Hej! :) Hittade just din blogg. Så då frågar jag just det. Var klipper du ditt hår? Rekommenderar du någon bra salong? :)Tipsa tipsa! ;) /Malin
Haha, oj nej, här har jag grävt min egen grav inser jag. Vet inte varför jag uppmanade till hårfrågor när jag inte har nåt alls att komma med. Min mamma är frisör, min syster är före detta frisör och min brors flickvän är frisör. Så jag borde kanske ha något att komma med, men jag har liksom varit sjukt ointresserad av hår alltid, kanske som nån slags undermedveten motreaktion.
Min syster klipper mig hemmavid och det är en förmån man bara har som familjemedlem, så sorry :/
Mina hårrutiner ser ut så här: Syrran klipper mig då ett par, tre gånger i året och samtidigt brukar hon ibland sätta i lite blonda, beiga eller koppriga slingor, beroende på vad jag är på för humör. Jag tvättar håret ungefär en gång i veckan, om jag vore rik skulle jag använda det här schampot varje gång, men det gör jag inte utan använder vad jag råkar ha (får en hel del prover av mamma så det är verkligen vad jag _råkar_ ha, köper typ aldrig schampo). Om jag orkar använder jag balsam. Samma sak där som schampot, har sällan köpt ett balsam. Efter tvätten använder jag hårolja från antagligen Hårologi eller Nashi. Jag borstar det med en Tangle Teezer efter varje tvätt och sover alltid med håret i knut/fläta. Det är seriöst ALLT jag gör. Jag äger in fön, jag har visserligen ärvt en plattång av min syster, men har aldrig använt det. Använder hårspray och torrschampo ibland (kommer inte ihåg märket, har fått av mamma). Jag har oförtjänt bra hårkvalitet, men jag gör inget för att bibehålla den.
Jag har haft alla hårfärger du kan tänka dig, alla frisyrer du kan tänka dig (inklusive hemmagjorda dreads, heh) och följt de flesta impluser jag fått när det kommer till mitt hår. Nu för tiden är jag lite mer feg, jag har hittat en ungefärlig längd och en ungefärlig färg jag tror jag kommer bibehålla en stund.
Förlåt att jag ledde dig in på den här vägen för att sen göra dig besviken, Malin!
Nä hödö vems dootro e tu?!
och fyra dagar senare av samma signatur...
Visst var jag bra på det här? Ok så riktiga frågor då: (1.) Om du var tvungen att göra dig av med ALLA dina böcker (detta är grymt, jag vet) förutom fem stycken, vilka skulle du behålla? Detta är mer eller mindre ett onödigt krångligt sätt att fråga ungefär vilka dina topp fem favoritböcker är, antar jag.
(2.) Hur doftar amortentia för dig?
(3.) Du har tidigare berättat lite smått om ditt tonårspunkband. Finns det rent av inspelade låtar? Videor?!! Bilder? Låttexter? Vad sägs om ett inlägg dedicerat åt denna historia? Sku va skoj!
(4.) Vad är dina bästa vardagstips? Typ sådär för att få livet och allt vad det medför att bara löpa lite smidigare eller trevligare eller vad som helst. Jag undrar för att du en gång sa att du tycker om att gå omkring och småplocka i ditt hem och att det därför inte så lätt blir så överjävligt stökigt. Hur ska jag också lära mig att tycka om att småplocka?
Och vems dootro e du?! /Linnea
Hej Lintsu! Kul att du hittat hit, hehe. För att besvara din första (och sista fråga): PAPP MIINS.
1. Jag skulle aldrig vilja göra mig av med alla mina böcker, jag får lite panik och ångest inför själva frågan. Jag blir också jättestressad av när nån frågar vilken eller vilka som är mina favoritböcker, jag kan liksom inte bestämma mig. Jag har vissa böcker som kanske nödvändigtvis är mina favoriter till innehållet, men som betyder mycket. En signerad Katitzi-bok i första upplaga som härstammar från mommos, eller mamma fick dne som present när hon var fem. Den skulle jag nog försöka rädda. Sen Kerstin och jag av Astrid Lindgren som min mommo fick till julklapp 1945, den skulle jag också vilja rädda. Men sen är det nog ganska aivan sama. Inte för att jag inte har några känslomässiga band till mina böcker, utan tvärtom. Jag har för många känslomässiga band, jag blir galen av att tvingas välja. Men de författare jag gillar lite, lite extra i min hylla är bl a Donna Tartt, Junot Diaz, Chimamanda Ngozi Adichie, Vilhelm Moberg, Sara Stridsberg, Jonas Hassen Khemiri och Astrid Lindgren. För att nämna några. Du får nöja dig med det svaret.
2. BRA FRÅGA! Amortentia är, för den som undrar, en kärleksdryck från Harry Potter. Den doftar olika för alla personer, berorende på vad som attraherar dem. Jag tror amortentia skulle dofta rentvättade lakan som hängt på tork utomhus, lite hav och lite liljekonvalj och varm kattpäls för mig. Eller pust av Gaultiers Le Classique och cigaretter. Eller pannrum.
3. Eeh, okej. Låt mig först påpeka, bandet jag och min bästis Emmi hade var mer image än band. Vi spelade ju liksom inga instrument egentligen, kunde tre ackord var på gitarr och tyckte mest vi var så coola att vi behövde ha ett band. Vi hette Suck me Stella. Vet faktiskt inte riktigt var det namnet kom ifrån, men nöjda var vi. Vi hade egen fanclub på Lunarstorm (LOOOOL), men ingen hörde nånsin nån låt. Kanske för att det inte fanns så mycket till låt. Vi skrev väldigt många, väldigt dåliga texter och hade "replokal" på Emmis vind. Där satt vi mest och blev inspirerade och tyckte vi var skitcoola. Jag tror Emmi kanske har låttexterna i nån mapp nånstans, kan försöka höra med henne. Finns inga videor, tack och lov, men kanske nån bild. Jag och Emmi gjorde en massa saker som hörde ihop med den här "punk"-attityden, bl a startade feministklubb. Vi var de enda två medlemmarna och det vi gjorde var väl typ att klippa ut peppande saker ur tidningar och klistra in i ett häfte. Ska söka igenom mina lådor i skåpen och se vad jag hittar. Återkommer med inlägg (om jag inte storknar av pinsamhet över min ungdoms hybris)! Bilden ovan är från den tiden, eventuellt lite senare.
Lite pausbilder av katter (och en sovande äkta make) eftersom mina svar blev så långa.
4. För att lära dig tycka om att småplocka ska du skaffa dig ett överjävligt kontrollbehov och en kristlig känsla av att det inte riktigt är okej att slappa om inte allt är i skick. Visst låter det som ett lifehack du bara MÅSTE pröva?
Nej men, så här är det. Jag A V S K Y R att städa. Jag gör verkligen det. Jag är så förbannat lat när det kommer till hushållsarbete, jag hatar att jag måste ge tid av mitt dygn och mitt liv på att göra vårt hem representabelt. Jag ryser vid ordet storstädning. MEN. Jag är mer stressig än lat. Jag får riktigt äkta ångest av att det är stökigt. Jag kan inte ligga och läsa riktigt njutningsfullt när jag vet att det är nåt som borde göras nånstans. Det här är kanske nåt jag borde jobba med, "jag är inte min städning" och hitta värdet i mig själv och bla bla bla men så här är det nu med mig.
Jag har haft och har ännu jätteproblem med att bo tillsammans med nån, för det gör mig så otroligt stressad att nån annan kommer och rör om det jag ställt i ordning. Jag jobbar verkligen varje dag med att inte jaga upp mig över riktigt små skitsaker, som att tandkrämen ligger på fel plats, eller det står temuggar lite här och där eller att vi har olika filosofi kring vad "att diska" innebär. Och Pär jobbar varje dag med att försöka gå mig till mötes lite, även om han inte alltid förstår vad jag stressar över. Det är skitjobbigt att bo tillsammans med nån. Det är så klart också bra på så många sätt att det ändå lätt är värt det, men det är skitjobbigt. I alla fall om man är van med att rå om sig själv och sitt hem.
Angående att rå om ett hem tillsammans ännu så är vi båda två benhårda med att vi ska ha det så jämställt som möjligt. Inte så att vi räknar sysslorna vi gör mellan varandra eller mäter värdet i de olika sysslorna, men mera vilken attityd vi har. Jag vägrar vara tacksam varje gång Pär gör något här hemma och jag vägrar be om ursäkt för när jag inte orkar. Jag vägrar också kalla det att Pär "hjälper till", eftersom det är lika mycket hans lägenhet. Det jag gör ska inte tas för givet bara för att jag råkar vara kvinna och det som han gör ska inte vara som nån jävla bonus jag ska bli gråtmild tacksam över för att han råkar vara man.
Men nu kom jag in på nåt annat här känner jag. Var var jag? Jo, jag hatar att städa men hatar när det är ostädat.
Därför har jag utarbetat det här med småplockas. Att man gör det i farten, utan att tänka så mycket. Då hålls det ändå på en acceptabel nivå. Jag städar alltid i typ reklampauserna på teven. Eller när jag ska gå på toa så ordnar jag upp i hallen. Eller plockat undan ur torkskåpet när jag går för att koka kaffe. Lite så där i smyg för mig själv. Lurar hjärnan. Det funkar faktiskt. Och ibland, när jag inte känner att jag städar inför något eller när jag är skönt avslappnad från förr (vilket händer cirka tio gånger om året) så kan jag verkligen njuta av att gå och plocka. Städa lite. Ta hand om det som är vårt (och det vi hyr).
Men tips? Jag vet inte. Gör det i farten? Tänk inte på det? Eller så skiter du i det, jag har aldrig reagerat på att du skulle haft det stökigt. Och då har jag ändå varit hemma hos dig en hel gång!!!<a href=