Hej kompisar! Visst känns november som en enda stor dementorattack, all ork och all glädje ba *slurp* ut ur huvudet. Det känns som att allt jag gör these days är att motverka lejdo på olika sätt. Som idag:
Klädde mig som en optisk illusion i beige - min älskade kappa (som passar till ALLT) och en leopardklänning och en leopardscarf. Mönster plus mönster lika med sant. Det är mitt hemliga trick: alltid när man känner sig som tröttast; klä dig som piggast. Eller addera läppstift till en annars trött look. Det lockar bort blickarna från påsar under ögonen och hängande axlar. Nu kanske beige inte känns som en jättepigg färg, men ärligt - skulle ni vilja se den här mönsterkombon i en skrikigare färg? I think not.
Och mina flaxiga Adidas Falcons till det. Beige och rosa tillsammans- inte helt fel. Bra färgkombinationer gör mig alltid glad.
En annan sak som alltid gör mig glad och jag försökte mig på idag är pasta. Jag kom på igår att det är hundra år sen jag lagat vad jag en gång i tiden reklamförde här på bloggen som ”min bästa pasta”. Så idag fick det bli den te meddag.
Sicken tur att man bloggar och kan gräva fram favoritrecept när man glömt bort dem. Fast den hör gången gjorde jag den med spenat istället för grönkål, för det var det jag hade. Gick hur bra som helst det också. Tricket är att krydda så mycket att spenaten bara anas. Det blev skitgott.
Fast bäst av alla beprövade metoder mot dementorväder hittills har Den Mysiga Ljudboken varit. Just nu slalomlyssnar jag på Stina Wollter Kring denna kropp (som jag inte hört tillräckligt mycket på för att uttala mig om än) och DEN LJUVA PÄRLAN OCH BÄSTA MEDICINEN MOT ALLT EVER How to eat av Nigella Lawson, inläst av Nigella själv. Det må vara en receptbok, men det är så mycket mer än så. Nigellas matprogram har länge varit mina go to-klipp på Youtube i tider av tröstbehov, om ni inte fattar varför orkar jag inte förklara. Man fattar, eller så fattar man inte. Att höra hennes sensuella röst förtroligt viska nån anekdot om när hennes mamma vispade maränger - det bemästrar de flesta dementorer.
Så på sätt krigar jag vidare.
Nej, alltså förlåt, nu använde jag ordet ”kriga” ironiskt på ett sätt som jag och Pär brukar göra sinsemellan men som jag nu insåg inte funkar att göra utan förklaring. Förklaringen är att både jag och Pärry avskyr det här trenduttrycket ”kriga”. Jag ska kriga för dig och vi krigar tillsammans och bla bla bla... Det är så fånigt. Ingen behöver kriga för mig, thank you very much.
Det om det - imorgon är det fredag! Till och med i detta kaamos tycks fredagar glimra till lite i kalendern. Vad ska ni göra i helgen? Kan ni inte berätta?
