Imorse åkte den här lilla skitstöveln hem till Moldavien. Han på ryggen alltså, inte jag. Jag grät nästan hela förmiddagen, min vana trogen. Om det är en sak jag inte klarar av är det hej då:n. Hej dån:n och Extreme home makeover. Gråter alltid. Men usch, det blir tomt utan Vlaicu. Vem ska nu förse oss med fantastiska oneliners och nya rumänska svordomar? :(((
Men utöver det så börjar det kännas som att jag håller på att vakna upp ur min vårsvacka vilket jag tackar för. 2015 hittills har varit skittungt, mycket för att jag har varit så HIMLA mycket sjuk och hängig, men nu, nu ser jag nån slags ljusning vid horisonten. Att det snart är säsong för havsbad, terasshäng och nypäärona hjälper ju lite också.