När jag nu en gång fått upp bloggångan igen efter jul och nyår ska jag försöka hålla upp den också. Dock är jag strängt upptagen av att äta Menthos (mycket underskattat godis!) och se på Harry Potter-filmerna just idag, så jag passar på att slänga in en vän här emellan. Idag får ni träffa Lisen!
Namn: Lisen.
Ålder: Överstiger siffrorna i mitt skonummer, så det behöver jag inte refogöra för. Men jag klår Ellens morsa med några månader.
Stjärntecken: Lejon
Bor: Hemma. I Jakobstad.
Familj: Päivi och katterna Tiramisu och Isidor, två föräldrar och en bror + familj passar väl att nämna här också.
På internet finns jag här: Som lisqvist på Instagram.
Favoritfärg: Röd
Favoritpopgrupp: Eh. Vi kör oldschool. The Carpenters.
Den bästa låt jag vet: En av dom är Aretha Franklins Say a Little Prayer.
Favoritbok: Janet Frames självbiografi En ängel vid mitt bord.
Favoritfilm:Blade runner. Jag tycker om glada filmer.
Favoritdjur: Katt.
Favoritmat: Etiopiskt, tack.
Favoritdryck: Kaffe.
Det här gör jag när jag inte har fritid: Jobbar på EU-projekt som handlar om kulturell mångfald.
Och på min fritid brukar jag: Alltid lite oklart för mig var gränsen för jobb/fritid går. Läser, skriver, spelar bas, ligger i sängen och kontemplerar världens gång.
Jag tycker om: Att tänka, tala med folk, sova, resa (gärna till Berlin), göra olika slag av musikaliskt oljud tillsammans med andra.
Jag tycker inte om: Folk med mentalt tunnelseende, homofobi, xenofobi och svagt kaffe.
I framtiden vill jag: Skriva mera och göra mera musik.
Så här känner jag Ellen: Jobbat tillsammans på After Eight.
När vi umgås brukar vi: Sucka över respektive skrivprojekt som stampar på stället.
Det bästa med Ellen är: Hon är onekligen både smart och rolig.
Det sämsta med henne är: Tendensen till gnällighet.
Jag tror Ellen tycker om följande saker hos mig: Att jag kan vara rätt uppmuntrande vid behov.
En hälsning till bloggläsarna: Var snälla med er själva. Var snälla med varandra. Utom med rasister. Dem får man smälla till (fast kanske helst verbalt, annars kan man hamna i fängelse).
Ibland brukar jag säga att Lisen och Päivi är lite som ett par extraföräldrar, men det är kanske inte helt rättvist eftersom det på nåt sätt antyder att de skulle vara mycket äldre än mig, vilket de inte är. Däremot har de hjälpt mig så oerhört mycket genom åren, med allt från uppmuntran till att skriva (Lisen fick mig med milt våld t ex att söka in till LittSkap), kontakter till folk (Lisen känner alla i hela Svenskfinland och släkt med ungefär 70% av dem) till att jag fått låna deras bil cirka 1000 gånger. Lisen är, förutom hjälpsam och snäll, klok på ett lågmält sätt som jag uppskattar. Lisen tror sig nog aldrig vara bättre än nån, men är faktiskt bättre än de flesta.