Måndagen kom och gick utan att jag riktigt hann skriva mitt traditionella början av veckan-inlägget. Orsaken var en sjuhelvetes jobbdag med inte mindre än tre workshops med allt som allt 80 barn. Det kan vara kul med såna dagar ibland också, så man vet att man lever, men det ger v förklarliga skäl inte så mycket tid över för bloggande och sånt.
Idag jobbar jag hemifrån däremot, efter helgen md överraskningsfester, deadline-ångest, gäster hemma och valarbete och gårdagen då kände jag att en lite lugnare dag var på sin plats. Jag har en massa att göra, så jättelugnt blir det nog knappast, men det är mest det där att jag behöver få lite egentid och inte träffa så mycket folk. Hittills har dagen varit perfekt, jag har vaknat i tid efter en TOLV TIMMARS NATT (somnade nästan direkt jag kom hem igår) och ätit frukost och dricker kaffe nu och det är bara så skönt att sitta för sig själv i pyjamas och jobba.
Medan jag låg och sov igår kväll, tidigare än vad jag somnat på fler år brann Notre Dame. Jag har egentligen inga känslomässiga band till själva byggnaden, men det är något med nästan tusenårig historia som brinner upp som får det att eka i mig. Eva brukade alltid reta mig lite förr när vi bodde i Åbo, för hur uppspelt jag blev av Domkyrkan eller slottet och de vingslag av historien som jag tyckte mig känna fladdra förbi när man vistades i eller runt byggnaderna. Det är nåt mäktigt med linjer som går genom historien man kan vara en del av och det är något märkligt när en sån linje bryts, framför ens ögon. Det händer så tyst och så storslaget på samma gång. Något som alltid varit som plötsligt inte är längre. Och ändå fortsätter jag sova, fortsätter tv:n sända program, fortsätter kaffet smaka likadant. Vecka sexton rullar på.
På fredag åker vi till södra Sverige för ett förlängt påsklov, men vi tar tåg + båt + tåg, så vi är inte framme i Ronneby före på lördag kväll. Det låter kanske fånigt, men jag ser såååå fram emot själva resan. Ska packa väskan full med böcker och godis. Visst tar det längre att inte flyga, men man får ju göra resan till en del av resan, så att säga. Ser också så klart fram emot att träffa alla i Blekinge och Skåne, har inte varit där på ett år.
Före det ska jag förstås jobba, lämna in manuset och ha avslutning med Arbis-kursen. Och så ska jag... Nej, men det får ni höra mer om redan imorgon.
