Ja, vad fan, fyller man 36 så gör man. Och det gör man, nästa vecka. Kommer inte fira så stort, tror jag. Ska ta mig en ledig dag och plantera träd har jag tänkt.
Här är grejer jag önskar mig, men på inget sätt förväntar mig i år. Så att motherfucking säga.
Min kompis Martina pratade senast vi sågs om hur hon vaknar till åttans nyheter varje morgon och att hon sen har sin väckarklocka på mobilen att ringa en halvtimme senare och jag kände: detta är lösningen. Hatar att vakna till alarm, känns som att jag börjar dagen med stress i systemet. Vet inte varför jag inte tänkt på klockradio tidigare, men nu jävlar! ÄR eventuellt till och med sugen på en sån kombinerad klockradio/lampklocka vet ni. Jag tror Pär har just den här önskningen under kontroll, men vad vet jag. Jag har ju bara påmint honom en gång om dagen i en vecka om klockradion.
Jag har förälskat mig i en pissdyr halsduk och jag hatar att jag inte kan sluta tänka på den. Den skulle också va SÅ fin till min gröna vinterjacka och den kombinationen haunts me at night. För tillfället har mitt shopping-samvete Nikko förbjudit mig att köpa den, men om jag fortfarande tänker på den när vi är Wien ska jag köpa den där har jag (i stolt samarbete med Nikko) tänkt. Min erfarenhet är att det är värt att köpa en dyr grej man verkligen vill ha istället för nån liknande billig grej som för evigt kommer kännas som en kompromiss. Men för att veta om jag verkligen vill ha den här halsduken, eller om det är en tillfällig förälskelse måste jag hejda mig lite. Men, om nu nån vill ge mig den i födelsedagspresent: who am I to stop them?
Den här parfymen sniffade jag på i Helsingfors senast jag var där (och gick in i en affär för att eventuellt känna på den där jävla halsduken). Den var go, hade inte haft nåt emot att presentera den för mina andra parfymer.
Ja, på tal om träden jag tänkte plantera, önskar mig följande:
1 plommonträd
1 äppelträd
2 svartvinbärsbuskar
1 krusbärsbuske
… och kanske en liten körsbärskvist. Eller nåt annat kul i frukt- och bärväg.
… Sen kommer jag ärligt talat inte på så mycket mer. Varför är det alltid så svårt att skriva önskelistor? Det känns som att jag säger minst tio gånger om dagen att jag vill ha nåt särskilt. Det är inte ödmjukhet, bara tankspriddhet.
Men man kan alltid ge mig teckningar, washi-tejp, hembakade grejer, blomlökar eller fina recensioner för boken som kommer snart. HEHEHEHEHE.