Go' lördagkväll på er ute i stugorna. Före ni besviket tänker gud, så ointressant liv hon lever som sitter hemma och bloggar en lördagkväll så kan jag berätta att jag var ute igår! Dansade! Drack cider! Likeade lite för mycket på instagram! Blev tårögd när jag försökte förklara storheten i Fattig bonddräng! The usual. Bevis:
Jag med smink, t o m läppstift! Det här var igår, idag är verkligheten en annan. Igår: perfekt shabby chict hår, exakt lagom många dagar since tvätt - idag: bara smutsigt. Så ointressant liv - knappast, pysen. Nu över till de ordinarie skriverierna. Denna vecka har jag
KÖPT:
Det här räknas väl knappast under kulturkonsumtion men jag måste ändå nämna det för jag är så otroligt glad över - mina nya telefon! Jag drämde till och köpte en Iphone 7, state of the art bla bla bla. Jag valde en röd pga 50% stödjer aids-arbete och det bedövar samvetet även om det inte hjälper nån annan, HIv-smittad eller inte och 50% för att jag tycker om rött.
SETT:
Jag önskar jag skulle kunna svara på det här först imorgon, för då har jag om allt går som planerat sett Get out på bio, men istället får jag berätta att jag sett den här inte så charmerande, inte så välskrivna och inte så hippa filmen Blast from the past (1999). Eller Rätt upp i 90-talet som den catchiga svenska titeln lyder. Jag såg den mest för att jag och Linnea pratade (seriöst, vi borde starta podd - är du med Linnea? Ju mer jag tänker på det, desto bättre idé är det här! Jag tänker mig som En varg söker sin podd men på österbottniska. DM for business contact) om dröm- och mardrömsboende och jag uttryckte mig så här:
Och kom senare på att min bild av "atomkrigsbunkrar fron 60-talet" baserar sig mycket långt på den här filmen som jag såg nån gång som ung. Så såg jag att den fanns på Netflix och det ena ledde till det andra och 90 minuter senare kände jag det där vanliga romcom-illamåendet.
Men jag fascineras av att ha den där egna lilla världen där allt man tycker om och alla viktigaste är med. Det känns så tryggt, det är en form av samma instinkt som katter som sover i för små pafflådor har som får mig att känna så. När jag var liten var Musse Piggs husvagn på julafton min högsta önskan. Att man kunde fälla ihop allt och ta med det, till och med himlen och gräsmattan. Även alltid varit avundsjuk på Skalmans skal av samma orsak. Tror det är därför jag är så fäst vid min Iphone, det är ju som att ha allt i fickan. Nåja, en dålig film men om ni ändå blev nyfikna så nämnde jag ju redan var den finns.
LÄST:
Omslaget är bäst på den här boken, men så är det också ett av snyggaste omslagen jag sett. Annars är det en helt okej bok, men ingen stor läsupplevelse för mig.
HÖRT:
Pär köpte Burning Hearts nya skiva Battlefields och fick den i fredags och samtidigt fick jag Solanges A seat at the table som han hade köpt åt mig <3333 Så dom två skivorna har snurrat här i helgen. Men också Thåströms nya singel Utanför Old Point Bar som jag tycker är skitbra som allt annat Thåström gör, men den här låten känns extra haunting pga den upprepade raden "mindre än en fjärdedel kvar". Så mycket ångest i den raden. Här är låten:
[embed width=600 height=337 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/omupXyvV2is/hqdefault.jpg?r=47102]http://www.youtube.com/watch?v=omupXyvV2is[/embed]
Nu ska jag umgås med Pär och katterna. Med den här låtsas-artsy bilden tagen med min nya telefon som får symbolisera att gå vidare i livet eller nåt säger jag hej dåååååååå.
Hej dåååååååå.