Det är lite av en besvikelse hur snabbt det går att falla in i vardagens lunk hemma när man varit borta en stund. Två, tre dagar så var allt som vanligt igen. Det är väl kanske därför man köper souvenirer. Allt är inte riktigt som vanligt så länke burken med talk från Felce Azzurra står i hyllan på toaletten. Så länge burken med maraschino-körsbär står i kylskåpet och vittnar om något så har något hänt, för inte allt för längesen. Fast det börjar ju vara några veckor sen nu. Min bränna har lagt sig, även om jag gjorde mitt bästa för att mata i den i midsommar.
Det var en midsommar som det inte finns så mycket att berätta om. Inte på ett dåligt sätt, tvärtom. Den var som dom ska va, midsomrarna. Grillad korv och nypotatis, umgänge över generationsgränser, sitta ute sent och huttra i fuktiga tolv grader men nu har ni fått upp farten så det vore synd att avsluta redan. Melodikrysset och fika i hammocken dan efter. Ligga och slöa i solen, åka och bada. Läsa en bok, kasta en pil, klippa ett gräs.
Värmen kom tillbaka lagom till att helgen var slut och i skrivande stund ligger Viola och tvättar sig i solen på balkongen. Vi kom tillbaka till stan igår kväll. Det vore ljuvligt att bara flytta ut till torpet helt och hållet sommartid, men Pär jobbar för mycket och har för lite körkort för att det ska funka i praktiken. Åtminstone inte i år. Sen är det ju fotbollsmatcher och pubquiz som ska besökas också och det har jag full förståelse för. Jag vill också göra mina sommargrejer i stan: sitta i timmar på AEs innergård, åka till Fäboda, dricka kaffe vid fammos.
Min sommar kommer till allra största del bestå av dessa små enkla, billiga nöjen eftersom jag åkte på en skattesmäll utan like i år. Delvis var den förväntad pga ett osannolikt år pga en osannolik August, men delvis var det också annat, inte direkt utanför min kontroll, men nästan.
Det är så jävla tråkigt att prata om, men så här är det nu. Jag försöker se resten av året nu som en chans att reda ut min privatekonomi en gång för alla, att sluta jaga dopamin-kickar medelst shopping, att hitta förnöjsamhet i annat. Alternativet är att deppa ihop helt och hållet, eftersom pengarna måste betalas oavsett, så nu väljer jag då…. *sväljer djupt* … glädje.
Till exempel är jag glad att jag inte visste om detta förrän vi var hemma från Italien. Hade aldrig kunnat njuta där med vetskapen om detta. Jag är glad att jag har en man som är mycket duktigare på att strukturera upp. Jag är glad jag ändå inte lever i närheten av nån svältgräns eller i otrygghet. Det är bara att tighta till lite, egentligen inget att klaga på ens. Jag är glad att jag har ett hem, ett torp, en familj, ett gymkort och ett bibliotekskort. Jag är glad solen skiner och gör en kaffe på balkongen till en riktigt lagom sommardagsaktivitet. Jag lovar jag ska vara glad sen när det regnar igen också, för då kommer min zucchiniplanta och min rosbuske och mina sommarblommor må gott.
Ni ser. Så enkelt det är.
Idag i alla fall.