Catzo, som har hand om musikrepubliken på torsdagar på Radio X3M har alltid kvinnliga musiker som tema, vilket är SKITSKÖNT för all media behöver av-dude-ifieras lite, inte minst vissa finlandsvenska radiokanaler :----))). Varje onsdag brukar Catzo - eller okej, MISS GAY FINLAND 2015, som hon numera går under, posta på Facebook eller Instagram vem eller vilka hon har som tema. Så kan man önska några låtar av artisten eller så om man vill. Också idag när Amy Winehouse står på schemat. När gör hon inte det, kan man ju fråga sig, men att Amy dyker upp i min feed på Facebook just idag är ganska... ja, passande. Jag har ett ex eller vad man ska kalla honom. En person jag hade en romantisk, om än destruktiv och idiotisk, relation med som ung och oförstörd 20-åring. Vi var av och på i ett par är, mest av men jävligt på när vi var på. Jag var ganska dödskär och såg inga problem i vår relation fastän de så här i efterhand ter sig som uppenbara. Utan att gå in på desto mera detaljer, vi lyssnade väldigt mycket på Amy Winehouse. Amy Winehouse och Ben Harper och Seu Jorge. Har en playlist på min Spotty som heter Såsom jag minns det eller nåt sånt, som jag brukar lyssna på när jag försöker försätta mig i den stämningen igen, för en del av det jag skriver på nu handlar till viss del om.. ja, Amy Winehouse-kapitlet i mitt liv.
Hur som helst, när vår gemensamma historia började rivas upp, när vi höll på att ta slut skickade han en Amy-låt åt mig. You know I'm no good. Det är kanske det ärligaste han gjorde under vår tid tillsammans. Lite senare kom Feists Let it die också. Men det är You know I'm no good som jag tänker på som vår, eller hans låt.
https://www.youtube.com/watch?v=b-I2s5zRbHg
Det passande i att den låten kom på tal just idag är att jag så sent som igår låg och scrollade igenom bilder på honom. Och slogs av en konstigt tom känsla. Många år efter att vi "gjorde slut" eller whatever man ska kalla det värkte det till lite när jag så honom och jag skulle säga att han hade en slags makt över mig ganska länge efteråt. Jag ville i alla fall alltid vinna över honom, eller så där, även när jag inte ville ha honom i mitt liv ville jag att han skulle vilja ha mig i sitt liv. Såna jävla tankegångar har jag brottats med ännu i vintras typ.
Här är lite inside-info: När den här bilden är tagen i mars i år, så har jag just pratat med honom för första gången på två år. Han har berättat att han har barn och en massa bajs. Jag är jätteupprörd och trots att vi är ute på Fäboda för att titta på norrskenet står jag mest och röker och vrålar rakt ut i havet att mitt liv måste bli bättre, så att jag kan visa upp det för honom. Jag tvingar Nikko gå igenom mina sociala medier för att se vad för "känsla" han får av mitt liv. Jag bestämmer att från och med nu ska allt roligt vi nånsin gör dokumenteras och visas upp på Facebook. Den här bilden är väl ett led i det, lade upp den med texten late night soulsearching eller nåt. LOL. Late night hysterianfall more like it. Det här med mitt nya fantastiska liv kommer jag ihåg i cirka en vecka. Sen glöms det projektet bort och jag börjar koncentrera mig på annat i stället. Typ Beyonces garderob och jakten på den perfekta kattsanden som inte luktar.
Och så glöms han bort han med. Gradvis och obemärkt. Lite som att dra proppen ur ett badkar. Först märker du inte att vattennivån sjunker men plötsligt med ett slurp är vattnet borta och karet tomt. För igår kväll, när jag råkade se honom på Facebook kände jag som sagt ingenting. Det var slurpet i vårt badkar. De bilderna jag såg nu var bara bilder av en främling. Jag kunde inte förstå att jag nånsin delat något med honom, eller ens känt honom. Jag drogs till honom delvis för att han erbjöd något jag tyckte jag saknade i mitt liv då: äventyr och passion och framför allt drama. Jag vet inte riktigt vad som har ändrat sen mars men FY FAN VAD SKÖÖÖNT om jag inte har det jävla behovet att tillgodose längre. FY FAN VAD SKÖÖÖNT att slippa den demonen från det förflutna. FY FAN VAD SKÖÖÖNT att lyssna på Amy Winehouse för mig själv nu.
Så ja, former babe numera random dude off the street, nu vet jag att you're no good. Eller jag vet inte, du har säkert bra egenskaper du med. Kanske är det jag som är no good. Men jag vet i alla fall att du inte är bra med mig. Du är vad du är och jag är vad jag är och vi är varandra bäst på olika håll. Tack och hej leverpastej.
Alltså förlåt för textvägg men jaja. Läser ni ända hit så wow!
Du kan lyssna på Musikrepubliken med Cat.. Eh, Miss Gay Finland 2015, på Radio X3M klockan 21.00.