Foto: Frida Holm
Orkar egentligen inte blogga nu heller, men känner att jag måste ge ifrån mig ett litet pip så att ni inte ska tro jag ramlat av pinn. Förra veckan blev helt cray cray med alla förberedelser och alla gäster man vill kramas och prata med. Har heller inte varit så trött jag varit de senaste dagarna efter festen. Någonsin. Att ha en sån här stor fest, där man är festens mittpunkt är 1) jätteroligt och 2) jättetungt.
Jag ska berätta allt om festen, för jag vet att bröllop är guld värt material för en bloggerska. Men just nu orkar jag bara hänvisa er till hashtaggen #brankisbrinner på Insta för lite bilder och be er lyssna på den här fina låten som Jutta, Juri och Andreas överraskningssjöng för oss.
[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/EZWNaGIsBcY/hqdefault.jpg?r=66025]http://www.youtube.com/watch?v=EZWNaGIsBcY[/embed]
Så här skev jag på Facebook dagen efter:
Vid ett tillfälle igår kväll stod jag på ett blinkande dansgolv mitt i Jeppis och hoppade till "We found love". Det skallrade i brandkårshusets fönster. Från nedrevåningen ekade karaokesången. Runt omkring mig hade jag kompisar och familj från alla möjliga skeden och tider i livet. Och så Pär i ett hörn, med immiga glasögon och whiskeyglas i handen och sockersöt som alltid. Just där och då kände jag att vi lyckats med nåt helt absurt - vi har byggt en fantastisk och färgstark och klok krets av vänner och samlat nästan alla under samma tak. I Jeppis. We found love in a hopeless place.
Tack till alla igår, det var det finaste jag varit med om.
Jag håller fortfarande fast vid det. Jag tror jag har haft min livs bästa fest nu.