kära ni som alla tagit ett par minuter ur ert liv för att skriva under det här. Jag hoppas ni orkar ge ännu ett par minuter ur ert liv och förklara lite saker för mig. Jag är inte arg, jag är bara orolig för er. Hur mår ni egentligen? Vilka trauman har ni tvingats igenom för att få en sån svag tro på äktenskapet, kanske till och med på ert eget? För det måste ju vara det, ni måste ju tvivla så på ert eget äktenskap att ni ser hela den här grejen att andra skulle få ingå det samma som ett hot. Jag förstår kanske inte rädslan helt och hållet, men jag tänker att ni bara missförstått något. Så jag ska försöka hjälpa er. Jag ska försöka förklara.
Tänk er att kärlek, och äktenskap är en dryck. En skitgod, kanske lite kolsyrad dryck som smakar bär. Ni kanske tänker att den drycken bara finns i en begränsad mängd, typ en hink. Och ni kanske tänker att om ni delar ut små skopor åt andra som är törstiga, så att andra får ta del av den här supergoda drycken, så kommer det ta slut. Hinken kommer gapa tom. Jag fattar att det är ett mardrömsscenario, klart man vill ha den drycken för sig själv då. Men vet ni, ni kan pusta ut.
Den där drycken, äktenskapet, kärleken är oändlig. Den är inte en hink, inte en tunna, inte ens en pool att simma längder i. Den är som ett hav. Så även om ni skopar big ass skopor åt alla som vill ha, så kommer ni inte märka nån skillnad. Ni behöver inte vara rädda. Drycken tar inte slut. Ert äktenskap betyder inte mindre fast andra ingår ett. Det ändrar inte er kärlek. Det är lite samma sak med Finland. Finland tar inte heller slut fast man delar med sig åt andra, men okej det är en annan sak, men jag tänkte bara att en konstig åsikt brukar ibland gå hand i hand med en annan. Men okej, äktenskapet. Det är en aldrig sinande källa för kolsyrad bärdryck. Faktiskt, så skulle det inte förvåna mig om det är som alla andra saker man blir lycklig av, att det blir större ju fler man delar det med.
Och när vi har rett ut det, så kan jag inte se några andra orsaker att skriva under trams som det här. Kärleken och äktenskapet räcker och blir över åt alla och vem är ni att förvägra nån något som inte skadar någon, inte hotar något, inte ändrar något annat, än att två skitkära människor får säga ja åt varandra.
Och tycker ni fortfarande det är fel, så ursäkta om jag blir lite fräck då, men då är ni inget annat än snåla människor.