Efter att vi blivit vigda på magistraten av häradshövdingen (iklädd mycket trevlig smaragdgrön mantel, den fick mig att tänka på Hogwarts och vem vill inte ha en förnimmelse av Harry Potter på sitt bröllop!?) så tog vi några bilder utanför.
Det är alltså vigselbeviset i håller i, om nån funderar. Sen bestämde vi att gå till Netti, där bjöd våra vittnen på en runda. Blev lite lagom salongs på terassen. Kanske låter lite alkoholistiskt att säga, men jag gillar verkligen den där småpirriga känslan av en cider mitt i veckan. Det det krävs ju att man gör det tillräckligt sällan för att man ska få bästa effekt.
Min telefon ligger inom räckhåll, eftersom det här hade börjar strömma in kommentarer och sms och likes. Vi hade ju kungjort vårt äktenskap (så fjantigt!) på sociala medier och responsen var som en fucking elefanthjord. Väldigt värmande och fint, men också lite förvirrande. Och så blev alla utom Johan hungriga och vi åkte till McDonalds och köpte allt vi var sugna på; burgare, pommes, mozzarellasticks och milkshakes.
Och åkte hem och åt. Här äter jag pommes med ringen väl synlig. Det här är ju för övrigt en tillfällig liten sak, men den ordinarie kommer nog se ut ganska precis likadant. Jag har gått och spretat med fingrarna ända sen jag lade på mig den. Tycker min hand har åldrats åtminstone tio år i o m den här lilla ringen. Sen låg vi och jäste vi på maten i varsin fåtölj, läste kommentarer vi fått av folk och bjöd in folk till vårt Facebook-evenemang, som vi skapade i samma veva som vi offentliggjorde att vi hade gift oss. Vi har alltså fest i början av oktober. En ganska avslappnad och fest-ig fest hoppas jag det blir, inte alls så bröllopsbetonat. Ingen vit klänning, ingen dresscode, ingen bordsplacering, ingen trerätters och ingen brudvals.
Sen skickade vi hem Nikko och Julia och sjönk ihop i soffan och tittade på några avsnitt Mia och Klara. Skrattade så vi grät. Delvis för att Mia och Klara är jättejätteroligt, men också delvis för att vi var så glada. Kantele var också glad som ni ser. Och sen lyssnade jag på poddar och Pär tittade på Opinion Sverige, för hans gamla lärare har utmärkt sig och blivit riksnyhet.
Och det blev vår bröllopsdag. Jag tycker den var alldeles perfekt och precis dom vi ville och som vi är. Lågmäld och vardaglig och lite underfundig och innehållsrik.