Hej hej hallå dagboken! Tillåter ni mig att slänga ur mig ett par högst impulsiva och ofärdigtänkta tankar? Jag har nämligen tänkt på det här med personlig utveckling och grejer kring det och känner för att uttrycka mig lite hejvilt utan att va riktigt klar med tankegången.
För nån vecka sen hörde jag ett nytt ord av en bekant: ambivert. Det är alltså namnet på såna som varken är extroverta eller introverta. Först tänkte jag: aha, det är det jag är! Äntligen en kategori för unika lilla mig. Sen började jag tänka på hela det där uppdelningssystemet.
Det kanske inte är direkt kopplat till det du tänker på när du tänker på personlig utveckling men för mig hänger det absolut ihop. Det är liksom del av samma trend. Trenden om att ~*lära känna dig själv*~.
Jag är både en bohem och en neurotiker. Jag oroar mig för allt och tar ofta projektledarrollen SAMTIDIGT som jag är en slarvig, oborstad, obrydd typ som tycker få saker i livet är en big deal. Jag är både en dramaqueen och en stoiker. Jag lever för skvaller och älskar stora uttryck, samtidigt som jag helst smälter in i mängden. Jag är både feg och modig, både en optimist och en pessismist.
Jag har alltid svårt att bestämma mig för alternativ i olika Vem är du?-test, för ofta känns flera lika sanna och lika rimliga. Får kortslutning i hjärnan när det är ”beskriv dig själv med tre ord”-tajm.
Det är inte det att jag tror jag är väldigt mycket mer mångfacetterad än andra, jag tror inte jag är en snöflinga. Det är bara systemet som är så LOL. För vem är bara tre ord egentligen? Vem är 100% nåt och 0% nåt annat? Och även om nån är det (I can hear the ”men jag är totally introvert!!-kommentarerna rulla in) - SPELAR DET NÅN ROLL? Vad har du för praktisk nytta av det?
Jag tror inte heller på det här ”Omgiven av idioter”-snacket, om att det finns fyra olika färger man kan va och that’s it. Jag tror inte det finns nån enkel och instrumentell lösning för att förstå eller kommunicera med sina medmänniskor, tyvärr. Sen ska vi inte prata om den här jävla införstådda rangordningen i såna system. Det är ju fan så mycket finare att va introvert än extro.
Jag är SÅ TRÖTT på vår samtids behov av att kategorisera in folk i introvert-extrovert-liknande diagram eller färger eller whatever. Som att en människa skulle vara så enkel! SOM ATT DET SKULLE VA SVART ELLER VITT. Alla människor är många olika saker och hur man är beror ju på vem man har runt sig.
Jag tror ärligt talat tror jag inte på nån slags nytta med sånt definiera dig själv-krafs. Jag sitter här belåten i mitt glashus och slänger smågrus vilt runt om kring mig, för jag är den första att glatt klicka in mig på alla möjliga ”Välj en frukt och vi berättar vem i Spice Girls du borde ligga med”-kind of quiz. Men jag är trött på det i alla fall! För det gör ingen nytta, förutom att eventuellt ge dig en känsla av att du är ett steg närmare kärnan i dig själv och kanske, kanske ge dig en falsk känsla av tillhörighet och gemenskap som du saknar i dagens globaliserade och individualiserade samhälle.
Jag hatar lite att personlig utveckling idag är en mångmiljon-industri. Det är inte det att jag är emot att människor utvecklas, herregud så konservativ är jag inte. Men den slags forcerade varianten som består av den här flodvågen av självhjälpsböcker, youtubeprofeter, instaquotes och framgångsrecept suger hästballe om jag ska va helt ärlig. Jag tror inte att den slags navelskådning hjälper dig att bli en bättre människa, om det är det som är målet. Och vad är en bättre människa?
Jag tror helt enkelt inte på snabba, smärtfria lösningar. Livet ska ju inte vara smärtfritt. Det är slitigt att va människa och det är slitigt att umgås med människor. Men det är ju också i det mellanmänskliga som lärdomarna finns. Lärdomarna om andra och om dig själv. Men det är nog inget man kan lära sig ur en bok. Eller jo, i skönlitteraturen finns det nog lärdomar att hämta men det är ju också en del av det mellanmänskliga.
Correct me if I’m wrong, men är inte LIVET i sig personlig utveckling nog? Det finns ju inget slutgiltigt pris, man ska bara leva. DET FINNS INGET FACIT och det suger JAG VET, men man måste bara igenom det. Det är som den där Mora Träsk-låten. Livet är en jävla tigerjakt, både för extro-, intro- och oss vanliga dödliga ambiverta.