Jag har verkligen inga påsktraditioner, påsken har alltid varit (eller efter att jag slutade gå påskhäxa i alla fall) en icke-högtid. Brukar ha årets värsta krapula på långfredagen vet ja, men inte ens det har jag prickat in i år.
Långfredagen gjorde vi inte så mycket, myste med katterna. Kantele är oerhört nöjd med att ha en ny människa att styra och ställa över. Pär är mycket snällare än vad jag är och låter henne hållas på ett helt annat sätt.
Så här ser det ut om man sitter i soffan, vilkeeet jag har gjort rätt mycket i helgen och i fredags. Ja, det ser inte alltid ut så här, allt som oftast är Kantele och Viola invirade i nån dödskamp om Lejonklippan (eller vad kattdjur nu bråkar om) men i stora drag så. Visst har vi ett trevligt hem?
I fredags hade vi också besök kom jag just på, först av Eva och Jaakko och sen av Ronja och Minerva, men som vanligt glömde jag fota dem. Så här är en bild av Eva, för sex år sen, när jag just hade kommit hem från Tyskland och hon mötte mig för frukost i Åbo.
Trevligt var det hur som helst, både för sex år sen och nu. Av Ronja eller Minerva hittade jag inte en enda bild?! Ni får föreställa er två coola bruders i alla fall.
Och så åt vi påskig mat och kollade på första delen av Det mest förbjudna, men i alla fall jag blev inte helt övertygad. God bless Kerstin (och hon som spelade henne) men tyckte det blev lite hoppigt och segt.
I lördags, alltså igår, hade vi bunkrat upp med massa godis on case of påskhäxor. Men det kom inga. Godiset ligger i en gammal grötskål från Dalarna, som härstammar från nån Pärs förfader. Bästa med att flytta ihop är ju att man får ha nån annans fina saker i sitt eget hem. Okej, näst bästa, efter det uppenbara att man får dela vardagen med nån man gillar.
Igår var jag bjuden på afghansk fest, vilket var en upplevelse. Jag:
- insåg hur hopplöst stel och finsk jag är och jag förbannade mig själv extra mycket eftersom jag kom 25 minuter för tidigt och fick vänta på Zahra (som dessutom var 25 minuter för sen) i ett gathörn hundra meter bort från festlokalen eftersom jag inte vågade mig fram. - hur otroligt vackra afghanska festkläder är, kände mig som en grå mus i jämförelse. - åt kött för första gången på kanske... fyra år? Jag vågade inget annat. Det var gott, nån gryta med fårkött och linser, jag ska inte hyckla, men efteråt hade jag en hinna av animaliskt fett i munnen och huvudvärk på kvällen - drabbades lite av panik när de försökte få med mig i dans. Jag har typ tre moves, som alla gör sig bättre på dansgolvet på Melody än bland massa människor som alla rör sig supergraciöst och med såna där fina handrörelser. Ångrar lite idag att jag inte vågade, men så är det. - hade det jättetrevligt och blev fantastiskt välkomnad av alla, om än något utstirrad. Om nu nån trodde motsatsen.
På väg hem från festen tittade jag upp till Maja, där Pär och ett gäng andra hade tillbringat kvällen. Jag stannade och drack kaffe, åt vegansk marängtårta och pratade om kapitalet, gummibåtar och rökning tills vi gick hem, båda nöjda med våra respektive kvällar. Idag ska jag inte göra nåt alls tror jag.