selfie

Veckans vecka vecka 4

God eftermiddag kära bloggläsare! Hur har ni det? Jag liverapporterar från min ständiga plats på café. Så här ser det ut:

84038266_2974498435918112_1192532510509105152_n.jpg

Ska vi analysera denna selfie lite. Okej. Om vi börjar med blickfånget, det jag veeet ni alla tittar på först, mina perfekta ögonbryn. Det är resultatet av flera års brynfokuserad make-up där jag - precis som många av er - haft alldeles för mörka och alldeles för boxiga bryn. Det är liksom inte snyggt när det ser ut som att du har två mördarsniglar i ansiktet. Jag önskar jag hade fattat detta redan för fem år sen, men vi ska väl alla den vägen vandra. Fylliga, breda bryn är snyggt, men det som är ännu snyggare är att hitta en egen, naturlig brynform som passar dig. Det här tror jag är min. Inte SpiceGirls-smal, men inte jättebred heller. Och rätt färg!!!! Just nu har jag Macs brynpenna i nån blond nyans plus deras bryngel. Sen ska det så klart sägas att jag har ett perfekt ögonbryn och ett ögonbryn som bara är okej och att mina bryn också ändrar från dag till dag. Ibland blir det bara inte som det ska och det får man leva med.

Sen polotröjan. Det här är ett av mina äldsta plagg i garderoben tror jag. Jag har från första början fått den av min syster tror jag och den härstammar från H&M, så det är ingen dyrgrip men jag har alltid tyckt om den. För typ fem-sex år sen brukar jag tycka om att ha den tillsammans med mina pleather-pants som jag körde mycket med då. Ahahaha alltså vem trodde jag att jag var, Efva Attling?! Minns att jag kände mig så snygg och typ “stilren” en gång i Stockholm när jag och Nikko var där och jag hade just den här tröjan och pleather-brallorna. Här är en bild från tillfället faktiskt!!!

resizedimage800533-NM-110117-DSC2709.jpeg

Och Back-väskan i reflex och H&M-trenchen, naaaw. Och mina första Nike Air Max <3333 Baby-Ellen känns det som, trots att det bara är fem år sen.

Orsaken till att jag har polotröjan på mig idag är för att den har legat långt nere i tvättkorgen en lång tid och bara förra veckan dök upp igen med rena kläderna och jag blev glad att se den. Dessutom har jag en stor jävla finne på liksom dubbelhakan och en polokrage gör ju jobbet att dölja den. Så det om det.

Mitt hår sen. Jag veeeet inte vad jag ska börja göra med det. Jag orkar liksom inte engagera mig i det och jag vet att därför är denna färg och denna längd optimal pga man kan alltid bara slänga upp det i en hästsvans. Men det är ju inte så roligt.

Och till sist mina glasögon. Förhoppningsvis är det här en av de sista selfiesarna med dessa glasögon. jag har älskat dem, men de börjar vara rätt slitna plus det största problemet: de är för svaga. Visst är det typiskt att man blir mycket mer medveten om hur dåligt man ser med sina glasögon när man fått det svart på vitt att man gör det? Är också mycket mer trött i vänsterögat efter att ha fått veta att det är sämre. Jag lovar, skulle optikern sagt att jag har perfekt syn skulle jag plötsligt se allt och aldrig ha huvudvärk. Nåja, jag har beställt nya bågar och glas (fick något som såldes in som “ungdomsprogressiva” glas LOOOOL) och borde få dem om en vecka eller så.

Till denna vecka då!

Veckans jobb: den här förbannade slutrapporten som jag fortfarande inte fått klart. Men nu denna vecka! Den är nästan klar, nu ska den bara in och godkännas. Vi har skjutit upp inlämningen ett par gånger redan, men nu vill jag har ha det gjort. Det hänger liksom lite över mig och det känns som en kvarleva från förra året. Som att jag inte riktigt kan börja med allt det nya jag tänkt börja med i år.

Veckans fundering: gjorde jag rätt när jag bestämde mig för att inte hyra arbetsrum i år? Skulle det vara enklare att bygga en fungerande rutin om jag hade ett arbetsrum utanför hemmet? Jag bestämde att det inte varen utgift jag kände var tillräckligt motiverad just nu och att jag ändå trivs så bra med att sitta på café och jobba och att det ganska sällan finns en dag när jag ändå kan sitta kontorstid och jobba hela dagen. Men nu känns det som att jag har så svårt att komma i gång om mornarna.

actual footage of jag som svarar på mejl

actual footage of jag som svarar på mejl

Veckans fundering 2: att min mejlkorg är en som en hydra för tillfället. För varje mejl jag betar av dyker det upp två nya. jag kan liksom inte vinna. Har också tänkt att jag borde lägga in i inställningar att alla mejl automatiskt skulle börja med “Ursäkta för sent svar men…”.

Veckans håll utkik: På fredag eftermiddag är jag med i Radio X3Ms eftermiddagssänding. Ingen egentlig aning om vad jag ska prata om, men jag har hört rykten om nån slags gameshow? Lyssnar ju nästan enbart på Radio Vega, så känner mig ganska lost. Efter tre nån gång borde jag vara där!

Veckans bok: Nej, jag blev inte klar med Jakobsböckerna till bokcirkelsträffen i söndags. Så jag fortsätter med den. Vi valde dessutom Vända hem som nästa cirkelbok, en bok jag redan läst, så ka-ching! En månad till på mig att läsa.

Veckans pepp: Min och Anniinas kör - eller den kör vi bestämde att vi ville ha och sen annonserade på Facebook om och nu har över 100 intresserade, kör igång anmälningarna imorgon klockan 18! Snart börjar vi sjunga på riktigt, det ska bli så kul! Kören heter Destiny’s Choir och är en kör som sjunger främst rnb, soul och pop från 90-talet framåt och är öppen för alla, oavsett erfarenhet och sångskills.

Veckans vill göra: har inte träffat familjen på evigheter. Ska försöka träffa fammo den här veckan också.

Veckans skiva: Denna!

a0684011980_10.jpg

Bra tips för er som gillar Hurula eller tidiga Thåström. Vilket jag tar för givet är alla?!?!? Lite synthigare, men ändå i samma fåra på nåt sätt.

Hade också tänkt säga Eminems nya, men alltså… Efter en genomlyssning känns det inte så kul tbh Jag är ingen som har stora problem med våldsromantik osv inom hiphop, men det ska ju göras med finess och helst sparkas uppåt så klart. Det här känns mest chocksökande och ofokuserat. Vet inte om det är jag eller Eminem som håller på att bli gammal.

Nu ska jag gå hem och laga nån mat. På tal om det:

Veckans mat: är sugen på den här tonfisk- och majsröran som UnderbaraClara bloggade om. Två grejer som jag vanligtvis inte blir sugen på, men här är vi nu. Kanske det blir det till mat idag?

Vecka 15

Hej och välkomna till en ny vecka på Blejk, Fejt och Fab och ett extra välkommen till alla er som hittat hit för att Flora länkat till mig. Vi ifrågasätter inte alls min plats på den listan, utan godtar bara att jag hör hemma där tycker jag, hehe. Blev ni nyfikna och vill veta mer om mig så kan ni läsa den här presentationen jag gjorde i februari när Sandra länkade till mig. Jag hoppas ni stannar kvar och läser vidare här men om inte - fridens! Och jag ska givetvis försöka berätta mer om hur jag kickstartar skrivprocessen, Flora, men först ska jag bara ta reda på hur jag faktiskt gör, heh. Det känns ärligt som jag mest bara sitter och lider tills klockan är så mycket att jag måste skriva något.

Det är måndag och jag har ner håret! Så här ser det ut:

Skärmavbild 2019-04-08 kl. 11.47.47.png

Härlig 2005-ig aura med Photo booth-foto och ledsen titta-ner-min. Men det här var alternativet:

Skärmavbild 2019-04-08 kl. 11.52.47.png

Min bästa prata-med-Anniina-och-inte-låtsas-om-att-jag-tar-selfies-samtidigt-min. Det lyckades inte så bra, hon förstod ändå vad jag höll på med. Varför är det så pinsamt att ta selfies? Skulle nästan aldrig våga ta en selfie in public på det där utsträckta arm-sättet som folk gör.

I natt drömde jag att en bekant till mig som jag haft lite meningsskiljaktigheter med (läs: jag stör ihjäl mig på den här människan men kan inte heller cutta bort människan ur mitt liv pga det inte alltid är så lätt) kom hem till oss i något ärende samma kväll det var Eurovision-final. Jag försökte vara artig och inte sjasa iväg henom och det urartade så att jag till slut blev tvungen att sitta och titta på Eurovision - min heligaste tv-kväll! - med hen och hen frågade en massa om alla bidrag och störde mig i mitt live-kommenterande på insta stories. I drömmen var också Finlands bidrag tre damer i 60-års åldern med feta armar, mycket smink, glittriga toppar och stelsprayat hår som sjöng nån vemodig sång på finska. Jag kommenterade “Finlands svar på Kicki, Bettan och Lotta”.

Jag vet att det är det teh-rååh-kigaste som finns att lyssna på andra människors drömmar, men den här kändes så märkligt äkta och typ… Som att jag inte alls hade blivit förvånad om det hände. Det är också det som är orsaken till att såna här situationer uppstår regelbundet i mitt liv (om nu aldrig så extrem som denna) att jag har så svårt att säga nej. Så sitter jag där och surar över att folk inte fattar. Det är nog något jag måste jobba på. Skriver upp det på veckans to do-list.

I alla fall, den här veckan kommer jag att jobba jättemycket och det är väl ungefär det då. Vi har ganska mycket på gång inom ordkonsten, både administrativt och riktig ordkonst. Dessutom är jag mitt uppe i redigeringen av manuset och har ett skypemöte angående en grej jag ska göra till hösten och en deadline för en tidning jag ska göra pyssel till. Busy, busy bee.

Och så är det ju faktiskt VAAAAAAL på söndag och jag ska va valfunktionär, vilket alltså betyder att jag sitter och tar emot röster i en vallokal. Det låter tråkigt, men det är faktiskt ganska kul. Man känner sig lite som demokratins väktare eller nåt sånt, allt är så högtidligt och viktigt. Hade tänkt skriva mer om valet och eventuellt till och med intervjua en del kandidater, men jag har faktiskt inte hunnit. Skulle ni vilja att jag skrev om hur jag tänker när jag röstar? Eller vill ni hellre att jag skriver om t ex vilken parfym jag har på mig idag? (Viktor&Rolf Spicebomb, en herrparfym som i små doser doftar den FÖRFÖRISKT på mig).

Och till sist - så kul att så många ville vinna Män kan inte våldtas! Jag lät Anniina hjälpa mig dra en vinnare och denna gången blev det:

Skärmavbild 2019-04-08 kl. 12.12.24.png

Grattis Nina-Marie, jag mejlar dig!

Nu ska jag gå och äta lunch, jag ska äta lasagne idag yummie yummie yummie.

Skärmavbild 2019-04-08 kl. 12.37.14.png