela slanten. Först skulle vi ba se Kaurismäkis Tatiana  (dom finns ju alla på Arenan nu!), vilket vi gjorde, men sen när vi nu en gång satt där, satt vi kvar och såg ett avsnitt Stjärnorna på slottet och Shakespeare in love. Till sist var det bara jag kvar och jag såg avslutningsvis Creature from the Black Lagoon (bilden), en skräckfilm från 50-talet. Otroligt underhållande. Älskar kitschfaktorn i gamla skräck- och sci-fifilmer.

Klockan var långt över midnatt när jag tog mig upp ur tv-soffan och jag insåg att jag inte bytit lakan än. Så då gjorde jag det. Jag är nämligen stenhård med att lakanen måste bytas asap om nån varit sjuk. Pär har legat och snorat i samma lakan hela veckan. 

Det blev mina favoritlakan från Ikea. Supersköna och väldigt snygga. Sylvi approves. 

Idag tog vi lång sovmorgon. Sen gick vi på promenad med Emma. Vi gick bl a vid Gamla Hamn. 

Jag tycker Pär ser ut som en pappa som är riktigt stolt över sin dotter här.

Sen gick vi på café och lyssnade på Pekka Haavisto #presidentval Och drack den godaste varma chokladen nånsin - inte för att den var så god (det var vanlig pulver + vattenchoklad), men för att jag var så jäkla frusen och den värmde bra. 

Till mat blev det makkaraperunat med mycket rå lök hehe. Gjorde det på nån märklig vegekorv som inte alls var så god. Men det var okej. 

Och nu ligger jag och bloggar och helgen är strax slut. Det kanske inte ser så mycket ut för världen, men det har varit lite av allt jag gillar typ på en och samma helg - utan att trötta ut mig. Hurra! 

Ett jullov

Hur kommer man igång igen efter ett så här segt blogglov? Jag kanske borde berätta vad jag gjort under de här två veckorna. Det är kanske bra, vi försöker så. Om nån skulle fråga mig på stället - vad har du gjort i jul då? skulle jag säga: druckit vin och sovit. Och det är helt sant, men när jag gick igenom mina kamerarulle på telefonen (det är såna här gånger det lönar sig att va en sån som aldrig raderar bilder) så märkte jag att jag har ändå gjort en hel del annat.

Så här är mitt jullov, brought to you by min kamerarulle på telefonen.

Dan före dan hade vi julvaka hemma hos oss. Vi spelade Bingo och drack vin och åt ost och choklad. Det var skönt. Herregud, det här känns så länge sen nu redan. Början och slutet av jullovet har så olika image liksom.

Julafton hängde vi hos papp och styvmorsans. Vi åt jättemycket mat, åt mera choklad, såg på Karl-Bertil, drack vin och spelade Rappakalja. Ganska o-unik juafton på det sättet, men julafton ska ju vara precis så o-unik. Exakt på den här bilden har både papp och syrran förstått att jag fotar dem.

Och så delade vi ut julklappar så klart! Grim var ju överlägsen vinnare i år igen med ett BERG av klappar. Men ingen gick hem tomhänt, jag fick en länge efterlängtad matberedare av pappa som va min secret santa! Jag och Pär hade bytt julklappar redan några dagar innan pga min otålighet. Av honom fick jag en Marimekko-ryggsäck, Lemonade på vinyl och ett par böcker.

På juldagen skulle jag och Jutta gå på julotta, men vi försov oss båda två. Som sagt, jag har sovit väldigt mycket de här senaste veckorna. Det är som jag tagit igen hela höstens sömnskuld. Det blev ingen julotta, men vi gick på promenad istället. Min mössas profil är ganska LOL förresten.

Sen följde ett par dagar som såg ut ungefär så här.

Konstigt hur man alltid är som snyggast när man är ledig och ingen ska se en. Slöseri kan tyckas.

Hjälpte iofs syrran att flyttstäda lite ett par dagar också. Dom har köpt hus i Jeppis! Änligen nån som flyttar hit och inte bort.

Har också hängt lite i deras nya hus, följt med katternas acklimatisering bl a.

Óch hängt med Grim förstås. Fast det här är från nyårsdan inser jag nu, och före det blev det ju...

Nyår! Jag firade med de här.

Andra och tredje hängde jag på jobbet. Städade, gjorde inventering och planerade året - sånt man måste göra när man har stängt.

Hittills har 2018 handlat mycket om livsviktiga loppisfynd, t ex en spargris-katt.

Förundrats över solljuset, de få och korta gånger det har orkat fram. Jag säger ju det - helt annan image på början och slutet av lovet.

Jag har börjat virka igen. Behöver cirka 400 rutor för att få till ett överkast. Har i skrivande stund 28. Har virkat och sett 1 säsong Riverdale, 1 säsong Modern Family och snart 2 säsonger Better Things.

Och så har jag tvingat i mig frukost varje dag och nästan varje dag gröt. Jag är nästan där nu, jag tycker nästan om gröt nu.

Så egentligen har jag gjort en massa saker, men om nån frågar kommer jag ändå svara "druckit vin och sovit". Och va e väl betär än he.

Vad är väl ett år?

Så sällar sig ännu ett år till de som gått och vi får vänja handen att skriva ett nytt årtal. Hur sammanfattar man ett år? Vad är ett år - är det böckerna vi läst, är det våra mest omtyckta foton på Instagram, är det känslorna och händelserna vi "för alltid" kommer minnas? Jag vet inte. Jag skrev inför 2017:

Men med det sagt, kanske jag kan slänga av mig den här ödmjuka kappan jag iklätt mig och säga att jag tror 2017 kommer bli ett riktigt bra år för mig. Jag vet faktiskt att det kommer bli det. Jag trodde länge att 2016 var året då jag peakade, men nu är jag ganska säker på att det bara kommer bli bättre. Jag hoppas ni följer med, jag lovar blogga om allt.

Vilken barnslig optimism jag besatt är det enda jag kan tänka nu, hela 365 dagar äldre och klokare, hehe. Nej, jag tror verkligen det är det sunt att våga se ljust på framtiden ibland, om inte nån annan gång på året så åtminstone på nyår. Det är ju bara det att jag har hela 2017 bakom mig nu och det var otroligt roligt många gånger, men också tungt som ett järnskåp (eller nåt annat tungt) mellan varven.

Jag kommer alltid tänka på 2017 som karriärens år. 2016 var familjens, jag gifte mig och blev faster och lärde känna en svärfamilj. Men 2017 var året jag gjorde nån slags karriär. Usch, jag vet inte, jag tycker inte om ordet karriär, men vad fan ska jag kalla det.

2017 skrev jag en bok och fick den antagen. Jag fick delta i tv både en och två gånger, roligast var som Eurovision-vetare. Jag sommarpratade! Jag syntes i olika artiklar, jag deltog i en antologi, jag hördes i radio flera gånger. Jag pratade på mitt gamla högstadium, jag höll workshops, jag deltog i panelsamtal. Jag blev vikarierande cafeansvarig i höstas och fick nya uppgifter på AE. Jag lärde mig hur mycket jag kan och hur mycket jag orkar.

Jag reste till Sverige fem gånger tror jag, jag hade helger eller dagsvisiter på Åland, i Helsingfors, i Åbo flera gånger. Jag var i London i våras! Jag reste inte långt eller mycket, men det känns som att det var alldeles tillräckligt ändå.

Jag såg lite film, försökte gå på bio så ofta som möjligt, jag var på teater en handfull gånger, jag läste eller lyssnade på enligt mina beräkningar 57 böcker. Jag såg flera riktigt bra tv-serier, jag lyssnade på flera riktigt bra poddar. Jag startade bokcirkel och hade födelsedagsfest. Jag åt mer kött än vad jag gjort på nästan 10 år, mest korv och kanske tio gånger allt som allt men ändå, jag hade knappt dåligt samvete ens. Jag lyssnade på mycket bra musik, jag älskade många nya låtar. Jag bloggade mycket och instagrammade mer. Gjorde några poddavsnitt, gjorde några vloggar. Jag flyttade över bloggen hit till min egen domän och här trivs jag.

Vi flyttade till vårt nya hem och vi bredde ut oss på tjugo kvadratmeter mer. Vi bråkade men bara ibland. Desto oftare kramades vi och skrattade och ett par gånger till och med spontandansade vi i vardagsrummet. Vi förlorade en katt och fick en annan. Jag umgicks mindre med vänner, men pratade mer på Messenger. Jag hade roligt när jag väl umgicks med vänner. Vi gick på två bröllop och gladdes åt många babynyheter i vår omkrets. Jag fyllde 30 och hade inte det minsta ålderskris. All bilder i det här inlägget är profilbilder jag haft på Facebook under året.

2017 var ett välsignat år, på så många sätt.

2017 är också året jag somnade med melatonin-asken på nattduksbordet. Aldrig har jag sovit så oroligt och drömt så många mardrömmar som 2017. Jag hade också migrän flera gånger, inte många, men jag brukar nästan aldrig ha det. Jag hade extremt dåligt närminne hela 2017, kom inte ihåg diskussioner jag och Pär haft dagen efter vi haft dem. Kom inte ihåg ärenden som skulle göras, kom inte ihåg vad jag ätit till frukost vid middagstid.

Det minne jag tänker på först från 2017 är inte allt det goda, trots att det har dignat av gott på mitt bord i år, utan det är en iskall marskväll i Böle, när jag satt ensam på ett hotellrum och grät för att jag var så trött och rädd för allt. Jag hade en sån otrolig ångest och man ska fan inte bo på hotell i Böle när man har ångest. Så vill jag inte att 2018 ska bli.

2017 gick jag rakt mot den där omtalade väggen (som Linn säger att vi inte ska tala om men för metaforens skulle gör jag nu det i alla fall). Där i mars var stod jag och stirrade rakt in i den, men lyckades tvärnita just när näsan skulle ta i. Istället för att krascha in i den, stod jag där och stödde mig i några månader. Bara stod. Jag gjorde ingenting annat än överlevde resten av våren och sommaren, kan inte säga att jag la ner energi på något alls. Hemmet dammade igen, jobbet gick på ren och skär automatik och jag skrev bara tomma ord. Jag lät robothjärnan ta över.

Men så kom semestern och den blev räddningen. Fyra veckor av inga krav alls gjorde susen och i september gjorde jag comeback i livet kändes det som. Jag har haft massor i höst också, men aldrig känt mig så drunknande som jag gjorde i våras. Jag har sovit dåligt, men som sagt var, melatonin-asken ligger på nattduksbordet och lite mer promenader löser även det.

2018 ska jag sova mer.
Jag ska oroa mig mindre.
Jag ska fan inte sitta på nåt hotellrum och böla i alla fall.

Och så ska jag fortsätta göra motvillig karriär. Ibland känns det som att jag fått mitt nu, vad mer ska jag ens täckas drömma om?

Men det finns mer, så mycket, mycket mer.
2018, nu kör vi!

7 minuter lång vlogg

Hör får ni en snorig och flåsig vlogg, direkt från mig till er! 

Och som jag säger - imorgon har jag bestämt mig för att va frisk.