Tacka för alla fina kommentarer och mejl igår och idag. Det värmer verkligen, på riktigt. Tack för att ni är så många som är så förstående och ger mig utrymme att sörja Kantele. Det är inte en självklar sak. Tack också till alla som hört av sig med tips om katter. Vi har nu en plan A, en plan B och en plan C.
Ha en vanlig dag. Jag vill inte vinna nåt, jag vill inte förlora någon, jag vill bara vara. Jag har använt hela mitt känsloregister de senaste dagarna, jag orkar inte mer nu. Jag vill att det ska vara en vanlig lördag, jag vill att det ska regna lite, jag vill scrolla Instagram, jag vill dammsuga, jag vill skriva lite, jag vill laga mat, jag vill bada bastu, jag vill gå och lägga mig tidigt. Jag vill inte ha fler extraordinära omständigheter.
Att megafinnen på min kind ska gå ner. Och att mina ögonlock, tjocka som daggmaskar ska lägga sig och ringarna under ögonen försvinna. Jag vill inte att mitt ansikte ska se ut som en solnedgång i svartvitt längre.
Att ni berättar för mig vad ni vill läsa om. Jag vill att vi fortsätter som vanligt nu här på bloggen, jag skriver och ni läser, men jag behöver lite uppslag.
Bli bättre på att länka till andra och om jag kan, lyfta andra bloggare. Det är väl det enda jag faktiskt tänker förändra i mitt sätt att blogga, nu när jag Årets. Jag skulle nån gång vilja kunna göra för nån annan det Linn Jung gjorde när hon länkade till min blogg allra första gången. Om bloggosfären är ett högstadium är Linn en niondeklassist som utan omsvep och baktankar bjuder in en liten nobody-sjua (jag) att sitta med coola gänget i matsalen. Så vill jag också vara. Men först måste jag kanske bli en niondeklassist vid coola bordet.
Att ni lyssnar på den här låten. Jag skulle vilja att Sarah Klang kom hem till oss och satt vid sängkanten och sjöng tills jag somnade.
[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/N_LbW40EtJk/hqdefault.jpg?r=94363]http://www.youtube.com/watch?v=N_LbW40EtJk[/embed]