Minns ni trion Cleopatra som hade en eller två hits sent nittiotal? De hade en låt som gick typ “cleopatra comin at ya” nånting och jag började tänka på den nu när jag tänkte skriva vecka elva coming at ya. Vi tar en paus och ser på videon till den låten, alltid kul med lite nittiotalsnostalgi.
Okej, vad skulle jag skriva nu då? Den här veckan, ja. Först och främst; Kulturfonden borde komma med sina beslut denna vecka och det gör ju förstås att det känns extra spännande, trots att det egentligen är en ganska vanlig vecka. Jag vågar som vanligt inte hoppas på nånting, men hoppas ju ändå på nåt sätt. Det hade hjälpt enormt mycket till vid olika beslut gällande livet och framtiden som behöver tas så småningom om man hade fått ett aldrig så litet arbetsstipendium till exempel. Annars får man väl försöka lösa det på andra sätt.
Imorgon ska jag i alla fall till Närpes bibliotek klockan 18 och prata med Hanna Lagerström om hur det är att debutera som författare. Kom gärna dit om ni har vägarna förbi! De bjuder på kaffe med dopp står det i infon, så om inte för nåt annat så. Ska hur som helst bli kul att åka till Närpes, har typ aldrig varit där förr, förutom att man stannat på Tomaten nån gång när man kört ner till Åbo.
På lördag är det Kulturkvarteret Södermalm här i kulturella kvarteret Södermalm och hela campus är så klart med och under hela campus hör ju också ordkonsten. Så lördag sitter jag och Anniina 10-15 och gör ordkonst i Campus Allegros aula.
Slut på reklam för grejer jag ska delta i.
Utöver det hoppas jag det blir en lugn vecka. Jag inledde den imorse med att va till simhallen med Emmi och simma så nu hoppas jag att resten av veckan ska gå i nån slags motionssimmartakt. Låg hela dagen igår på soffan och såg på Sopranos, min största bedrift var att jag målade tånaglarna. Såna dagar är visserligen sköna och nödvändiga, men jag undrar om det inte är mer hållbart med att dela upp slappandet i mindre portioner, men oftare? Och inte köra speedway sex dagar i veckan och sen inte ens stiga upp en dag. Ja, jag vet inte.
Förresten, två grejer angående bloggen:
Tycker förra inlägget blev lite pinsamt. Dels för att gensvaret visar på vilket övermod jag skrev inlägget i; jag har helt enkelt inte det läsarunderlaget som t ex Sandra har och det vet jag ju, därför brukar jag undvika såna där upprop. Nu har jag fått in ett par svar och de är jag maeget maeget tacksam för men tycker inte det håller för att sammanställa till ett eget inlägg ännu. Dessutom såg jag att Peppe hade postat ett snarlikt inlägg (bara bättre formulerat) typ nån dag innan mig och det var verkligen inte meningen att härma henne men högst antagligen har min scatterbrain registrerat inlägget och gjort om det till ett “eget” påhitt. SKIT SAMMA jag tycker bara det är pinsamt och att jag dessutom dryftar nån slags idé om en egen facebook-grupp VEM TROR JAG ATT JAG ÄR. Får såna skamsköljningar att jag måste sjunga högt för att inte förgås. Nu vänder vi blad, som kungen sa och tänker på nåt annat.
Jag har sammanställt en slags CV här på bloggen. Jag har inte haft en uppdaterad CV sen jag 20 typ och det har varit något jag skämts ganska mycket för. Samtidigt har jag tyckt att jag inte har något att visa upp eftersom jag inte har nån utbildning och eller nåt och det jag har att visa upp är sånt som inte går att riktigt fatta kort på en A4. Jag tycker ibland inte riktigt jag gjort något med mitt liv sen jag tog studenten. Jag har mest bara ströjobbat och härjat runt i tio-femton år men när jag bestämde mig för att sammanställa sånt som kunde vara bra att ha på CV:n så blev det ändå rätt mycket?! Det är ingen traditionell CV, men jag är ganska nöjd. Jag tror det var viktigt att samla allt från de senaste åren på ett och samma ställe. Inte för att jag kanske får nåt jobb via det, men för min egen skull. Ni får gärna ta en titt, där finns länkar till en hel massa texter och intervjuer med mig. Kanske inte typiskt cv-material, men man tager vad man haver och vad jag haver är noll utbildning och cirka 100 hits i Yles arkiv :-)))
Vi hörs i veckan!