Jag har förmånen att vara omringad av bra mammor. Kvar i livet har jag en jättefin fammo, en fantastisk styvmorsa, världens bästa svärmor, en klok och snäll svär-mormor och så har jag en mamma, som är så mycket olika saker så jag vet inte var jag ska börja. Men här är ett litet försök.
Det här är min mamma. Och Ernst Kirschsteiger. Visste inte vilken bild jag skulle välja av henne, för hon gillar inte att vara på bild, men jag tänkte om jag visade den här när hon är med ERnst, så kan hon ju inte bli annat än nöjd.
Min mamma fyller 50 i år. När jag föddes var hon 19. Fatta, 19!!! Skulle jag ha fått barn som 19-åring skulle det barnet knappast överlevt första halvåret. Men här sitter jag och jag är ju inte allt för misslyckad som människa. En av mammas favorithistorier att berätta är när vi var med min lågstadieklass och hälsade på hos nån bondgård och en klasskompis till mig frågade henne "ska inte Ellens storasyster också rida på hästen?".
Mina föräldrar skilde sig när jag var 13 och mamma flyttade till Sverige. Jag minns att vi pratade om familjer och skilsmässor på hälsokunskapen i högstadiet nåt år senare och en annan klasskompis sa "jag förstår inte hur man som mamma kan lämna sina barn" bara för att med en skamsen blick se på mig och tystna. Jag tog inte illa upp, för även om mamma flyttade så lämnade hon inte oss. Visst, vi bodde kvar hos pappa och klart det aldrig är kul att va skilsmässobarn, men jag har alltid vetat att mamma got my back om det är nåt.
Det bästa jag lärt mig av min mamma är att en mamma är en människa först och främst. Även om vi kids alltid kommit först så har jag aldrig tvivlat på att mamma har ett liv och en identitet utöver oss. Mamma är frisör och egenföretagare sen många år tillbaka. Hon är också konstnär och målar mycket på fritiden. Annars tycker hon om spirituella saker, Henrik Schyffert, att dricka rödvin och sen några veckor tillbaka sin nya bil. En turkos cab, som hon skickar snapchats på konstant.
Hon träffar också gärna mina vänner och skapar egna relationer till dem. Jag ser på henne att hon riktigt trivs när hon får sitta och prata skit med Heidi eller Nikko eller Pär för den delen.
Hon har alltid sett till att vi har det bra men aldrig varit självuppoffrande på det där utplånande sättet. Jag vet inte om hon skulle kalla sig själv feminist, men hon är helt klart en av orsakerna till varför jag är så övertygad feminist. Det är svårt att inte bli det när man växer upp med en så stark modersgestalt som aldrig varit rädd för att göra det hon har behövt eller velat utan att bry sig om vad normerna sagt.
Mamma är förresten också obrottsligt stöttande och peppande. Skulle jag säga att jag ska bli konstnär, bajsa i konservburkar och fråga om jag får ställa ut dom på hennes salong skulle hon absolut säga ja. Hon är så övertygad om att jag kommer bli nåt stort (dels för att ett medium en gång sa åt henne att hennes förstfödda kommer bli nån man lyssnar på) att jag ibland fått ryta till att jag faktiskt inte är så jävla talangfull som hon tror. Det är en lyx att behöva slå bort överflödig pepp.
En gång träffade mamma Karl Ove Knausgård på en Yohio-konsert. Mamma var där med min lillasyster och Knausgård var också där med nåt av sina barn. De stod ut och rökte samtidigt och efter många kastade blickar på honom närmade hon sig honom och frågade "e de Knausgård?". Han skrattade och sa ja, varvid mamma glatt berättade att hon har en dotter som "OCKSÅ ÄR FÖRFATTARE". Suck.
Det här kanske låter väldigt elakt, men jag är ganska glad att mamma bor i Sverige och inte här. Inte för att jag inte saknar henne, för det gör jag titt och tätt, men för att vi har en mycket bättre relation när vi inte ses jämt och ständigt. Vi brukar kunna umgås 12 timmar innan jag bränner av. Jag antar att det är för att vi är så lika. Ibland ser jag på foton av mig själv och tänker hjälp det är ju mamma. Men också till sättet är vi som två blåbär. Inte allt, för jag är ändå 50% pappa, men många av dom grejer jag irriterar mig mest på med mamma är precis sånt som jag vet finns i mig. Så klart, så är det ju oftast. Men jag har också fått en himla massa bra egenskaper av henne. Och jag är väldigt glad över att jag vara hälften min mor.
Även om jag fortfarande är skeptisk till den turkosa caben.