Fakta nummer 1: Jag har flera Whattsapp-chattar på gång som hade gjort sig bra som poddar. Samtal som sträcker sig över veckor och i det stora hela består av screenshots och länkar med kommentarer som jag föreställer mig är "dräpande" och "pricksäkra", men som oftast består av ett "LOL" eller "omg". Ändå tänker jag på de här Whattsapp-chattarna som bra podd-material, podden skulle oftast pitchas som "två starka röster kommenterar samtiden och kulturen med en dräpande pricksäkerhet". Ibland sörjer jag att ni inte kan ta del av dom pga jag skulle bli hängd för förtal och allmän bitchyness. Imorse blinkade en sån chatt till. Två länkar, ett "LÄS" i versaler.
Fakta nummer 2: jag blev en gång sågad i en recension och det sved så jävla mycket. Grät i typ två dagar och förlorade allt självförtroende. Och det här var alltså bara för en liten novell, en novell jag inte ens lagt så mycket tid på tbh. Det som tröstade mig var att mina nära & kära i typ två dagar upprepade vilken jävla förlegad gubbstrutt det var som hade skrivit recensionen. Att det är klart han inte fattar! Man måste ibland höra sånt när man blir sågad. Det vet jag.
Fakta nummer 3: det är kanske grisigt av mig att lägga så mycket energi på nåt helt annat än att heal the world efter igår och vad som hände. Jag kan inte ens skylla på att det här skulle vara nån slags coping mekanism, för det känns som att det redan runnit av mig och att allt jag skriver om det nu bara är en försäkran om att jag inte är ett inhumant monster som inte bryr mig, för det gör jag. Och hur jag än vrider och vänder på det, att vi måste gå vidare som vanligt och bla bla bla, så handlar det här inlägget om att jag tycker det är mer intressant att skriva om nåt annat än att försöka hitta på nåt om läget som inte redan blivit skrivet. Jag kanske bara ÄR grisig.
Fakta nummer 4: Jag är understimulerad så in i helvete, har legat i sängen i fem dagar och sett på allt vad som finns på Netflix och det mesta som finns på HBO. Jag glufsar i mig minsta lilla smula jag får som innebär att nån känsla väcks i mig. En smula kan vara två länkar och ett "LÄS".
Fakta nummer 5: Okej ännu om igår. När polisen sa att de hade en bild och strax före de gick ut med den så sa jag "snälla gode gud gör så att han är vit". Inte för att det på nåt sätt gör det mindre hemskt eller bättre, men för att jag inte orkar med att alla rasister får vatten på sina kvarnar av att det inte är en vit gärningsman. Det är så snedvridet när det blir så. "Vi"et och "dom"et blir felplacerade. Hörni det nu alla som ska rösta i kommunalvalet imorgon: hur ni lägger er röst i det här valet kommer inte minska eller öka risken för terroristdåd. Det finns inget parti (eller organisation för den delen heller) som kan "skydda" oss. Så släng inte bort din röst på nån idiot från Persut även om hen påstår sig ha nån slags lösning, okej?
Fakta nummer 6: Det här var egentligen vad det här inlägget skulle handla om, men nu har den värsta ilskan runnit av mig pga babblat om så mycket annat och det kanske inte var så stor grej från första början men de två länkarna och "LÄS"et jag fick i morse var en recension och en twitter-tråd om den recensionen. Jag tycker det är ett högst märkligt (så märkligt är det väl inte, det handlar väl om härskarteknik) sätt att ta upp en dålig recension på, oavsett vad man tycker om den. Vad vill man uppnå med det? Man kan kanske inte som trådstartare heller ta ansvar för vart tråden vänder MEN man kan ju avstyra den om det börjar kännas lite för "nämen hörni är det här nu helt okej att vi framgångsrika människor inom området typ offentligt bashar ner en recension skriven av en student". Eller vad vet jag. Jag har inte twittrat sen 2014 för ingen gillade mina tweets nånsin, så idk vad som är kutym där längre. Men jag tänker mig att det inte skiljer sig SÅ mycket från vad som är kutym irl.
Fakta nummer 7 (bonus): Nu ska jag snyta mig. Adios amigos.