Eller ja, sex egentligen, vet inte vad detta årets vapp blir till ännu, men jag har fest hos grannen på schemat. Men hittade det här inlägget på min förra bloggadress och tänkte återvinna det. Det är alltså utdrag ur mina gamla bloggerier, vad jag skrivit om eller på just vappen. Varsågoda.
2008
Bodde i Åbo med kämppis, satt i föreningsstyrelse och jobbade som frilansande servitris. Vantrivdes med det mesta men hade ändå fruktansvärt roligt. Ett halvår efter det här mådde jag så dåligt att jag knappt gick ut, ljög för mina vänner, stirrade blint på studieböckerna utan att kunna öppna dem, slutade sova, slutade äta och skar små, små hack i mina ben varje gång jag duschade. Åbo var länge bara ångest för mig, men nu är det Littskap. Så skönt när man märker hur gamla demoner försvinner. 04:30 jag vaknar av mensvärk. kan inte somna om. duschar, läser och sminkar mig. 11:00 champagnefrukost med sigma bakom sibbe. mycket folk, mycket sol och lite öl. 14:00 champagnefrukosten pågår, men jag&E söker skydd inomhus en stund, solen är ganska obarmhärtig på otäckta huvuden fulla med champagne. 15:30 jag söker mig hemåt för en dusch och en power-nap. E far så länge en sväng till vårdberget för att lyssna på S&S:s musik. 16:30 min power-nap avbryts av E som kommer hit för att duscha och dricka vodka. 17:30 vi är sena pga vodka och duschar. både E&jag är lagom berusade och lagom borta. vi rusar (eller försöker åtminstone) till vårdberget. 18:00 mösspåläggning. 18:30 jag och E är maege maege fulla. eller, E är värst. eftersom hon skålar i kossu när andra skålar i champagne. jag försöker hålla mig lite i form eftersom jag ska i jobb nästa dag. 18:45 vi träffar V, M och J. 19:30 hemma igen med massa folk, jag har fest. det sker. dricker lite mer, pratar en massa, röker way to much. men är det fest så är det. känner ingen här på min egen fest, förutom sigmaiterna. 01:30 jag är ensam igen, eftersom jag behöver sova. jag försöker sova. 01:45 M kommer hem en sväng med nån och för en himla massa oväsen.
----
10:00 stiger upp för att möta en ny (arbets-)dag. 10:30 det ringer på dörren. jag öppnar i pyjamas och oborstat hår i tron att det är E. det är det inte. det är nån (micke? nicke? nåja, nånting..) som glömt sin väska här. han ser rädd ut. 11:30 jobb. det är helt okej. får äta av buffén sen som är underbar. speciellt om man är van med nudlar tre gånger om dan. har dessutom helt ok lön när det är röd dag. 18:00 slutar jobb. får champagne av chefen som tack och bestämmer mig för att inta denna champagne vid J. sagt och gjort. ---- 01:45 J, M och V går till åbo diskotek. jag går hem, eftersom jag har mina servitriskläder på mig. på hemvägen känner jag mig verkligen sådär som den där trötta servitrisen på väg hem. går förbi massa fullt folk, mina fötter är kanske lite svullna, är lite irriterad och kedjeröker. men det var fint. löven på träden är så nyutspruckna att de såg självlysande ut mot åbos natthimmel.
2009 Jag hade just flyttat tillbaka till Larsmo, jobbade inte, studerade inte och mådde väl inte så jättebra. Den där akuta ångesten var borta, men jag var väldigt vilsen. Visste inte vad jag ville göra eller hur jag skulle göra det och fyllde min tid med att söka, söka, söka. Och lealöst sitta vid Friends med en cigarett i handen. En av vännerna jag festade med detta år finns inte mer och det gör mig så ledsen att tänka på. Så underligt över hur olika vägar man hamnar på, trots att man började på samma vappen-fest, tre år tidigare.
jag sitter ensam uppe, vår tonårsfest gick över förväntan och alla sover, alla mår bra och alla lever. speciellt jag, jag känner lite livet i mig, fast det är lite kallt och fast jag är mer än lovligt full. man borde inte vara så illa däran klockan åtta en fredagmorgon, det är dekadent och inte på det charmiga viset.
men runt kring mig snarkar människor som ligger nära hjärtat på mig och varenda en av deras andetag är fina att lyssna till, varje litet snus är en försäkring om att allt är bra. så ser himlen ut för mig, ett stort rum var alla du tycker om sover gott, som barn, och du kan bara gå runt och se på dem, lyssna på deras andetag och kanske ta en tugga av sockervaddsmolnen som flyter kring. det gillar jag.
om jag ska vara konkret har kvällen erbjudit karaoke (inte för min del) vid diiva, garderobsprat med J, en gravidmage, några vanliga magar, kossu peach - don't try that at home, hyi helvete vad sött! - och en och annan cigarett.
och lite bekräftelse om att min töntiga moderlighet inte är förgäves, det är skönt att höra. och nu sover alla. ska röka en cigarett till, kanske läsa ett kapitel eller två i någon väl vald bok och förhoppningsvis vaknar alla imorgon och jag kan gå och lägga mig.
2010 Jag bodde i Hannover, jobbade med barn och trodde jag hade lyckats fly från allt och bli lycklig. intalade mig själv att jag mådde bra, men klarade inte heller av att tänka på finland. älskade tyskland (gör det ännu) och hade i hemlighet bestämt mig för att stanna där. Var upp över öronen kär i D som jag bodde ihop med och hade ingen aning om att vi skulle göra slut bara några dagar efter jag skrivit det här och jag skulle flytta tillbaka till Finland och inte prata med honom på nästan två år. Idag säger jag; good riddance.
jag tycker lite extra mycket om dig för att... ... du fragar mig före du gar och handlar, behöver du tamponger? helt ogenerat. ... ditt finporslin har DDR-stämpel. ... du beskriver din DDR-barndom som lycklig (du "sparkade boll och pallade körsbär") och när jag blir upprörd av tanken att nagon kan ha varit lycklig där och fragar "är du kommunist eller socialist eller nat, vad är du?" sa svarar du "människa?" ... du ska lära mig hur och var man samlar örter och bär i sommar. ... du tillbringar lang tid med att läsa om asar och ragnarök och audhumbla och jag vet inte vad pa wikipedia efter att jag har försökt förklara veckodagarnas namns betydelser pa svenska at dig. ... du pratar med din kompis i telefon och avbryter honom med att säga "shit, vet du vad jag helt glömt berätta, jag har ett spöke i köket!" ... du tycker att jag har fruktansvärd musiksmak, men erbjuder mig en crashcourse i musik. ... du alltid fragar vad jag läser även om det inte intresserar dig. ... du beställer skivor som best of nan jävla japansk trumma och en inspelning av nan orgelkonsert i san fransisco bara för att testa dina nya högtalare.
2011 Bodde jag i larsmo, var fortfarande "bara" praktikant på AE, läste väldigt mycket och såg en hel del film. Mådde bra, låter det som. Och ibland tror jag att det är här någonstans mitt nuvarande liv började. Som jag kämpade för att bygga upp ett hållbart liv, rusade med huvudet före in i det nya som kändes så bra. Synd bara att jag glömde bort att rensa det där huvudet innan jag gjorde det.
idag är det bokens dag, det kommer nytt avsnitt av "glee" och det är precis en vecka till eurovision-paradiset (stor genomgång på kommande, ta det lugnt) drar i gång på fullt allvar. det ska naturligtvis firas. förutom min första och sista medverkan i en tidning - jag kan bara inte vara på bild, nej, nej, nej - så tänkte jag slänga gustav vasa och hela svenska historien åt fanders. mitt fackboks-sug tog slut lika snabbt som det började. det här blir alltså första boken i år jag påbörjar men inte avslutar, vilket naturligtvis ger mig enormt dåligt samvete, så kanske jag ändrar mig än. men "the passage" har legat och väntat på mig nu i tre veckor. det är dags. och så ska jag naturligtvis se på "glee". *välbefinnande-kurr*
2012 Bodde jag där jag bor nu, jobbade där jag jobbar nu och hade det i det stora hela ganska bra. Jag skriver här att jag tror det blir en bra sommar. Det blev det inte, så värst. Någonstans strax efter det här började det krackelera även om jag inte kan namnge ett datum jag blev utmattningsdeprimerad. När jag väl kommit in i en vardag och en rytm jag trivdes i kom allt det andra i kapp mig. Jag tror det är så det funkar i alla fall.
jag önskar att jag vore en sån som tog bilder på fester och sammankomster och bruncher och bilhäng, så att jag kunde visa t ex hur mysigt vi hade det igår. världens mest avslappnade vapp någonsin - och kanske en av de bästa också.
det är en ynnest att ha goda vänner som man kan sitta och dricka öl och prata skit med i flera timmar, iklädd för korta joggingbyxor och håret fäst i en samurajtofs mitt på huvudet. att man kan strunta i sminket och kläderna och hållningen och bara sjunka ihop i en hög på soffan och skratta tills varje muskel krampar. dra opassande skämt i en hel timme utan att någon tröttnar.
att sen vakna och tillbringa första maj med att äta pizza, glass och kladdkaka (måste väl påpeka att det var min syster som bakat kladdkakan, alldeles själv), köra runt i flera timmar och kedjeröka och svära över lokaltidningen (det i sin tur är värt ett eget inlägg i en mycket surare ton), hälsa på pappa och skvallra om bysbor och andra byars bor och bara vara. det behövs såna dagar.
jag har visserligen varken tvättat kläder, skurat köksgolvet eller skrivit klart till mina två deadlines, men det gör ingenting. ännu är det många timmar till midnatt och som christer björkman påpekat; imorgon är en annan dag.
så ni får bara tro mina ord när jag säger att min vapp och mina vänner var och är alldeles, alldeles underbara. och jag tror det här blir en fantastisk sommar. 20132013 års vappen hade jag just och jämnt börjat stiga upp ur den där pölen jag var hösten och vintern innan. Jag skrev attjag "mår så där, jag har bättre dagar, jag har sämre. Det tar tid att bli frisk, men jag kommer bli det. Och jag har det bra. Ett bra jobb, fina vänner och familj, sprängfylld bokhylla och två söta katter. Och ett stigande hopp om en riktigt bra framtid. Jag skulle välja vappen 2013 framför vilken annan vapp jag skrivit om här. Och det är bra." Spoiler: Jag blev frisk.
igår åt jag mat med syrran och brorsan här hemma hos mig, försökte mig på att göra amaretto sours och lyckades väl inte allt för bra, så gick över till cokis och chips istället många timmar innan läggdags. pratade i timmar om bl a brudklänningar, barndomsminnen, torrkakor, spottkoppar, korsetter och laestadianer. sen somnade vi alla tre här till stephen frys trygga röst.
idag har jag inte gjort något alls. känner mig febrig och halsen och öronen kliar. så ingen bild från i år. ni vet ungefär hur jag ser ändå, eller hur?
2014
Och nu är vi här. Ni som läser vet ju hur det är. Nästan bara bra. Även om jag ser för jävlig ut på den här bilden, hehe.