... men ett jättekliv för mig!
Jag har hållit workshop på finska idag för första gången! Nä, nu ljög jag, jag har hjälpt till med en workshop idag. Men på finska!!!
Som Larsmo-bo med make och mamma från och i Sverige är min finska ganska obefintlig. Och om min finska är dålig, så är det ingenting mot vad min tröskel att våga prata är hög. Det ska nästan till tvåsiffrig promille för att jag ska släppa till. Jag veeeet inte varför det är så när jag har noll problem med att försöka prata andra språk. Jag har t o m stått en gång och försökt hålla en konversation på portugisiska - ett språk jag enligt DuoLingo är 2% flytande i. Men vadå, man försöker ju!? Men finska - nej nej, då låser det sig plötsligt.
Jag har som nyårslöfte att våga prata mer finska och jag har börjat lite försiktigt med att blanda språk ganska hejvilt när jag pratar med min finska kollega Anniina. Jag skulle nästa säga att det liknar mer meänkieli det jag pratat med henne, jag slänger in svenska ord när jag inte kommer ihåg eller kan det finska. Ibland tar jag till engelskan. Det går hur bra som helst! Det låter säkert lite efterblivet, men det går!
Idag skulle vi hålla tvåspråkig workshop på biblioteket utgående från Prilliga Prinsessboken av Anna Sarve och Sanna Mander - eller Prinsessakirja som den heter på finska. Jag skulle ha hand om svenska barn och Anniina finska. Inga konstigheter.
Men så kom det bara finskspråkiga barn.
Min första tanke var, ja men då går väl jag då. Men så tänkte jag - va fan, live a little. Anniina höll ju i det mesta, men vart efter vågade jag säga lite saker och läsa högt ur Prinsessakirja och fråga barnen nåt smått. Och dom lät mig hållas. Det är ju det som är det bästa med barn - dom låter alltid en hållas.
Jag kom just hem efter workshopen och jag upplever nån slags adrenalinrusch utan dess like. Jag har pratat finska så folk hör!!!! Jag har till och med skrivit en liten, liten berättelse på finska. Så without further adoo, här är Ellen Strömbergin ensinmäinen suomenkielinen teos:
